Dave Insley – Just The Way That I Am

Cowboyhatt, slips, kavaj, barytonstämma, twanggitarrer och samtliga låtar på Just The Way That I Am har Dave Insley skrivit själv eller tillsammans med kollegor. Mer amerikanskt och jordnära än så här blir det knappast, och Insley framför sina sånger med stil, pondus och välkända gästartister. 

Eller vad sägs om Rick Shea, mångsidige Redd Volkaert (som besökt Sverige under eget namn vid några tillfällen) och Danny B. Harvey på gitarrer? Inte heller så tokigt med Matt Hubbard på piano, munspel och trombon, vad? Vidare är Kelly Willis och Elizabeth McQueen med på sång här och var, och en av mina stora favoriter från Austin Texas, också han en artist som i eget namn besökt Sverige många gånger, nämligen självaste Dale Watson, gör duett med Insley i läckra ”No one to come home to”. Nu behöver egentligen inte Dave Insley alla dessa gäster. Han står stadigt på egna bootssulor, med sina välskrivna texter och sin traditionella honky tonk. Glöm plastig popcountry som Carrie Underwood, Taylor Swift och Lady Antebellum. Det är nämligen så här riktig country ska låta, även om Insley inte väjer för blåsinstrument ibland, samt besöker rock n rollens ursprung med ”Please believe me”. Som många av dagens bästa, amerikanska artister inom genren, kommer även Dave Insley från Austin, Texas och det är märkligt, men det betyder nästan alltid att musiken är top notch. Så och här. Just The Way That I Am är en närmast helgjuten platta, full av kanonlåtar som ”Footprints in the snow”, ”Dead and gone” och ”We´re all here together because of you”. Just The Way That I Am är Insleys fjärde soloalbum, och den första han gett ut sedan 2008, då West Texas Wine kom. Jag vet inte om han var lika klockren på den tiden som nu, men den här cd:n rekommenderas lika varmt som Texas-solen skiner i alla fall.