Under åttiotalet var Shanghai ett av Sveriges mest populära band. De nådde höga placeringar på Trackslistan, sålde stora mängder skivor och fick tusentals flickhjärtan att slå i 120 BPM. Efter två fullängdsalbum splittrades dock den hårfagra kvintetten. Deras elektroniska poplåtar gjorde emellertid ett starkt avtryck på många svenskar (samt en och annan norrman) och nu, drygt trettio år efter bandets storhetsdagar, kommer hyllningsskivan Ballerina – The Tribute to Shanghai. Zero ville naturligtvis veta mer om projektet och tog därför ett snack med såväl mannen bakom skivan, Niclas Blyh, som den före detta Shanghai-basisten Niklas Bergqvist. Ovanpå det pratade vi även med ett par av de medverkande banden, närmare bestämt Disco Digitale, Technomancer feat. Angstpop, RetroTeque feat. Knight$ och Octolab.
Niclas Blyh: skivsamlare, eldsjäl och mannen bakom den ambitiösa Shanghai-hyllningen Ballerina.
Vem är egentligen du, Niclas Blyh?
– Man skulle kunna beskriva mig som en ”mellanmjölksnörd”. I jämförelse med gemene man är jag väldigt nördig vad gäller musik och skivor, men när jag rör mig i genuina entusiastkretsar tycks det alltid finnas ett gäng som vet mycket mer om märkliga testpressar än jag. Fascinerande, haha! Hursomhelst så startade jag sajten Beatbox.se när min hustru tyckte att jag borde göra något vettigt med min skivsamling. ”Du kan väl starta en blogg och skriva om dina skivor?”. Det uttalandet har nog ångrat några gånger vid det här laget, haha. Detta var för drygt fyra år sedan. Sedan dess har det vuxit från att ”bara” handla om mina åttiotalssinglar till att idag omfatta såväl konsertarrangemang som skivutgivning. I höstas arrangerade jag minifestivalen BeatboxLive i Halmstad, där bland andra Candide, Paul Rein och Rational Youth uppträdde. Det arrangemanget gav mersmak, så till hösten kommer jag att köra igen.
Hur föddes då idén med en Shanghai-coversamling?
– Den föddes en oktoberkväll 2016 på Kajskjulet i Halmstad. Ja, alltså under BeatboxLive, som jag berättade om tidigare. Ett av de deltagande banden, Candide från Ljungby, framförde sin version av Shanghais “Toner av en melodi”, och trots att det fanns både mer kända band och större hits under kvällen, så blev de minuterna något av festivalens höjdpunkt. Någon sa “Jäklar, vilken respons. Man kanske skulle sätta ihop ett helt album med Shanghai-covers, haha…” Det fröet behövde inte lång tid att gro, utan snart började det dras i trådar och skickas förfrågningar. Nu, bara några månader senare, så sitter vi här med ett fullmatat coveralbum!
Hur kom du i kontakt med banden som medverkar på coverskivan?
– Tja, det är väl helt enkelt så att jag, efter att ha bloggat om åttiotalspop, elektropop och liknande under ett flertal år, har ett ganska bra kontaktnät. Ett par av artisterna hade jag samarbetat med tidigare, andra tillhörde bekantskapskretsen. Generellt sett så känns det som att det inte är särskilt svårt att få artister och band i den här genren att hänga på om man har en idé. Scenen för skivsläpp och liveframträdanden är ju inte särskilt stor…
Vad har du fått för respons från originalmedlemmarna i Shanghai? Uppskattar de dina ambitioner?
– De jag har varit i kontakt med är både glada, smickrade och imponerade över att någon orkar bry sig om vad de gjorde för så länge sedan. Som basisten Niklas Bergqvist uttryckte det: ”Fantastiskt att man lever kvar i någon annans medvetande, när man knappt lever kvar i sitt eget”. Det är väl egentligen bara en av medlemmarna som idag inte riktigt vill kännas vid sina gamla ”synder”, men det är ju naturligtvis upp till var och en…
Vilka andra svenska kultband borde det spelas in en hyllningsskiva till? Har du några personliga favoriter och kan du tänka dig ett liknande coverprojekt igen?
– Hmm… är det nu man ska akta sig för att outa sina idéer? Jag kan definitivt tänka mig ett liknande projekt igen, inte minst eftersom alla varit så positiva till det här. Varför inte Adolphson & Falk? Eller kanske Lustans Lakejer? Måste man förresten hålla sig i Sverige? Tyske Fancy är ju också en kul tanke, eller hur?
Niklas Bergqvist: tidigare basist i Shanghai.
Hur kändes det när Niclas Blyh kontaktade dig och berättade om hyllningsskivan?
– Jag blev förvånad över att så många bryr sig om Shanghai år 2017. Själv är jag helt onostalgisk och ser bara framåt, då jag fortfarande sysslar med pop och låtskrivande.
Vad tycker du om coverversionerna du har hört? Gör de era original rättvisa?
– Har inte hört alla låtarna än, men överlag verkar de vara bra och ljudmässigt blir vi ju rejält överkörda, haha.
Följer du med på den elektroniska musikscenen nuförtiden? Har du några moderna favoritband?
– Jag lyssnar på pop i allmänhet. Gillar speciellt Keane och Depeche Mode mycket.
När du idag tänker tillbaka på era glansdagar på åttiotalet, vad förknippar du då med Shanghai?
– De första orden som dyker upp i mitt medvetande är ”bad taste”, haha. Nej, men jag saknar åldern jag var i då. Annars egentligen ingenting.
Har coverskivan gjort er sugna på att framföra era gamla hits igen? Finns det någon möjlighet att det blir en Shanghai-återförening eller betraktar ni bandet som en avslutad fas i era liv?
– Vi kommer absolut aldrig att spela dessa låtar igen! Speciellt inte nu när yngre förmågor har polerat upp dem och gjort dem till sina.
Christer Björndahl: glad Göteborgsprofil och italo disco-kung (Disco Digitale).
Vilken låt har ni nytolkat och hur tog ni er an den?
– Vi gör ”Angelina Angel Eyes”, som egentligen inte är en Shanghai-låt, utan första solosingeln från Rex Gisslén, men det är nära nog och vi valde den av det enkla skälet att det är en av våra favoritlåtar och den passar vårt sound. Vi försökte behålla åttiotalskänslan från originalet, fast med en egen touch, såklart.
Vad var det utmärkande och bästa med åttiotalsmusiken? Varför gör den både folk som var med på “den gamla goda tiden” och tjugoåringar glada, tror du?
– Det är en svår fråga, men om vi tar den elektroniska popen och italo discon från åttiotalet, så känns den väldigt tillgänglig för alla. Det är i regel inte så komplicerat, utan handlar om glad lättsmält musik med svängiga bassljud, sköna slingor och enkla texter. Med andra ord lätt att dansa loss till och sjunga med i. Och i många fall, som Shanghais, är det även fantastiskt bra. Egentligen behövs väl ingen annan förklaring?
Per Aksel Lundgreen: norsk mångsysslare och elektronisk kulturpersonlighet (Technomancer feat. Angstpop).
Hur kom du i kontakt med Shanghais musik och hur stora var de egentligen i Norge?
– Jag upptäckte Shanghai via Svenska P3. Kaj Kindvall spelade ”Bang Bang” på Tracks och den gick rakt in i mitt hjärta med sina härliga syntljud. Jag har förstått att Shanghai räknades som ”mainstream” i Sverige, men här i Norge var de ett kultband som vi synthare lyssnade på. Det var väldigt svårt att få tag på Shanghai-skivor här, men som tur är växte jag upp nära gränsen och vi ”norrbaggar” brukade åka över till Rämjes Musik i Stömstad och handla plattor. Shanghais första skiva är en klassiker i min bok och jag spelade den så himla mycket att jag fortfarande kan alla låtarna utantill, haha! Shanghai blev faktiskt inkörsporten till en massa annan bra svensk elektronisk musik. Utan dem hade jag kanske aldrig upptäckt underbara band som Covenant, Page, Elegant Machinery och Cat Rapes Dog.
Vilken låt har ni nytolkat och hur låter er version i förhållande till originalet?
– Vi har spelat in “Friendship”, som är en låt från Shanghais andra skiva. Det var min kollega Roy Digre som valde den. Det hade förmodligen blivit en låt från debutskivan om jag hade stått för valet, men eftersom Roy är lite yngre och har en annan ingång till bandet så var det intressant att låta honom plocka en låt. Vår version låter “stor” och “massiv”, precis som vi ville ha det. Det var jätteroligt att ge Shanghais musik en modern ansiktslyftning, samtidigt som vi hela tiden kärleksfullt tittade tillbaka på åttiotalet.
James Knights, skönsjungande engelsman med många bollar i luften (RetroTeque feat. Knight$)
Zeros läsare känner igen dig från elektropopprojektet Knight$ och ditt samarbete med Boytronic. Men hur blev du egentligen involverad i den här hyllningsskivan?
– Helt enkelt genom att jag pratade med Niclas Blyh och han frågade om jag hade lust att vara med på ett hörn. Jag hade hört talas om Shanghai tidigare, men kunde inte speciellt mycket om deras musik. Då jag hade mycket på gång, både med Knight$ och Boytronic, så kändes det bäst med ett samarbete, där man delade på arbetsuppgifterna. Så Niclas introducerade mig för Magnus Carlsson, alias RetroTeque, som visade sig vara en begåvad producent med en fin känsla för ljudmässiga detaljer.
Ni har valt att nytolka ”Sayonara” från Shanghais debutskiva. Hur var det att spela in en svensk åttiotalslåt och hur förhåller sig er coverversion till originalet?
– Jag satte mig och lyssnade igenom Shanghais ”Sayonara” många gånger innan vi började jobba med vår version. Deras ljudbild tilltalade mig och det kändes viktigt att behandla originalet med respekt, samtidigt som vi självklart ville ge låten vår personliga prägel. Jag laborerade en del med min röst och tycker att slutreslutatet låter lite som om Billy Idol hade sjungit i ett new romantic-band. Vilket inte är en dålig kombination!
Arielle Andersson & Fredrik Lundvall Kindsäter: passionerade elektropopare i sina bästa år (Octolab)
Vilken låt har ni gjort en nytolkning av, varför valde ni just den och hur tog ni er an uppgiften?
– Vi har valt en solosingel av Ulf Söderberg, sångaren i Shanghai. Låten heter ”Fallen Ängel” och vi är väldigt förtjusta i både refrängen och soundet i allmänhet. Vi bestämde oss för att göra en version som är lite hårdare än originalet, så vi började med att programmera trummorna, som är inspirerade av Mike Mareens ”Love Spy”, och lät dem styra riktningen. Man skulle kanske kunna kalla soundet ”fetare italo”, haha.
Vilka andra svenska kultband borde det göras en hyllningsskiva till?
– Oj, det finns en massa fina band som förtjänar en tribute-skiva. Några av våra personliga favoriter är Nasa, Adolphson & Falk, +1 och Mobile Homes.
Besök Niclas Blyhs underhållande blogg och beställ Ballerina-skivor på Beatbox.se