Placebo – – På flykt undan sjukdomar

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Petter Jahnstedt)

Placebo är ett av de band det skrivs mest om i utländsk musikpress. I Sverige läser man ett par recensioner och någon kortare intervju i kvällstidningarna trots att en av landets största rockstjärnor återfinns i denna internationella trio. Nu är de Sverig

De har spelat på David Bowies 50-årskalas och agerat förband till U2. De har även haft ett tiotal singlar på englandslistan. Deras tredje album har överösts med kritik och med det i ryggen har de befunnit sig på turné i stort sett hela året. Som om inte det vore nog jagas de av all världens press vart de än kommer. I Sverige är dock Stefan och Placebo relativt okända. Mest kanske för att Stefan inte är uppvuxen i Sverige, men troligast för att media inte känner till det ännu. Gruppen gör en Sverigespelning på Arvikafestivalen under sommaren och med sig har de låtarna från sitt otroligt starka album Black Market Music. När de mellanlandade för en spelning i Amsterdam passade jag på att ringa upp bandets svenske basist Stefan Olsdal. Ett par siffror på telefonen och vips.

— How is it?
Det är Stefans manager som svarar, men han lämnar raskt över luren till Stefan.

Hallå, hur går det på turnén?
— Vi är lite trötta idag, vi besökte våra vänner i Rammstein och firade att deras skiva ligger etta på tysklandslistan och typiskt nog bara tvåa på den svenska, skrattar han. Vi var på en av deras favoritställen igår, någon gothklubb, det är ju deras stil. Annars har turnén pågått ett tag nu så speluppehållet igår var skönt. Idag spelar vi här Amsterdam efter att vi klarat av stora delar av Östeuropa.

Är ni ofta ute med andra artister på turnén?
— Nja, Rammstein lärde vi känna på en festival i Australien och vi har så kul tillsammans, så det är alltid roligt att träffa dem. Annars är vi väl bra vänner med PJ Harveys band och en del andra men vi hinner inte träffa så många under turnén då det nästan är spelningar varje dag.

Stefan är född i Sverige, men växte upp i Luxemburg och gick på samma skola som bandets sångare Brian Molko. De umgicks dock i olika gäng på skolan. Stefan blev populär, Brian inte, om man får tro allt som skrivits om bandet. Det var inte förrän flera år senare som Stefan stötte ihop med Brian på Kensington Station i London och de bestämde sig för att starta ett band tillsammans. Frågan är väl hur svensk han känner sig idag.
— Jag har väl blandade känslor för Sverige, det är väl mest personligt, sen är vi väl inte så stora där, säger han glatt. Jag är född i Göteborg men vi flyttade ganska snart till Vällingby utanför Stockholm. Där bodde jag tills jag var åtta och sedan flyttade vi som sagt till Luxemburg. Det var ett tag sen jag var hemma nu, men jag försöker få tid att besöka Sverige då och då.
— Vi är alla bosatta i London nu men jag vet inte hur länge vi blir kvar där, det är så mycket sjukdomar och skit där nu.

Är du vegetarian, för du syftar väl på korna?
— Nej, det är mycket därför jag vill därifrån. Vi har fl yttat runt så mycket att vi inte känner oss hemma någonstans, så att flytta på sig känns inte konstigt på något sätt.

Musiken det viktigaste
Gruppen döljer inte att de är homosexuella. Stefan påpekar för mig att han är stolt över att vara gay och att även Brian är det och att Steve är bisexuell. Ofta försöker media fokusera på deras läggning och annat, men som Stefan utrycker det själv: “De försöker men de lär inte lyckas.” Musiken är det viktigaste och hur man än vrider och vänder på Placebos musik så är den ganska tidlös. Första plattan skulle kunna vara den sista om det inte vore för produktionen.
— Vi var ganska unga när vi gjorde “Placebo” plattan, jag var bara 19 år. Det var en lågbudgetproduktion och vi hade bara tre veckor på oss, så den känns väl mer som en bra demo idag. Låtarna tycker jag fortfarande håller och är väldigt nöjd med dem. Vi spelar fortfarande ett par låtar från den skivan live.

På senaste skivan finns en låt där ni har lagt in ett parti med hip-hop. Finns det någon baktanke med det, en flirt med trenden?
— Det är inte så konstigt. Brian och Steve har lyssnat länge på hip-hop och just i “Spite & Malice” så fanns ett hål som vi inte visst vad vi skulle göra med. Vi kände rapparen Justin Warfi eld sedan tidigare och vi sa; varför inte testa honom? På den vägen är det, och typen av musik. jag tycker det blev väldigt lyckat så det kanske återkommer.

Vad influeras ni annars av?
— Gemensamt för oss tre är väl att vi alla gillar PJ Harvey, och vi umgås en del med hennes band också. Hennes musik är modern men ändå tidlös, något som jag tycker vår musik också är, kanske är det därför vi gillar henne. Annars har jag väl växt upp med Depeche Mode som stora idoler. Som svensk har jag väl lyssnat på en del svenska synthband också, Mobile Homes, men de har väl lagt av nu kan jag tro. Sedan försöker jag köpa en del svensk musik också. På senaste tiden har jag köpt Kents B-sidor, Covenant, Bob Hund och Robots senaste. Robot tycker jag är mycket bra, har du hört dem?
Visst, det är ju ganska elektroniskt. Något som jag tänkt på är att ni lockar mycket avden publiken till era konserter, trots att ni spelar rätt rak rockmusik. Vad tror du det beror på?
— Jag tycker inte att det är så konstigt. På senaste skivan använder vi mycket maskiner, något som jag tycker är naturligt då jag är uppvuxen med den typen av musik. På de första plattorna använde vi oss mer av en normal uppsättning med gitarr, bas, trummor och sång. Den här gången tycker jag det är mer modernt sound, men det låter förstås ändå Placebo.
Så vad lyssnar ni på för musik själva under turnén?
— På turnén blir det så mycket gitarrmusik, så när vi väl lyssnar blir det på musik utan gitarrer. Just nu snurrar väl Red Snapper, Aphex Twin och David Simon mest.

Till sist, får jag plåga dig med den ständigt växande frågan om nedladdning av musik via internet?
— Napster är mer som en jukebox, man upptäcker musik som man annars kanske aldrig hade kommit i kontakt med. Jag tror inte heller det påverkar skivförsäljningen då publiken fortfarande köper lika mycket skivor. Skulle det börja påverka försäljningen av våra skivor är det inte bra, men än så länge är det okej.

Visste du detta om Stefan?
Född: 31 mars 1974 i Göteborg
Steves och Brians smeknamn på Stefan är “The Vulcan”, taget efter Mr Spock från Star Trek, logisk och seriös.
Stefans första elgitarr var gul och han döpte den till “Banana”.
Influenser: Depeche Mode och Abba