Bobbo Byrnes – Bobbo Byrnes

Har jag räknat rätt är Bobbo Byrnes Bobbo Byrnes sjunde album. De tidigare har dock andra titlar än bara sångarens eget namn. Byrnes är en singersongwriter med bootsen djupt i americana, folk och rockmusik, lite åt Bruce Springsteen och Bob Dylan-hållet kan man säga.

När den här plattan startade med ”Around here” tänkte jag direkt att ”aha, ännu en amerikansk snubbe som gör mainstreammusik för amerikansk skräpradio”. Som tur är lyssnade jag vidare på plattan och upptäckte snart att Bobbo Byrnes har en annan och mycket mer tilltalande och intressant sida, popigare t.o.m. Det börjar redan märkas i andra spåret, ”I cannot say”, där melodin flyter ljuvt men lite olycksbådande samtidigt som gitarrtonerna växer och flyger omkring med vinden. Så mitt intresse för musiken ökade ytterligare och jag upptäckte snart ännu ett gäng riktigt tilltalande spår. ”Long way down” har något av ett dimmigt sorgset vemod över sig och jag gillar hur Byrnes sjunger den, vackra ”Too many miles” med sin orgel och souliga känsla är definitivt en av skivans stora stunder, och det är ofrånkomligt att överraskas av den plötsliga förändring som sker på trummorna mitt i ”Bad decisions”. Dessutom är ”Chance” en riktigt skön låt. Förutom att sjunga och lira elgura väldigt snyggt spelar Byrnes även mandolin, piano, den nyss nämnda orgeln och pedal steel. Hans fru Tracy lirar bas och de har Matt Froehlich på trummor. Tur att Byrnes kom ur sin depression, skrivkramp, självtvivel och dessutom lyckades övervinna sitt bluffsyndrom, annars hade vi inte fått den här – till stora delar – riktigt fina plattan.