Tiny Tornado – Echoes And Rhymes

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)

[album, Tiny Records, betyg: 6]

Mats Hedström och Jade Ell har tidigare ägnat sig åt att skriva låtar åt andra artister. Men i ett garage i Stockholm kom de på att de skulle bilda en duo istället. Sagt och gjort: Tiny Tornado var fött, första plattan döptes till Echoes And Rhymes och gavs ut på eget bolag. Det var tur för oss det. Vilka “oss”? Jo, oss som gillar gitarr- och folkpop med starka melodier och fina sångstämmor, akustiska stränginstrument och genomtänkta låtar. Det är inte så att Echoes And Rhymes är det bästa jag någonsin hört, men det är en utmärkt platta, med tolv låtar i olika tempon och med såväl manlig som kvinnlig sång, ty bägge artisterna sjunger på skivan. Det hela är mjukt och finstämt, men inte sömnigt lugnt, utan ofta fullt möjliga låtar att dansa till också, om man har behov av det. Dock händer något märkligt med skivan då sjätte låten “Not lonely – alone” dyker upp och följs av “Live to write another song”. Det är som om paret lötsligt tröttnar på sin inledande stil och får för sig att det nu ska rockas till á la amerikanskt manér . Ett ofattbart stilbryt mitt i skivan som jag inte förstår varför de skulle peta in? Kan det vara så att Tiny Tornado desperat slagits av att de måste ha ett par “hits” också, och inte litat på sin egen genre? Jag vet inte. Men jag blev klart överraskad av dessa opassande infall. När åttonde spåret “How big the sky is” sedan framförs är gruppen plötsligt tillbaka i den folkpopiga anda som skivans första halva så utmärkt introducerat, och följande fyra spår fortsätter som tur är på den linjen. Det räddar skeppet från att förlisa.