Blancmange – The Blanc Tapes

Den här recensionen påbörjades nog minst sju gånger. Varje gång spårar det ur till evighetslånga utläggningar om både Blancmanges blandade historia och hur extremt mycket bra musik de släppt sedan sin comeback 2011. Men allt det där är såklart helt irrelevant och kommer nu istället sparas till en intervju med Neil Arthur som du härmed uppmanas hålla ögonen efter här på zeromagazine.nu under hösten.

Du som läser detta har ju såklart redan full koll. Du kanske dansade till ”Living on the ceiling” på mellanstadiediskot eller nötte sönder 12”-remixen av ”Don’t tell me” på din minutiöst välskötta vinylspelare. För dig har jag ett hett tips, Blancmange har släppt en superfet box med återutgivningar av sina tre 80-talsalbum. Köp den, det kommer du inte ångra.

Med The Blanc Tapes har nämligen Neil och Stephen träffat helt rätt. I en tid när de flesta av oss kanske oftare avnjuter vår favoritmusik via en streamingtjänst känns en standard cd inte särskilt spännande. I denna box får du bandets klassiska 80-talsalbum Happy Families, Mange Tout och Believe You Me, samtliga rejält lyxigt förpackade. Varje album är utformat som en liten bok, full med material från de ursprungliga utgåvorna plus tre uttömmande essäer av Neil där han berättar om arbetet och historien med respektive skiva. Varje album är dessutom en trippelskiva med maxiremixar, b-sidor, aldrig publicerade demoversioner, radiospelningar och andra liveupptagningar.

De nio cd-skivorna som utgör ”The Blanc Tapes” är en skattkista för alla, oavsett tidigare relation med bandet. Här finns gott om material att upptäcka, även för den som kanske redan hade originalutgåvorna. Bonusmaterialet är dessutom inte tillgängligt via några streamingtjänster så om du till exempel vill höra den postpunkiga demoversionen av ”I can’t explain” eller industriorientaliska demolåten ”Black Bell” (för att bara nämna två exempel) finns det faktiskt inte en enda ursäkt – bara styr dina steg (eller klick) till din favorithandlare och köp ”The Blanc Tapes”.