Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Bob Hund är inte ett popband i mängden. De är snarare en livsstil, en ideologi eller ett konstkollektiv. De har inte bara gjort en mängd fenomenala poplåtar, utan även sålt alla sina instrument, bryggt ett eget öl, byggt världens längsta minigolfbana, gjort en musikal och dragit Do It Yourself-konceptet till sin spets. Nu lägger den geniala sextetten ytterligare en färg till den kulturella paletten med boken “Nybörjartur livet ut”.
För första gången tar bob hund en rejäl titt i backspegeln och berättar om sina trettio år tillsammans. I boken “Bob Hund: Nybörjartur livet ut” behandlas varje årtionde detaljerat och alla viktiga episoder i bandets historia sätts under lupp.
Varje medlem får komma till tals och både vardagstristess och dramatiska händelser beskrivs med stor spiritualitet.
“Vi försöker berätta historien om vad som har hänt och eftersom vi är sex olika individer, så blir det sex olika svar”, förklarar Jonas Jonasson.
“Sammanställningen av boken har varit ett tungt arbete. Oförrättelser, som ligger många år tillbaka i tiden, har uppdagats likt mordfall med modern DNA-teknik”, kompletterar Thomas Öberg med glimten i ögat.
Zero Magazine var på plats när Jonas och Thomas besökte Dunkers Kulturhus i hemstaden Helsingborg och fick ta del av många underhållande anekdoter. Den dynamiska duon berättade till exempel om bandets bakgrund och influenser.
(Jonas): – Jag ärvde min mormors piano, men det var ostämt och svårt att spela på. Jag kände dock att jag ville göra musik, så jag lånade en synt, en Yamaha CS-5, av en klasskompis. Den kunde låta som en helikopter, en jamande katt eller en fiskebåt, Med en så fantastisk maskin var allt möjligt, tänkte jag. I samband med det lärde jag känna Thomas.
(Thomas): – Helsingborg låg nära Danmark och den musikaliska kontinenten, så vi hämtade mycket inspiration från Köpenhamn, där vi såg smala band och köpte avantgardistiska skivor. Helsingborg har mycket kraft och energi, men ofta måste man veva igång den. Just det är kanske det viktigaste vi tagit med oss härifrån. Vi lärde oss hur man drar igång en publik även när de inte riktigt förstår vad som händer på scen.
De förklarade även boktiteln och hur saker stundtals gått deras väg.
(Thomas): – På nittiotalet klädde vi oss i fula second hand-kläder, eftersom vi inte hade råd med något annat, men plötsligt blev den stilen hösta mode. Samtidigt kom det band från England, som Blur och Pulp, och andra från USA, som Pixies och Sonic Youth, som blev väldigt populära. På något sätt kunde folk härleda vår musik till dem. Det fanns väl kopplingar i bullret och de skeva syntljuden. Så vi var inte obegripliga längre.
(Jonas): – Hade vi börjat ge ut musik några åt tidigare, så hade vi legat helt fel i tiden, men i början av nittiotalet funkade bob hund. Man skulle kunna säga att det var där nybörjarturen började.
(Thomas): – En annan turlig grej var ett visitkort jag fått av Ewa Wilke på Silence Records. Jag hade stoppat det i fickan och glömt bort det, men så fick jag för mig att vända ut och in på byxorna när jag skulle tvätta. Kortet ramlade ner på golvet framför näsan på mig och vi bestämde oss för att ge dem chansen …
Inte minst bjöd de på många tänkvärda och roliga historier från tre årtionden fyllda med fram- och motgångar.
(Thomas): – Vi har alltid varit ett väldigt demokratiskt band, så alla fick sköta bandkassan. Bob hunds pengar stoppades i en kakburk och en av oss fick ha hand om den tills kassan började gå back. Då växlade vi. När Conny skulle redovisa låg det fortfarande kvar sedlar i burken, men han förklarade att det inte gick att använda dem, eftersom “han var skyldig sig själv pengar”. Då fick han sparken från uppdraget. Efter det har han inte fått syssla med ekonomi överhuvudtaget…
Är ni sugna på fler nedslag i detta briljanta bands historia? Införskaffa då “Bob Hund: Nybörjartur livet ut”, berättad för journalisten Jakob Nilsson, formgiven av Martin Kann och utgiven på förlaget Bokfabriken.
