Leo leone – Upp till ytan

Leo leone har varit med i svängen i över 15 år. Han albumdebuterade med Toppbrand 2018 och har samarbetat med många band och artister genom åren. Likaså gör han på Upp till ytan, ett album som han själv skrivit alla låtar till.

Upp till ytan innehåller åtta låtar, varav hälften blivit favoriter för min del. De jag syftar på är ”Majregn” som åtminstone just nu känns som skivans allra bästa och heligaste graal, ”Grönaste ögon” som är en mycket fin poplåt med lättsamt soulig melodi, ”Sista isen” är albumets svängigaste låt och påminner en hel del om J.J. Cales avslappnade, bakåtlutade stil och stuk vilken passar Leo leones röst väldigt väl, samt ”Ängel i taket” med en refräng som biter sig fast i både hjärta och hjärna med en vithajs kraft i bettet. Även ”Åh vad synd” som inleder albumet är riktigt bra, om än inte fullt lika tilltalande som de redan nämnda spåren. De tre resterande låtarna är ”Floden”, en kort bagatell som är placerad allra sist, ”Vinden” som har en utmärkt melodi och charmigt ABBA-piano, men den detaljerade texten om en ögonfrans förstör dessvärre låten i sin helhet för min del, och ”Så blå” är okay men inte särskilt minnesvärd i jämförelse med plattans höjdpunkter. Leo Hiselius som sångaren, gitarristen och kompositören heter på riktigt lirar även lite synt här och han har haft god hjälp av Emil Johansson som proddat, mixat och lirar bas, synt, gitarr, trummor, slagverk samt sjunger, och Matilda Berggren som arrangerat. Förutom denna kärna medverkar ett helt gäng musikanter. På konvolutets baksida kan man följa med i leones något kufiska och udda lyrik. Den är både vacker, ful, personlig för att inte säga närmast privat emellanåt vilket gör vissa texter rätt svårtolkade för en utomstående, men det kanske är mindre viktigt? och ibland slinker ett och annat nödrim med av bara farten. Leone sjunger väldigt bra med behaglig röst och låtarna är tämligen lugna. Det finns all anledning att hålla koll på den här killen framöver.