Tysta Mari – Blå Nätter/ Svarta Dagar

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[ep, 11743 Records / Border Music, betyg: 5]

Jag förstår de som säger att sången påminner om Thåströms. Men identisk är den absolut inte. Texterna är på svenska, men inte heller dessa påminner om Thåströms lyrik, och definitivt inte om Ebba Gröns. Istället är stockholmarnas texter lite uddlösa, om än välskrivna, på den här plattan. De säger inte så mycket och är inte särskilt samhällskritiska eller aggressiva. Speciellt punkig är inte musiken heller, även om man någonstans under popmelodierna och de lättnynnade refrängerna kan skönja den bakgrunden i bandets historia. Tysta Mari har spelat in Blå Nätter/ Svarta Dagar på bara tre dygn. Skivan i sin helhet innehåller sex spår. Gör matten själv. Resultatet låter oväntat proffsigt med tanke på omständigheterna och visst sätter sig låtar som “Blå nätter”, “Antenner överallt” och “Kontraktet” tämligen omgående. Men jag kan inte undkomma önskemålet att ep:n borde vara mindre 80-talsnostalgiskt och mycket tuffare för att verkligen engagera och ha en viktig plats i samtiden. Man har liksom hört det hela förut, och dessutom i flera decennier. Tysta Mari ger framförallt ett väldigt konventionellt intryck, ungefär som Dia Psalma. Sedan betvivlar jag inte för en sekund att såväl text som musik kommer från hjärtat och att många lär uppskatta plattan. Jag tycker själv att den är trevlig att lyssna på, men den skulle kunna vara så mycket mer om gänget slet av sig retrokostymen och började kicka seriös stjärt. Men visst, nöjer man sig med att återskapa en svunnen tids musik så har Tysta Marie lyckats. Väldigt bra, till och med.