Martin Gore – MG

Depeche Modes huvudsaklige kompositör Martin Gore, mannen som skrev ”Personal Jesus” och många andra av mina absoluta favoritlåtar med Depeche Mode, har på sin första soloplatta som inte består av covers, gett ut instrumental och rätt trist, ofta alltför kall musik. MG lär inte intressera många andra än de redan frälsta fansen.

Det började med att Gore skrev låtar till Depeche Mode-skivan Delta Machine, men alla spår kom inte med på den, då även Dave Gahan ville ha med sitt material. Så Gore bestämde sig för att ge ut sina överblivna låtar ändå, samt skriva nya. Han bestämde sig också för att behålla dem ordlösa och utan gitarrer, och därmed var MG född. Skivor som denna beskrivs ofta som ”filmmusik utan film” och visst skulle Gores synthesizerövningar kunna ha fungerat till någon sci-fi-rulle om en robotvärld i yttre rymden eller så, men att sitta hemma och lyssna på det här utan bilder till känns inte särskilt angeläget för min del. Världen är full av utmärkt, spännande instrumental, elektronisk musik att drömma sig bort till och fantisera omkring, vilket får MG att kännas något onödig. Detta trots att ”Europa Hymn”, ”Hum” och ”Crowly” är några trivsamma och trevliga låtar. Merparten av spåren här tråkar dock ut mig, och som helhet har inte MG dragningskraft att lura mig till sig och omsluta mig, så som helgjutna plattor har förmåga att göra. Depeche Mode-fansen kommer att skaffa MG, men jag tror inte att de flesta kommer att lyssna på den särskilt ofta, efter att nyhetens behag väl har tonat bort.