(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Kakafon Records / Naxos Sweden, betyg: 8]
Bra, välskrivna svenska texter som berättar något, som ger väsentliga och realistiska bilder av omvärlden och som är på riktigt, på allvar, och som vågar vara seriösa utan att bli pretentiösa är vi inte bortskämda med. Anledningen är väl helt enkelt att inte många kan skriva dem, och att resterande i denna tidsålder hellre siktar på utlandet med engelsk skräplyrik och förhoppningar om att bli rika över en natt. Men Loke kan, vill och vågar göra det så få gör. Dessutom sjunger han bra, och musikaliskt är hans vispop både varierad i tempo och val av instrument. Tio låtar består 11/11 av och trots att texterna hörs perfekt så finns de tryckta i cd-häftet. Loke har gjort några plattor före den här. Jag har inte hört dem, men de har tydligen sålt i 11 000 ex trots avsaknad av distribution och större medial uppmärksamhet. Det är inte illa. Förhoppningsvis blir det ännu bättre siffror nu. Loke och 11/11 förtjänar nämligen en stor publik och all uppmärksamhet skivan kan få. Hans låtar påminner mig om den något bisarra mixen av Ola Magnell, Stefan Sundström och Tom Waits, om man nu kan tänka sig en sådan? Att lyfta ut favoritlåtar från albumet känns meningslöst. De kommer att skifta vartefter, då plattan är väldigt jämn och håller samma höga kvalitet rakt igenom. Det är ingen match att koncentrerat lyssna igenom samtliga spår på rad, för uttråkad blir jag inte. Man skulle kunna jämföra 11/11 med en riktigt bra novellsamling. Man fastnar rätt omgående, helt enkelt.