(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Hans-Olof Svensson)
[album, Software / Cosmos, betyg: 5]
Ford & Lopatin är ena riktiga skojare. Duon rör sig mellan Miami och Minneapolis och mellan åren … 1981 och 1987, på en höft, och blandar pastellfärgad loaferfunk med Miami Vice-kompositören Jan Hammers allra ostigaste syntljud. När man minst anar det kan en sampling från Ennio Morricones tema till Clint Eastwood-filmen Den gode, den onde, den fule dyka upp. Melodin i refrängen till “Joey Rogers” är väl ett litet lån från Prince Rogers Nelsons “Lady Cab Driver”, men det gör inget alls. De är nördar med humor, men jag kan inte undgå att fråga mig vart de vill komma. Vad är vitsen? Allt de gör är roligt medan det pågår, men de kommer aldrig fram till någon riktig poäng som får musiken att stanna kvar i mitt huvud.