bob K – Fragile

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Jonomedia / NAX, betyg: 6]

Som om Kent, U2 och Coldplay slogs in i en stor, blöt filt av emo, manglades ihop till ett enda band, – något mer anonymt än sina förlagor -, och smyckades med några vackra stråkmelodier, för att sedan överskölja sin allvarsamma publik som går loss på stora sound och vemodig bombasm. Så skulle jag vilja beskriva den musik Uppsala-sextetten fyllt Fragile med. Detta är bandets andra cd, den första gavs ut 2005, och är inget jag minns att jag har hört. Däremot läste jag om den på nätet och fick då se att bob K omtalas som “Sveriges största kristna band” av Crossnet.se. Jag har inte mycket insikt i den scenen ska väl erkännas, men om ett band som bara har gjort två plattor är störst, hur små är inte de näst största då? Den religiösa aspekten är ingenting bob K basunerar ut i alla fall. Det finns inga “tack till Gud” på omslaget och jag hör då ingen gospel i de tolv låtar gruppen framför på plattan. Däremot hör jag lite screamo på något ställe, jag hör en mycket vacker melodi i “Coma”, och en massa relationsrelaterade och allmängiltiga texter. Det finns ingenting här som kunde ha fått mig att misstänka religiositet, så kristen behöver man inte vara för att gilla Fragile. Vad som däremot är synd är att bandet inte vågat ta ut svängarna och visa lite större musikaliskt mod. I längden blir det väl monotont att lyssna på albumet, men Fragile är ändå en bra platta.