Julia Logan – Everly Foreverly

Julia Logans debutalbum Everly Foreverly är som en tripp tillbaka till det mjuka, vänliga, kärleksfulla 70-tal som existerade vid sidan om hårdrock, progg, fusion och disco. Innehållet på den här skivan kan lätt uppfattas som ett valiumrus, men också som en riktigt härlig vandring i en ljummen sommarkväll.

Som så många andra befinner jag mig i den svenska kylans vinterdvala då Julia Logans album dyker upp. Jag lägger plattan på skivspelaren och uppskattar genast det inledande titelspåret, men okoncentrerat flyter tankarna sedan iväg och resterande material sätter sig inte. Tills en kväll då jag ligger förkyld på soffan, läser texterna i innerkonvolutet och känner värmen sprida sig i kroppen. Därefter åkte albumet på gång efter annan i flera timmar. Låtarna växte, melodierna växte, känslan av att befinna sig någon helt annanstans än i karga vinter-Stockholm bredde ut sig i rummet. Det är inte säkert att alla låtar på Everly Foreverly kommer att slå rot fortare hos dig. Men ge dem en chans. Låt nålen gröpa ur spåren tills den hittar skivans själ och även du kommer att förpassas till ett härligt, skimrande, skönt klimat någonstans där solnedgångarna brinner, sandstränderna är milsvida, morgonljuset glittrar smeksamt som varm kattpäls och allting är mysigt som i en feelgoodkomedi på bio. Everly Foreverly är en flykt, en resa, en bomullsmjuk landningsbana för en stressad storstadssjäl. Mig påminner den här lp:n om Olivia Newton Johns album Have You Never Been Mellow från 1975. Den förmedlar samma sköna, fjäderlätta semesterkänsla. Svenskamerikanska Julia Logan sjunger vackert och fritt över ett komp av vibrafon, mellotron, akustiska och elektriska gitarrer, bas, piano och trummor. Nina Persson från Cardigans och A Camp sjunger en duett med Logan i covern på Bobb Trimbles ”One mile from heaven”. Bland instrumentalisterna märks Daniel Bengtson som även producerat mästerligt.