Smart elektropop skapad på små, bärbara och gärna batteridrivna syntar. Fyndiga och genomtänkta texter om ovanliga ämnen. Ett flertal kopplingar till Kraftwerk. Zero har pratat med Österrikes intressantaste band, Erstes Wiener Heimorgelorchester, som nu är aktuella med ett nytt album.
Kategoriseringar och generaliseringar är i regel kontraproduktiva. Icke desto mindre kan man ana vissa nationella särdrag i musikvärlden.
England är indiepopens gyllene hemland, USA känt för sin hiphop-scen och Tyskland svårslagbart i technosammanhang.
När det kommer till Österrike, så leds de flestas tankar leds till klassiska kompositörer. Detta är naturligtvis föga förvånande, då Joseph Haydn, Gustav Mahler, Franz Schubert och Johann Strauss var imponerande herrar. Man bör kanske inte heller glömma bort ett excentriskt geni med det påkostade namnet Johannes Chrysostomus Wolfgangus Theophilus Mozart (till vardags kallad ”Amadeus”).
Många svenskar är även bekanta med Johann ”Falco“ Hölzel, som nådde gigantiska framgångar på åttiotalet med smarta poplåtar som ”Der Kommissar”, ”Junge Römer”, “Jeanny” och inte minst superhiten ” “Rock Me, Amadeus” (som naturligtvis anspelade på tidigare nämnde Mozart).
De som varit på skidsemester i Tyrolen har eventuellt även träffat på joddlare och dragspelsmusikanter med kreativa namn som DJ Ötzi, Die Zillertaler Schürzenjäger eller Sepp Muxentaler und seine Blasmusikanten.
Nåväl – all heder till Mozart, Strauss och Falco, men Österrike har även en spännande alternativ musikscen. Det rekommenderas varmt att kolla upp Kruder & Dorfmeister, Bernhard Fleischmann, Louie Austen och Attwenger.
Det för tillfället bästa och mest spännande bandet från det vackra alplandet heter dock Erstes Wiener Heimorgelorchester och är en elektronisk kvartett bestående av Thomas Pfeffer, Jürgen Plank, Daniel Wisser och Florian Wisser.
Daniel Wisser beskriver bandet, som formades 1994 och har ett drygt halvdussin album på sitt CV, som en fullständigt demokratisk konstellation där herrarna bakom maskinerna spelar en underordnad roll.
– Vi har ingen bandledare eller frontfigur, berättar han. Många av våra låtar är också kollektiva skapelser, där idéer från olika medlemmar smält ihop till en helhet som är större än de individuella delarna. Men framförallt skulle man kunna säga att instrumenten står i centrum hos oss.
Bandnamnet Erstes Wiener Heimorgelorchester [Wiens första elorgelorkester] antyder att instrumenten ifråga skulle kunna vara hammondorglar. I själva verket rör det sig dock om modernare elektronik.
– Vi använder huvudsakligen små, bärbara syntar med inbyggda högtalare. Gärna sådana som drivs med batterier. Casio SK-1 och Yamaha VSS-30 fyller till exempel viktiga funktioner.
Hur låter då Erstes Wiener Heimorgelorchester? Jo, soundet är analogt, minimalt, blipp-bloppigt och bitvis en smula experimentellt. Alla vänner av intelligent elektropop har med andra ord mycket att se fram.
– Vi är alla födda på 1970-talet och inspirerades mycket av Neue Deutsche Welle-scenen när vi växte upp, förklarar Daniel. Då vi delvis använder samma maskiner som Human League och Kraftwerk gjorde på åttiotalet, har vi i viss utsträckning även färgats av deras ljudbild. Men kort sagt gör vi pop. Elektronisk pop som det går bra att dansa till, sjunga med i eller för den delen skratta eller gråta till.
Man kan se en hel del kopplingar till en viss Düsseldorf-kvartett. Inte minst genom att Erstes Wiener Heimorgelorchester häromåret nytolkade hela Kraftwerks Die Mensch-Maschine-album. Det finns dock även en grundläggande skillnad. Kraftwerk har alltid varit futurister, medan man snarare kan ana något retronostalgiskt hos Erstes Wiener Heimorgelorchester.
– Så som jag betraktar det, har Kraftwerks futurism alltid varit seriöst menad och därför låter deras musik fantastisk i sin originalkontext. Däremot har jag lite svårt för nyare versioner av deras klassiska låtar, som mixen på ”Radio Activity”, där de sjunger ”Stop radio activity”. Den enda anledningen till att Ralf Hütter kommer undan med det är för att han är Ralf Hütter och då kan man göra vad man vill. Hursomhelst så jobbar vi i Erstes Wiener Heimorgelorchester på lite andra sätt, men visst kan man se en viss likhet med Kraftwerk då vi också är fyra män bakom varsin maskin.
Anser sig då Erstes Wiener Heimorgelorchester vara del av någon rörelse och hur ser den elektroniska scenen egentligen ut i Österrike?
– Fram till slutet av sjuttiotalet handlade den österrikiska musikscenen huvudsakligen om traditionella singer-songwriters, som reste runt och uppträdde med sina gitarrer, berättar Daniel. På åttiotalet kom nyskapande popartister, som Minisex och Falco, men det var först på nittiotalet som den elektroniska musiken verkligen blommade ut. Då i form av experimentella konstellationer i Wien. Vi inspirerades av den vågen. Hela konceptet att man, med rätt maskiner, kunde ha ett popband hemma i vardagsrummet tilltalade oss. Det senaste årtiondet har den elektroniska popen varit på tillbakagång i Österrike, men det är inget som påverkat oss nämnvärt. Vår musik har en egen stil och är starkt färgad av instrumenten vi använder. Vi sticker även ut textmässigt.
Ja, det är svårt att komma längre från ”traditionell poplyrik”, där pojkar möter flickor, än Erstes Wiener Heimorgelorchesters kluriga och genomtänkta texter. Daniel och hans kollegor bjuder på surrealistiska historier om smörgåspålägg, fyndiga anekdoter om den förklädde journalisten Günter Wallraff, reflektioner om penisförlängningar och funderingar om den israeliske magikern Uri Geller. Allt framfört med stor språkglädje och en genial balansgång mellan skämt och allvar. Föga förvånande är Daniel Wisser vid sidan av musicerandet även en framgångsrik författare, som i höstas faktiskt föreläste på bokmässan i Göteborg.
– Vi lägger mycket tid på texterna, vad gäller både innehåll och form, berättar han. Många har växt fram under längre tidsperioder och det ligger en hel del tankearbete bakom dem. Jag vill dock inte säga att de prioriteras framför musiken. Vi har visserligen gett ut en bok med våra samlade låttexter, eftersom folk menade att de även fungerade som fristående dikter, men i mitt tycke kommer de bara verkligen till rätt i sitt popsammanhang.
En av Erstes Wiener Heimorgelorchesters mest underhållande låtar är schlagerparodin ”Kastlseer”, där de driver med joddel, umpa-umpa och ölstinna folkmusikfestivaler där folk dansar runt i traditionella folkdräkter som dirndl eller lederhosen. De gedigna kunskaperna inom ämnet får en att misstänka att Daniel och hans kamrater ”i vetenskapens namn” besökt ett par surkålsdoftande festivaler, där de med häpna miner tagit anteckningar. Så visar sig dock inte vara fallet.
– Låten bygger helt och hållet på fakta hämtad från Internet, försäkrar Daniel med ett snett leende. Det var ett hemskt jobb att googla runt på schlagersidorna, men vi var tvungna att stålsätta oss och göra det…
I popvärlden pratas det ibland om att vara ”big in Japan”. Just detta kan Erstes Wiener Heimorgelorchester ännu inte skryta om. Däremot kan de titulera sig ”beliebt in Liechtenstein”. Häromåret hade kvartetten nämligen en stor hit i det lilla furstendömet med ”Vaduz”, som på ett fyndigt sätt beskrev liechtensteinarnas kärleksliv. Låten spelades oftare än Robbie Williams på lokalradiostationerna och Erstes Wiener Heimorgelorchester bjöds in till en festival i den liechtensteinska huvudstaden. Segertåget kom dock av sig på grund av yttre faktorer.
– När vi spelar på utomhusfestivaler har vi en fantastisk förmåga att hamna i bråk med vädrets makter. Man skulle kunna sammanfatta vår spelning i Vaduz med ett enda ord: ösregn.
De senaste två-tre åren har Erstes Wiener Heimorgelorchester hållit en ganska låg profil, då medlemmarna ägnat sig åt andra projekt. 2018 är dock mycket på gång. Inte minst ett nytt fullängdsalbum, som når skivaffärerna och den virtuella världen i mitten av januari. Detta heter Die Letten werden die Esten sein, vilket vid första anblicken tycks vara en Baltikuminspirerad ordvits i stil med svenskans ”Det är inte lett att vara est, men ballt”. I vanlig ordning, vad gäller Erstes Wiener Heimorgelorchester, finns det emellertid mycket under ytan. Daniel förklarar:
– Vi gör inga konceptalbum, men den här skivan har ett genomgående tema i form av att vi utelämnar bokstäver eller hela ord, vilket naturligtvis förändrar språket på intressanta sätt. Die Letten werden die Esten sein är också en platta med popigare och rakare låtstrukturer än på våra senaste album. De vokala inslagen har lyfts fram och fått en mer framträdande roll.
Den 17 januari bör alla som befinner sig i närheten av Wien bege sig till teatern på Gumpendorfer Straße. Kvällen går nämligen i Erstes Wiener Heimorgelorchesters tecken och temat är Die Letten werden die Esten sein.
– Vi kommer att framföra hela det nya albumet och ytterligare ett par låtar. Vid liveframträdanden är det viktigt för oss att publiken ser att vi bara använder våra ”orglar” och att inga datorer eller samplers är inblandade. Förutom musiken kommer det även att bjudas på lyrikföreläsningar av både oss och den välkände österrikiske författaren Antonio Fian.
Avslutningsvis, Daniel: Vad skulle du, som förespråkare för Erstes Wiener Heimorgelorchester [Wiens första elorgelorkester], ge för tips till ett nytt ungt band som funderar på att döpa sig till Zweites Wiener Heimorgelorchester [Wiens andra elorgelorkester]?
– Jag kan bara råda dem att inte gå i våra fotspår. Det första som Wiens andra elorgelorkester borde göra, skulle alltså vara att byta namn…
Läs mer om EWHO och lyssna på deras musik via deras hemsida eller Facebooksida.