(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Robert Ryttman)
[album, Suncave Recordings, betyg: 7]
Jacob Johansson har ingen brådska. Under sitt alias Det Stora Monstret gör han låtar i mellantempo, låtar som står med fötterna i tuggummi och trampar. De svenska texterna för dem framåt, likaså de småskeva arrangemangen och sångarens ofta rätt nasala röst. Men bristen på temposkiftningar gör ändå att jag tappar koncentrationen emellanåt. Det blir enformigt i längden och albumet saknar dynamik. Annars är den här Kent-deppiga och vemodiga plattan klart tilltalande. Johanssons lätt naiva, lätt poetiska och hudnära texter är lätta att ta till sig och även om inte alla låtar fungerar tillfredsställande – delvis p.g.a. nämnda brist på temposkiftningar – så finns här några riktigt fina saker som står ut rejält. Jag tänker på spår som “Manifest”, “Kolibrins vingar”, “Sätt att hålla ut”, “Inre censur” och “Elastiska” för att nämna några höjdpunkter. Skivan har producerats av Johansson, Filip Leyman (Anna Von Hausswolff) och Christoffer Berg (Fever Ray, Depeche Mode, The Knife m.fl.) och jag förmodar att den murkna, något snåriga ljudbilden inte är något misstag, men ju mer jag lyssnar på Det Stora Monstret desto mer funderar jag på hur skivan skulle ha låtit med ett klarare och tydligare ljud. Jag misstänker nämligen att den kunde ha blivit ännu bättre och jag misstänker också att den här ljudbilden kommer kännas väldigt retro om tio, femton år. Eller tidigare. Men för närvarande är det bara att njuta av Det Stora Monstrets fina melodier.