Sturm Café berättar om sitt nya album, Zeitgeist, spår för spår.

Inspirerade av den tidiga EBM- och industriscenen har Jonatan Löfstedt och Gustav Jansson, alias Sturm Café, skapat sig lojal lyssnarskara över hela världen. Germanofilerna från Gävle är nu aktuella med det nya albumet, Zeitgeist. Zero Magazine bad den sympatiska duon att berätta om skivan, spår för spår.

Glückliche Zwanziger Jahre

Gustav: Vi valde att vara lite meta på den här låten genom att låta en röstsyntes läsa upp ett citat från en recension av vårt förra album. Röstsyntes är överlag något vi valt att använda ganska flitigt på den här skivan.

Jonatan: Introt syftar på det “glada 1920-talet”, men kan även tolkas som 2020-talet, vilket är lite ironiskt, då vårt nuvarande 20-tal kan sägas ha stora likheter med perioden för ett sekel sedan. I båda fallen är det år av geopolitisk orolighet och ekonomisk tillbakagång, men också ett blomstrande kulturliv.

Zeitgeist

Gustav: På titellåten ville jag verkligen få till ett stort 80-talssound på trummorna med mycket eko och tamburin på virveltrumman. Sedan är sista refrängen på svenska, fritt och spontant översatt från tyska av Jonatan.  

Jonatan: Jag jammade till ett trumkomp som Gustav förberett. Det blev en melodi med ett “halvbilligt” men ändå intressant ljud, som fick löpa parallellt med en stegrande bas. Det nynnade partiet är ett nytt experiment för oss.  

Des Kaisers neue Kleider

Gustav: Denna har vi kört som öppningslåt på våra konserter under det senaste året. Den spelades in under våren 2022 och är inspirerad av de pågående händelserna i Europa. Efter mycket kämpade fick vi till en bra sånginspelning, där Jonatan låter det låga röstregistret jobba i verserna på ett sätt som känns fräscht. 

Jonatan: Här har vi jobbat mycket med detaljer och drar oss inte för att köra samma monotona bas låten igenom, med små variationer runt omkring som för den framåt.

Staatsapparat 

Gustav: Den äldsta låten på albumet, skapad i januari 2022. Jag tyckte det skulle vara roligt att göra ett spår med syntfilter som trummor. Det blev så stelt att det blev funkigt! Vi har framfört den live flera gånger och responsen har varit riktigt bra!

Jonatan: I texten berättar vi, på ett enkelt och rättframt vis, om ett slags förhållande mellan två parter, där det med korta upprepande rader visas att det knakar i fogarna samtidigt som de väljer att fortsätta tillsammans.

200 år

Gustav: En subtil betraktelse av det sannolikt definitiva slutet av 200 år av alliansfrihet.  

Jonatan: Jag satt och plinkade på Pro One-synten till en trumtakt och hade en önskan att få till ett basljud, likt det man hör i Velodromes låt ”Na Velodrome 141”. Något upphackat, fett och drivande. En refräng med typisk oktavbas passande som övergång. 

Hymne für die Ewigkeit

Gustav: En perfekt hybrid mellan äldre och nyare Sturm Café. Kanske kan man kalla det “bodypop”? Jag tycker nästan att solosynten i refrängen påminner om en banjo, vilket känns lite kul. 

Jonatan: En gjuten låt på gigen sedan singelsläppet för snart ett år sen. Lite Anhalt-EBM-känsla i verserna, Jäger 90-stuk, följt av en typisk Sturm-refräng, där jag utmanade mig själv att sjunga utanför bekvämlighetszonen och gå lite högre. 

Reflektion

Gustav: Den kanske mest poppiga låten på albumet. Nästan eurodance i sin karaktär i refrängen, men med lite udda och med funkiga bassyntar i verserna. Det är roligt att ta ut svängarna ibland! 

Jonatan: En kväll i studion nynnade jag på en svensk ramsa och fick där och då en lust att skriva på modersmålet. Gustav var också positiv, varpå textarbetet drog i gång med insikten att en text på svenska kräver en viss nivå. Vi ville säga något intressant, utan att det blev pretentiöst eller juvenilt.

Seltenen Erden 

Gustav: Jag hittade ett electrobeat jag hade gjort för några år sedan. Jonatan fastnade direkt och blev inspirerad. Jag gillar verkligen atmosfären i låten. Det är nog min favorit på skivan!

Jonatan: En texttorka ledde till att Gustav hittade på några rader om sökande efter jordartsmineraler i Norrland. Jag sjunger ut och det blir en smula pompöst mot slutet.

Pathologische Altruisten

Gustav: Den sista låten vi spelade in till albumet. Man får nästan vibbar av musiken från ett actionspel till Sega Mega Drive. Basen sitter som ett smäck i ljudbilden. Kanske är det den låten som jag är mest nöjd med vad gäller produktionen. 

Jonatan: En spårtitel vi haft liggande på idélagret ett tag. Varken typiska verser eller refränger. Vi leker med körsång i olika tonarter mot slutet och resultatet blev intressant. 

V-Gurra

Gustav: Vi fortsätter traditionen att skriva låtar om svenska kungar vid namn Gustav. Nu är det bara Gustav IV och VI som saknas. 

Jonatan: Min röst får gestalta två parter. När den ena slutar, tar den andra vid. Vi gillade idén med olika stämmor och körer hjälper till i refrängen, så att det blir riktigt bombastiskt!