(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Toby Beard / Hemifrån, betyg: 8]
Minns ni belgiska Vaya Con Dios som var mycket populära i slutet av 80- och början av 90-talen? Australiensiska sångerskan och låtskrivaren Toby Beard påminner en hel del om dem. Framförallt slår det mig när jag lyssnar igenom inledande låtar som “Again”, “Won´t be a fool” och “Birthday blues”, men känslan sitter kvar där genom hela Sleeptalk. Albumet är sångerskans fjärde, det är inspelat i San Francisco, Kalifornien och är producerat tillsammans med Carey Williams som också fått ihop de kända musiker som kompar Toby här. Det är instrumentalister och körsångare som tidigare lirat ihop med storheter som Tori Amos, 4 Non Blondes, Tracy Chapman, Indigo Girls, Etta James, Elton John, Stevie Wonder och Quincy Jones. Bland andra! Skivan är för övrigt egenhändigt släppt av sångerskan själv. Merparten av Toby Beards texter är baserade omkring temat olycklig kärlek, men lika jämn är hon inte när det gäller den musikaliska biten. Här är det soul i ena stunden, reggae i nästa, pop, blues, ballader, dragspelsförstärkt vals med fransk sångtext och vackra “Rather go blind” som Rod Stewart gjorde så grymt bra i början av sin karriär, och som Toby förser med riktigt smärtsam sång. Vad som framförallt binder ihop denna helhet, är Tobys förtrollande, starka röst och själfulla närvaro, samt det faktum att i stort sett varenda låt har en minnesvärd melodi. Det som förvånar mig mest med plattan är egentligen att inget stort skivbolag signat Toby, men hon kanske inte har velat ha det så.