Micke Japp – Du Får Mig Aldrig Upp (I En Sån Där) – Mycke´ Jupp Vol 1

Pubrock var en genre på 70-talet som slog igenom rätt stort ungefär samtidigt med punken. Mickey Jupp var en av artisterna som räknades dit. Själv föredrog jag Dr. Feelgood vars låt ”Down at the Doctors” skrevs av Jupp. Vilken pubrockfavorit Micke Japp har står rätt klart på Du Får Mig Aldrig Upp (I En Sån Där) – Mycke´ Jupp Vol 1. 

Mickey Jupp är en tämligen bortglömd figur idag, men vissa minns honom tydligen mer än väl. Coverbandet Micke Japp består av sex svenska snubbar som får hjälp av självaste Mo Witham på gitarrer, dobro och lap steel. Mo – som lirade gitarr i Jupps band Legend redan på 60-talet – har också tillsammans med sångaren Mats Zetterberg (Fiendens Musik, Bluesblocket) producerat plattan. Givetvis är det också Mats som översatt Jupps texter till svenska. På Du Får Mig Aldrig Upp (I En Sån Där) – Mycke´ Jupp Vol 1 bjussar bandet på 11 Jupp-låtar och visst är det nördigt, men nördigt är rätt kul ibland. Det här handlar alltså om rak, stabil, rhythm n´ bluesbaserad rockmusik eller ”gubbrock”, som vissa kallar det. Stilarna är i vilket fall som helst traditionellt amerikanska trots att genren är brittisk och låtar som ”Du bär min ring”, ”Ljung och hed i Ljungbyhed” countrydoftande ”Nånstans måste de´ va måndag”, ”Juppen, Chucken och jag”, ”Det ska stå nåt om pubrock (på min gravsten” och ”Taxichaffis” står ut lite extra, tycker jag. Den sistnämnda är nog den enda jag faktiskt minns med Jupp, men jag var som sagt aldrig något större fan av honom. De som var – och är det – kan mycket väl skatta den här plattan än högre än vad jag gör. För min del är det framförallt Zetterbergs texter som får plattan att lyfta över diverse gitarrock av dylikt slag. Zetterberg har nämligen en finfin förmåga att skriva lyrik på ett sätt så att både refränger och verser fastnar. Ur musikhistorisk synpunkt kan säkert denna platta introducera en ny publik och påminna gamla fans om Mickey Jupp och hans musik från 60- och 70-talen.