(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[album, Warner, betyg: 8]
Om mycket av dagens hiphop är en skraltig gammal Buick, på sin höjd upp-pimpad av Xzibit med inbyggd basketkorg och ny rattmuff, har Peter Fox med albumet Stadtaffe lyft av chassit, plockat ut alla utslitna beats och samplingar som legat och rostat fast under motorhuven, och i stället monterat in en stark, vältrimmad tysk V12:a. Rytmerna spelades in med riktiga trumslagare och producenten DJ Illvibe fick i uppdrag att med utgångspunkt i gamla skivor skriva nya blås- och stråkarrangemang, som sedan spelades in av Babelsberger Filmorchester i Berlin.
Peter Fox behöver inte leka gangsta och göra en karikatyr på amerikansk hiphop. Vardagslivet för en stadsapa i Berlin är dramatiskt nog. I “Das zweite Gesicht” beskriver Fox mot bakgrund av ett stråkarrangemang med expressionistisk Dr Mabuse-känsla den mörka sida som finns hos varje människa, eller rättare sagt varje man. Titelspåret “Stadtaffe” är djungelboksswing som svänger med låg tyngdpunkt.
Men Fox undviker inte klyschorna helt. Den klassiska rumpskakarlåten måste förstås finnas med. Här heter den “Schüttel deinen Speck” och förenar swingkungen Cab Calloways proto-hiphop från trettiotalet med nordafrikanska flöjter i Marseillerapparna IAM:s tradition. Texten är tvättäkta tysk humor: “Sie ist zwei Tonnen pure Eleganz / Sie tanzt mit mir wie ein schöner Elefant”. Fox försöker sig även på en hiphop-ballad à la LL Cool J och lyckas väl varken bättre eller sämre än någon annan med den hopplösa uppgiften. Men trots den lilla invändningen är Stadtaffe ett gediget tyskt hantverk.