Zero Music Magazine Intervjuer, nyheter, artiklar, reportage och videos
Bakom projektet står Jonas Moberg, tidigare trummis i Jumper och med ett förflutet inom Londons musikscen. Han är uppvuxen i Kristinehamn men bor nu på Gotland. Som Traces of Men rör han sig i gränslandet mellan synthwave, indie electronic och deep house. Den är EP:n är det första nya material han släpper sedan debutalbumet 2024.
Du bor på den gotländska landsbygden men skapar musik som låter som en snabb bilfärd genom en sovande storstad. Vad har du sett framför dig när du skapat den här EP:n?
– Det stämmer ju rätt väl tycker jag, din beskrivning av låtarna. Även om jag bor på Gotland så spenderar jag mycket tid i Stockholm. Och även om det inte direkt är en storstad, så har den nog inspirerat mig rätt mycket. Taxiresor genom ett öde Sthlm på väg hem från krogen, I guess. Jag ville få till ett sound som är lite annorlunda mot vad jag brukar göra. Man ska bli sugen att köra bil, eller ännu bättre, låta någon annan köra bilen så man kan sitta och flukta ut genom fönstret och drömma sig bort.
På låten Staring straight at the sun gästas du av Luka Nemorin, som somliga känner igen från Idol i TV4. Hur kommer det sig att ni samarbetar?
– Lukas pappa är en gammal klasskamrat till mig och väldigt god vän, så jag har ju känt Luka större delen av hans liv. Jag försökte få honom att sjunga duett med Fia på en låt på förra skivan, men det blev aldrig av.
– Låten är egentligen en cover av hans pappas gamla band och har en både sorglig och vacker historia. Lukas bästa kompis gick bort i cancer 2024, så Luka arrangerade en välgörenhetskonsert i kyrkan i Kristinehamn till hans minne. Och då tänkte han överraska honom med att sjunga den i kyrkan. Innan hade han skickat låten till mig, inspelad med på en iphone, bara med akustisk gitarr och sång, för att kolla om den var OK. Det var då jag föreslog jag att vi skulle jobba med den.
Staring straight at the sun måste ju vara det poppigaste som Traces of men hittills har givit ut. Är det din popbakgrund som gör sig påmind här?
– Ja och nej. Det är nog mer att den från början var skriven som en poplåt. Dock har jag försökt att på den här EP:n inte få en sådan gubblängd på låtarna. Eller för den delen, 1990-talslängd, som Underworld och Leftfield. Att hålla kvar intresset i 10 minuter är inte lätt. Och så kom jag på den här låten och den passade väldigt bra in bland de andra tre. Men ja, att jag har jobbat en del med Niklas Hillbom från Jumper på sistone, kanske spelade in också. Eller förresten, nej det har det absolut inte gjort, haha!
Traces of men har jobbat med flera olika sångare, på albumet Red resistance var det ju som du nämnde, Fia Nordström från I’m On TV, som stod för sången. Vem är din drömsångare?
– Ja, Fia och jag kämpade verkligen fram det albumet, det var superkul. Drömsångare? Paul Stanley, Thomas Di Leva, Mia Skäringer, Miley Cyrus och Cyndi Lauper och många många fler. Robert Smith är ju tröttsamt förutsägbart, men fortfarande en våt dröm
Vad händer framöver för Traces of Men?
– Jag har redan påbörjat arbetet med nästa EP, det blir återigen fyra låtar, varav en med sång. Får se om någon av dem jag nämnde nappar när de läser det här… Jag tänker också att när de nya låtarna är ute ska jag ha ett liveset klart, så det finns möjlighet att komma ut och spela. Det vore väldigt kul.
