Wicked Shy – Broder Daniel-inspirerat från Västerås

Det nystartade Västeråsbandet Wicked Shy bestående av William Ulff, Johannes Ehres, Felix Siljeholm och Dennis Hammar-Olah har nyligen släppt sin första EP, When the Darkness Blinds Our Eyes, och kort där efter släppte de också singeln ”Ignorant”. Jag har träffat William Ulff för att prata lite kring framtidsplaner och andra roligheter.

Bästa gig? Ni är ju relativt nya så ni kanske ännu inte haft så många, men det kanske ändå går att välja ett?
– Ja, absolut. Måste nog vara när vi spelade på Växhuset här i Västerås nån gång i december. Rabbit Thunder, som är ett annat Västeråsband, tog publikrekord det året. Men vi kom på andra plats så det var väldigt mycket folk.

Jag känner ju dig, och vet att du är ett väldigt stort Broder Daniel-fan, så jag undrar om det är du som kommit på idén att skriva så pass Broder Daniel-inspirerad musik?
– Nej, det var faktiskt Dennis som kom fram med den idén. Han hade fått nån fas typ och så sökte han band så då körde vi på det!

När jag gick i skolan så hände det till och från att jag vägrade gå upp på scen för att jag inte kände att det jag skulle framföra var top notch eller att jag inte kunde stå för det jag skulle göra. Hur resonerar du kring att inte känna sig tillräckligt duktig eller förberedd eller begåvad? Går ni alltid upp och spelar oavsett och tänker att det får bära eller brista?
– Kvalitetsmässigt tror jag inte att det är så viktigt att den blir optimal. För mig handlar det mest om budskapet, liksom. Att vi uttrycker oss på rätt sätt. Vi har inte något direkt mål med det hela liksom. Typ att det ska bli såhär bra eller såhär dåligt, så länge vi går upp och gör vår grej. Det är ingen som har direkt prestationsångest på nåt sätt. Det kan ju visserligen variera mellan bandmedlemmar, men ja, vi kör vår grej, sen får det bära eller brista.

Så det handlar mer om att förmedla en känsla för er? Jag tänker att många människor som hör en låt och tänker att ja men det här var ju bra, medan andra verkligen får en känsla av det de hör. Räcker det med att en torr kille längst bak i publiken tycker att det är ”bra” eller strävar ni alltid efter att förmedla en känsla?
– Som sagt, det handlar om att vi vill få lyssnaren att känna. Det finns så mycket musik som jag lyssnar på som jag känner verkligen rör mig på ett annat sätt. Det jag vill är att ge en känsla av att man kan relatera och på nåt sätt sätter ord på det man tänker. När jag arbetar med en låt skriver jag alltid texten först innan jag skriver ackordgång och så vidare, för jag vill inte att ackordgången ska påverka texten på något sätt.

Ni har ju inte hunnit bli jättestora än, men skulle du säga att ni har fans?
– Rent statistiskt så har vi ju typ tolv fans, det står ju på Spotify. Men vi har ju folk som bevakar oss. Det var faktiskt en på vår första spelning som kom fram och ville ta kort med mig. Det var rätt coolt. Vi har väl några fans kanske, hehe. Så länge man vet att det är nån som uppskattar musiken så kan det ju finnas fler.

Känner du att det här är vad du vill göra resten av livet, eller har du personligen andra mål och drömmar och sånt som du vill uppnå?
– Alltså, det roliga är ju att jag inte har några direkta mål. Jag vet bara att det jag vill göra just nu är att skriva musik och sånt där. Jag har dock inte några långsiktiga planer vad gäller musiken heller. Det är klart jag vill att vi ska komma nånstans och att det ska gå bra med bandet, men just nu tänker jag bara att vi kör så ser vi var vi hamnar.

Hur skulle du beskriva er som band?
– En god blandning av olika individer som vill spela samma musik, typ. Vi alla är ganska annorlunda på många sätt, mer eller mindre. Det jag gillar är kontrasterna. Jag och Felix är ju ganska lika, men sen har vi liksom en trummis som är gammal Edströmskare, och vi har Johannes som älskar punken. Lever sitt liv enligt ’77-punken.

Hur resonerar du kring berömmelse och framgång, är det vad som driver er eller handlar det mer om att känna en samhörighet med dina övriga bandmedlemmar och att ha roligt under tiden?
– Det är klart att vi söker framgångar på nåt sätt, det gör väl alla musiker på nåt sätt egentligen oavsett om man vill nämna det eller inte. Folk svarar ofta att man gör det för att det är roligt bara, och det är ett fint svar och så men ofta så är det inte så mycket sanning i det. Man kan inte lägga så mycket pengar och så mycket tid på något som bara är lite kul ibland. Jag tycker att det är sjukt kul att spela med bandet och att stå på scen är ju det bästa jag vet, så det är det som driver mig på nåt sätt. Men absolut är det väldigt motiverande och tänka att det kanske kan bli något sen.

Är det du som skriver ert material eller är det ett gemensamt arbete?
– Jag har skrivit allt förutom låten ”Life Is Not Meant For Me”, som Dennis har skrivit. Annars är det alltid jag som skriver ackorden och kommer på texten. Ofta skriver jag också grunden till slingan som Felix sen jobbar vidare på.

Du har ju väldigt många idoler som ändå är ganska långt ifrån varandra, så jag undrar om det kommer att komma musik som påminner om nåt annat än Broder Daniel?
– Alltså det vi försökte göra var att bygga en image av att vi är Västerås Broder Daniel till en början. Men nu börjar vi dra oss mer och mer ifrån det för vi vill liksom göra vår egen grej. Vi har skrivit lite material som drar sig ganska långt ifrån det för att vi vill tvätta bort den där stämpeln litegrann. Vi vill inte vara ett coverband, mer eller mindre.