Betyg - 8
8
Vokal folkmusik från norden, avskalad och vacker som en porlande bäck.
Svenskdanska sångkvartetten Åkervindas musik ligger så långt ifrån de genres Zero vanligtvis behandlar att det är direkt modigt av gruppens skivbolag att skicka deras skiva Förgänglighet hit. Vi pratar nämligen ren traditionell skandinavisk vokal folkmusik här. Ingen pop, ingen rock, inga syntar, inga instrument alls.
Tänk dig en midsommaraftons gryning, du befinner dig någonstans i naturen, långt ifrån stora städer och biltrafik. Det är tyst, lugnt, skog och grönt överallt. Daggen väter gräset du går på, förutom sporadiska djurläten från den täta delen av naturen är allting dödstyst och tjock dimma ligger över fälten. Du är ensam, du har festat hela natten, du är på väg hem men vet inte åt vilket håll du ska och det är fortfarande ett par timmar kvar till soluppgången. Plötsligt hör du fyra unga kvinnor sjunga, fyra ljuva stämmor som likt ett spindelnäts gnistrande trådar sammanflätas till en stillsam, oerhört vacker helhet. Vissa harmonier och sånger känner du igen, andra inte, men sångerna är oftast på svenska och inga instrument ackompanjerar den lilla kören. Men är det verkligen människor som åstadkommer denna musik? Det kan lika gärna vara feer, änglar eller skogsväsen av ett sällan skådat slag. Nej, nog är det människor alltid. De fyra damerna heter Agnes Åhlund, Linda Bergström, Iris Bergcrantz och Lise Kroner. De har sina rötter i jazzen och folkmusiken i sina hjärtan, de är skolade sångerskor och de arrangerar traditionella visor på nya spännande sätt, mixar dem med improvisationer och jazzharmonier. 2014 albumdebuterade Åkervinda, sedan dess har de vunnit priser, turnerat i USA och Kanada och fyllt konsertsalar världen över. Detta med låtar som ”Vispolska efter Höök-Olle”, ”Lär mig du skog”, ”Jag har ett äpple uti min lomma” och mer kända visor som ”Jag vet en dejlig rosa” och ”Vårvindar friska”. Förgänglighet är ett själsligt reningsbad, en överraskning, en liten sensation i vardagen. Låt dig fascineras.