Betyg - 8
8
Tredje och sista 80-talsalbumet med Sundsvalls postpunkare Vacum.
Vacum fortsatte sin musikaliska upptäcktsfärd under det mörka 80-talet genom att släppa Flugor Och Rosor. Albumet kom ursprungligen ut 1985 och blev deras tredje efter Rädd För Tystnaden, Den Sista Vintern och några nödvändiga medlemsbyten.
Cathrine Fandén lämnade Vacum och startade Dockhuset 1983. Ulf “Sankan” Sandquist gick över till Diestinct samma år, för att senare flytta till USA och trumma med Richard Lloyd (ex. Television). In tågade istället Magnus Lindh (klaviatur) från Rasta Hunden och Patrik Högl (trummor). Tillsammans med Stefan Segermark (gitarr), Anders Olsson (bas) och Mats Hammerman (sång) utgjorde herrarna Vacum på Flugor Och Rosor. Plattan är något av en fortsättning och utveckling av den mörka postpunk som dominerar Den Sista Vintern och uppskattar man det albumet lär man även uppskatta detta. Framförallt baksidan på lp:n är spännande med låtar som ”Rytmen”, ”Tennsoldater”, ”Korståg”, ”Kärlekens kleptomaner” och ”Märits vals” som är en instrumental överraskning och folkmusiklåt på knappt en minut där Fredrik Lind står för fiolspelet. Man förväntar sig knappast ett inslag som detta på en platta med musik som denna. Att Flugor Och Rosor spelades in på bara en vecka är svårt att förstå. Skivan låter mycket bra och är varierad men aldrig ojämn, så man skulle kunna tänka sig att det tog mycket längre tid att spela in den, men faktum är faktum. Samtidigt låter skivan lite ”pretto”, vilket var ett fult ord på den här tiden, men så lät många band inom genren då det begav sig. Inte minst textmässigt. Mig stör det inte ett dugg. Tvärtom, jag uppskattar att man sökte sig vidare, vågade ta ut svängarna, och jag kan nästan känna lite vemod över att Vacum inte gjorde fler album än så här under sin dåvarande karriär. Förhoppningsvis leder albumet Korståg som kom 2020 till någon sorts fortsättning.