Tenfalk – Greatest Hits

Palle Tenfalk fick blodcancer och bestämde sig för att ge ut en massa musik han jobbat på under 15 års tid. Det förklarar att han inleder sin karriär med ett maffigt dubbelalbum, packat med låtar i många olika stilar som han storslaget titulerat Greatest Hits.

Problemet med en platta som denna är detsamma som med alla cd-skivor som getts ut sedan 90-talet där banden/artisterna pressat in både 50, 60 och ibland över 70 minuters musik på samma disk. Sådana plattor blir nästan aldrig – och undantagen är få – perfekta. Istället blir de ojämna, som en mix av kanonlåtar och halvrisig utfyllnad. Tenfalks Greatest Hits har inte så mycket risig utfyllnad, men den är klart ojämn och jag vet inte hur många lyssningar jag har gett den här plattan fram tills nu, i hopp om att kunna bilda mig en korrekt uppfattning om innehållet och hitta en röd tråd. Det gick inte. Greatest Hits förblir en samling låtar inom olika genrer och utan sammanhang för mig. En del är utmärkta poplåtar så som ”Savasana”, ”Waiting For A Girl”, ”Evil Destruction” och den sorgsna Johnny Thunders-hyllningen ”Ode To Johnny”, andra är mer eller mindre vågade experiment, en del är flummiga, andra konstiga, en del lite jazziga och några bara tråkiga. Nästan alla är dock försedda med en elektronisk känsla. Det är så synd att inte Tenfalk sovrade istället, eller gav ut två plattor: en med de popiga guldkornen och en för publiken som föredrar hans flummiga, experimentella och progressiva sida. Det hade i bästa fall kunnat bli två skitbra plattor. Nu blev det ett dubbelalbum med vag slagsida åt det bättre istället.