Urtidsdjur – Fågelsånger

Urtidsdjurs album Fågelsånger är inte helt lätt att bura in och kategorisera, men det är säkert inte meningen heller. Så försök bara att närma er den här varelsen utan förutfattade meningar, så kommer ni inte bli uppätna, åtminstone inte utan att gilla det.  

Inledande ”Gryningsserenad” är som ett instrumentalt intro, en sorts portal att passera genom innan man träder in i urskogen och börjar utforska de kommande nio sångerna. Den första av dessa heter ”Hel igen” och sedan fortsätter plattan med sköna, psykedeliska ”Sommaren” och vackert drömska ”740” innan skivans andra instrumentala spår, trippiga ”Eftermiddagssol”, avslutar skivsidan kallad Ena sidan. Bandet som skrivit och framför dessa låtar består av Emil Niklasson, Kettil Engberg, Gustaf Boström och Affe Kihlberg. Killarna kommer från olika platser i landet men sammanstrålade tydligen i Uppsala där de existerat sedan 2017. På Fågelsånger, gruppens andra lp, har kvartetten fått hjälp av andra musikanter på bl.a. nyckelharpa, pedal steel, moog och mellotron. Själva tycks bandmedlemmarna lira de flesta instrument. Skivsidan kallad Andra sidan inleds med tunga, närmast doomiga ”Himlakroppars stämsång”, sedan tar instrumentala ”Gånglåt från Boländerna” vid och jag har aldrig hört en gånglåt spelas så här brutalt. Skivan fortsätter med ”På ett eller annat sätt” och ”Inte så olika som du tror”, två låtar med bra texter, den förstnämnda även med schysst rocksvängsriff. Meditativa ”Sprucket molntäcke” avslutar albumet. Gånglåten och den är också instrumentala. Jag gillar att bandet sjunger på svenska, att musiken på lp:n är varierad, och de låtar jag gillar allra mest är de allra mest flummiga. Observera att den här skivan bara släppts i 100 ex på vinyl, så lägg på ett kol om ni vill förgylla lp-hyllorna med den.