Rockfront gör sitt kanske sista arrangemang som musikarrangör. Platsen är Åstorp i Skåne. Zero Magazine är på plats backstage för en kortintervju med de lokala bandlegenderna No Ones ett par minuter innan de ska spela live. Det visar sig att de levererar en fascinerande bikt om gruppens uppkomst och sitt personliga varumärke.
No Ones sångare & gitarrist Anders Kroon
Foto: Thomas LB Johansson, TOJ Photography
Historierna om hur ni uppstod som band är lika många som legenderna om er. Vilken är den verkliga sanningen bakom hur ni uppstod som grupp?
– Vi lade grunden till No Ones någon gång omkring -89 till -90, svarar Anders Kroon. Glenn Tillgren och jag spelade först i gruppen Suspect. Den konstellationen upphörde efter en kort tid tillsammans. Vi kunde ändå inte sluta att längta efter att få spela i en ny banduppsättning och på ett nyanserat sätt, men stommen till gruppen saknade lite lyxiga trumtakter. Niclas Mårtensson var en gemensam vän till oss. Vi hade upptäckt att han var bra på trummor. Vi ville därför prova att repa ihop med honom. I början mest på skoj, men under den tiden tillsammans upptäckte vi att vi var utmärkt samspelta och att vi gillade hans trumslag. Under den perioden utökade vi också bandet med att, utöver Anders, ansluta ytterligare en sångare, Magnus Ekberg. Han spelade gitarr och sjöng med oss en tid, men hoppade sedan av och omkom sedan långt senare i en bilolycka. Efter Magnus avhopp anslöt Mattias från bandet Outlaws som ny bandmedlem. Anders tog då också över rollen som sångare. Sedan var saken klar. Vi blev då kompletta som band och vi var nu definitivt No Ones på allvar. Vår grupp har sedan dess bestått av Glenn Tillgren på bas, Niclas Mårtensson på trummor, Anders Kroon på sång och gitarr och Mattias Ivarsson på gitarr och munspel. Vi bestämde oss för att fortsätta och har gjort så fram till idag för vi funkar jättebra tillsammans.
No Ones trumslagare Niclas Mårtensson
Foto: Thomas LB Johansson, TOJ Photography
Jag ställt flera frågor till publiken om er inför spelningen. Den vanligaste kommentarerna som kom som svar är att ni “gör sofistikerad musik” och att ni är “ett lysande liveband”. Vad är det som har gjort att ni inte har tagit steget vidare med den talang som ni besitter?
– Det fanns en tid längre tillbaka i gruppens historia då folk snackade mycket om vår potential som band. Vi hade dessutom hela paketet klart med tröjor, accessoarer, scenkläder etc. Då var vi verkligen redo för en karriär inom musiken, berättar Niclas.
– Det var till och med så att tidningen ”Backstage” gav oss sitt bästa betyg, en femma, under den perioden, tillägger Anders med stolthet i blicken.
Vad var det som hände? Varför kom inte kometkarriären in i era liv där och då?
– Andra saker i livet hann ikapp oss, berättar Glenn. Vi bildade familjer ganska tidigt allihop. Anders var sist i skaran. Jag skulle även kunna tillägga en viss lathet och feghet från oss. Vi vågade liksom inte riktigt ta för oss när vi verkligen hade ett bra läge för att göra ett stort genombrott i musikvärlden. Idag gör vi det mest för att det är roligt. När vi lirar ihop nu ger det oss fortfarande en väldigt god känsla. Vi är fortfarande ett sammansvetsat gäng bestående av vänner som gillar skarpt att spela och umgås tillsammans.
– Men vi hade definitivt tagit chansen idag om ett skivbolag hade hört av sig och velat satsa på oss nu, poängterar Niclas. Det är det ingen tvekan om. Vi har aldrig stängt dörren för ett genombrott på allvar inom musiken. Vi tycker fortfarande att det hade varit en intressant resa att få göra en gång i livet.
No Ones basist Glenn Tillberg
Foto: Thomas LB Johansson, TOJ Photography
Publiken verkar glada och laddade inför spelningen. Vad vill ni att de ska ta med sig hem efter det att de har lyssnat på er idag?
– Ett glatt sinne och att folk är till freds med kvällen, säger Mårten.
När jag studerar programmet för eventet idag upptäcker jag flera olika typer av musikstilar. Jag har en öppen fråga till er alla fyra. Hur skulle ni definiera den typ av musik som ni spelar?
– Vi har ett eget ID som är svårt att beskriva, svarar Glenn och ler. Det låter lite såsom när vi först började att lira tillsammans. Det som vi då utvecklade genom att experimentera tillsammans. Det finns ingen genre som matchar vad vi lirar. Vi är helt självlärda. Vi lirar därför musik som är unik. Vi låter “Kroonskt”.
– Melodiös skrammelpop med influenser från Australien och 60-talet, utvecklar Anders.
– Jag skulle nog säga att vi försökte låta som Lords Of The New Church ett tag, berättar Mårten och skrattar. Det är nog det närmaste jag kan komma ett exempel på hur vår musik låter.
No Ones Mattias Ivarsson på munspel
Foto: Thomas LB Johansson, TOJ Photography
Många år har förflutit med bandet fram till idag. Ni har, efter alla avverkade spelningar, upplevt en hel del vid det här laget. Vad skulle ni säga är det mest galna som skett?
– Teckomatorp 1995, ropar alla i kör, tittar på varandra och skakar på huvudena.
– Vi står på scen och spelar för full gas, berättar Glenn. En kvinna kommer inspringande i full fart in mot scenen. Hon faller sedan rakt in över scenen och slår i huvudet i förstärkaren och svimmar. Vad som därpå följer är en abrupt paus för spelningen under en halvtimme och en sjukvårdare tillkallas för att bära bort henne.
– Hela arrangemanget var också rätt mysko, avslöjar Anders. Arrangören ville att vi först skulle dricka en sjuttis innan vi satte upp scenen. Han pekade också ut sängar i logen, där han berättade att vi kunde “sätta på groupies”. Killen blev senare så pass full att han däckade precis innan vi skulle få betalt, så kockarna fick ge oss pengarna istället.
– Dessutom tillkom att vårt släp strulade på hemvägen, så vi höll på att åka av med hela ekipaget från vägbanan, säger Niclas.
– Jag skulle nog också säga att spelningen på Holger Danske i Helsingör var ren galenskap, fast på ett annat sätt, inflikar Anders. Folk föll över scenen. Vi fick därför dra ner på antalet låtar vi skulle framföra.
En del band gillar studion bäst och ser den som en tryggare miljö att verka i. Ni har däremot ett rykte om er att inte vara rädda för att stå på scen. Vad är det bästa för er med att spela live?
– Att vi får framföra våra tankar till publiken, förklarar Anders. Vi har förresten ett lager med 20 egna låtar som aldrig har spelats på senare tid. De framförde vi mest under våra tidiga spelningar. De låtarna vill vi nu plocka fram och framföra live på nytt igen.
No Ones sångare & gitarrist Anders Kroon
Foto: Thomas LB Johansson, TOJ Photography
Jag har noterat att Anders Kroon bär en tatuering med ert bandnamn. Den tatueringen syns då och då på scen. Är alla bandmedlemmar tatuerade med No-Ones-emblemet?
– Nej, det är bara Anders Kroon som får verka som vår reklampelare, säger Niclas med en skämtsam ton i rösten. Apropå scenframträdande, nu ska vi gå på scen, så vi får passa på att tacka för samtalet.
No Ones
Foto: Thomas LB Johansson, TOJ Photography
Bandet springer sedan in på scen till publikens förtjusning och No Ones möts av ett kraftigt jubel från åhörarna när Anders greppar micken och säger ”hej”. Den kraftiga responsen indikerar att bandet tillhör den absoluta stjärnhimmeln vad gäller populära liveband.