LOWE återvänder – med ny musik, en känslig hyllning och Ukraina i hjärtat

LOWE är tillbaka med ny energi, nytt material i form av en ny singel och en hyllningslåt som redan innan släppet väcker diskussion inom bandet. Låten bär tydliga referenser till ett av 80-talets mest ikoniska band, men inte alla i LOWE är helt överens om hur långt man får gå i sin kärlek.

De har aldrig riktigt försvunnit, men LOWE har heller inte stått i rampljuset på länge. 2022 släppte de den emotionella singeln ”Uniform Alpha” till stöd för Ukraina. Och när de i slutet av 2023 återvände till scenen under en kväll på Nalen, var det som om tiden stått still.

Nu är LOWE, Leo Josefsson, Rickard Gunnarsson, Tobias Ersson och originalmedlemmen Mehdi Bagherzadeh tillbaka på riktigt. Med två exklusiva spelningar i vår tillsammans med Lustans Lakejer, en ny singel i bagaget och en hyllningslåt som väcker starka känslor inom bandet, känns återkomsten både personlig och laddad.

Vi pratade med samtliga medlemmar om kemin, kriget, tårar, kajal – och varför LOWE fortfarande har något att säga.

Efter mer än ett decennium i skuggorna tänds nu lamporna igen. Vad var det som fick er att återvända till scenen just nu?

Leo: När vi hade en helkväll på Nalen i december 2023 med Statemachine, Unify Separate och Seadrake gjorde vi ett överraskningsframträdande med LOWE och jag tror att vi alla njöt oerhört av den stunden. Det var 13 år sedan vi stod på en scen tillsammans och då också med Mehdi som var med i originaluppsättningen. Vi hann bara med ett halvt rep men låtarna satt verkligen till 100%. Mäktig upplevelse! Det var som att tiden hade stått helt stilla.

Rickard: Under åren har vi alla fyra pratat om att göra något tillsammans igen, men det var viktigt att det skulle kännas rätt. 2022 hände något konkret när vi släppte ”Uniform Alpha” till stöd för Ukraina, och det blev en sorts vändpunkt. När vi sedan klev upp på scenen i Stockholm för ett gästframträdande året efter föll allt på plats. Det kändes naturligt, nästan självklart. Det var helt enkelt dags nu.

“Det är ingen rivalitet, bara respekt”

Ni är återigen fyra i bandet, med originalmedlemmen Mehdi tillbaka. Hur har det påverkat dynamiken i Lowe och ert sound?

Leo: Det återstår lite att se. Vi har bokat in ett gäng rep och vi ska känna på materialet och se om vi kan blåsa nytt liv i det. Inte för att jag tror att det behövs, men det skadar ju inte att testa.

Tobias: Som jag upplever så har jag och Mehdi väldigt bra dynamik och samspel sinsemellan, och det trots att vi aldrig spelat ihop innan spelningen på Nalen! Så nu återstår bl a att dela upp vad vi ska spela då vi ju båda har samma funktion i LOWE ursprungligen. Dvs i början ersatte jag hans plats enbart på spelningar. Senare blev jag den ”nya” officiella tredje medlemmen och keyboardisten i bandet och ”tog” Mehdis plats. Men trots det har jag aldrig upplevt någon rivalitet utan det var bådas egna val som jag minns det.

Lustans, Lowe och längtan

Ni gör två exklusiva spelningar tillsammans med Lustans Lakejer i vår. Är det här en tillfällig återförening eller början på något större?

Leo: Ja det stämmer. Det ska bli väldigt kul att dela scen med Lustans Lakejer. Både Rickard och jag känner Johan Kinde sedan många år och det var verkligen en ära när frågan kom om vi ville hoppa på tåget. Man har ju liksom vuxit upp med “Lustans”! Vi får helt enkelt se hur responsen blir och hur roligt vi tycker att det är när vi väl möter publiken igen. Det blir mycket en planeringsfråga för mig personligen då mitt andra band Unify Separate har hög prioritering och vi har börjat få medvind och har mycket kul på gång där också.

Tobias: Jag som inte är aktiv med något band just nu hoppas på att LOWE kommer igång lite mer långsiktigt igen. Sitter annars mest och producerar i studio och mest åt andra. Och även om det är minst lika kul så går det inte att ersätta känslan att ha ett band ihop och vara ute och spela.

Mehdi: Vi har mycket spännande på gång musikaliskt, och för den som kommer på spelningarna så kommer vi bjuda på helt nytt material. Något som känns väldigt LOWE. Det här är bara början … kanske…

Ny musik

Det sägs att ni kommer att framföra en helt ny singel, “Juvenile”, live. Vad handlar låten om, och vad kan vi förvänta oss musikaliskt?

Leo: ”Juvenile” är en ny låt och den som förväntar sig det klassiska LOWE-soundet kommer inte att bli besviken. Det är en rätt så träffsäker betraktelse om allt som sker i världen just nu. Vi får se vad ni tycker om vi nu skulle spela den.

Tobias: Om du frågar mig är det en av Leos starkaste låtar han någonsin har skrivit!

Det ryktas även om en ny låt som sägs kunna väcka starka känslor hos fans av ett visst ikoniskt band. Vad kan ni avslöja om det spåret?

Leo: Där får vi nog vara lite mer hemlighetsfulla. Alla i bandet är inte lika övertygade om “vinkeln”.  Men det är en hyllningslåt till ett visst band och deras hängivna fans. Bandet har betytt oerhört mycket för mig personligen. Vi har pratat om att kanske slänga med den som B-sida till “Juvenile”.

Tobias: Min första reaktion till den låten var lite återhållsam och jag var inte helt övertygad. Men efter att ha lyssnat mera på demon och känt efter så tror jag de kan vara en rätt häftig b-sida. Lite likt själva det bandet som den hyllar skulle kunna ha gjort, dvs släppa otippade b-sidor.

Rickard: Jag var också tveksam i början, det kändes nästan för självklart. Men ju mer jag lyssnar, desto mer ser jag poängen. Det finns något nästan kusligt träffsäkert i låten.

Ukraina i hjärtat

Ni har haft er största publik i Östeuropa. Hur blev det så och tror ni att Lowe ligger mer rätt i tiden nu än när ni först startade?

Tobias: Som jag förstår så beror väl det mycket på vår boknings manager som haft mycket kontakter i öst. Och flera av oss i bandet har alltid varit fascinerade av den delen av Europa. Och det har nog sen i sin tur präglat en del av musikens sound och texter, vilket såklart gör att den då går ännu bättre hem där. Och det finns helt klart ett vemod och en melankoli i öst som nog också matchar musiken bättre än vi först förstod. Men om vi är mer rätt i tiden nu mot för över 10 år sedan, det är svårt att säga. Det får nutiden avgöra.

Rickard: För mig har Östeuropa alltid haft en särskild dragningskraft. Jag pluggade faktiskt ryska en gång i tiden och har fascinerats av språket, historien och kulturen. Ukraina är det land vi spelat mest i utanför Sverige, jag älskar landet och har många vänner där så det har blivit som ett andra hem för bandet på många sätt. Samtidigt är det lite kul att den stad vi spelat mest i (efter Stockholm) faktiskt är New York. Det säger något om vårt sound också, att vi rör oss mellan olika världar och scener. Ganska tidlöst skulle jag säga.

Ni har ett starkt band till Ukraina och släppte singeln ”Uniform Alpha” som ett stöd till landet. Vad betydde det projektet för er personligen?

Rickard: ”Uniform Alpha” betydde mycket för mig personligen. När vi skrev låten ville vi göra något konkret, om än litet, för att visa vårt stöd. Det handlade inte om politik, utan om solidaritet, mänsklighet och hjärta.

Tobias: Om jag minns rätt så har LOWE varit på tre turnéer i Ukraina, varav jag varit med på två av dem. Sista vändan där var 2009, och bara att få ha sett och upplevt Ukraina i en mer ”fredlig” tid med Ryssland har betytt väldigt mycket. Vi har ju liksom skapat oss vänner och bekanta där och det känns nu helt ofattbart att ha varit där så många gånger och sett Ukraina som det var innan Rysslands första invasion 2014. För 2009 upplevde vi nämligen att folk rörde sig mer fritt mellan Vitryssland, Ukraina och Ryssland. Vi hade ibland t.o.m. fans som reste mellan länderna för att se oss. Vilket känns helt ofattbart nu att det ens var så! Så låten kändes som det minsta vi kunde göra för att visa vårt stöd och att vi känner med hela situation. Vi har t.o.m. haft lösa diskussioner om att åka dit och spela igen, men då majoritet i bandet har skapligt unga barn fortfarande så behöver man tänka efter ett varv extra. Man tar ju trots allt en risk i det utöver det vanliga.

Lojalitet, balans och andra band

Flera bandet är engagerade i flera sidoprojekt – från Unify Separate och Seadrake till Statemachine. Hur håller ni ihop det kreativa pusslet, och hur prioriterar ni Lowe i allt detta?

Leo: Jag var inne på det tidigare, men både LOWE och Statemachine kommer alltid ha en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Sedan ett tag tillbaka har Unify Separate varit min högsta prio och vi har mycket kvar att bevisa med det bandet. Så länge intresset från publiken och vänskapen mellan de olika konstellationerna fungerar så är resten mer en planeringsfråga för mig personligen.

Rickard: Just nu passar LOWE perfekt in då Seadrake har en liten låtskrivarpaus. För mig handlar det mycket om balans och magkänsla. LOWE är något vi byggt upp tillsammans under lång tid, och det finns ett djup där som inget annat riktigt kan ersätta. Samtidigt är det viktigt att få röra sig fritt och testa andra uttryck. Det gör mig bara mer taggad när vi ses igen. Vi har en fin respekt för varandras projekt, och när det väl klickar i LOWE, då vet man det direkt. Det behöver aldrig forceras.

Då och nu

När ni först slog igenom hittade ni er publik direkt. Hur ser ni på scenen idag och hur har den förändrats sedan dess?

Rickard: Scenen såg annorlunda ut då, och för oss var allt nytt och spännande. Vi hade precis startat vårt eget skivbolag, Megahype, och hade full kontroll över allt – musik, design, videos. Det var en enorm frihet, men också ett stort ansvar. Medan många andra band i vår genere satsade hårt på Tyskland, tog vi en annan väg som ledde till bland annat Chicago, New York, Istanbul och Volgograd. Lustigt nog har vi faktiskt bara spelat i Tyskland två gånger. Jag minns att jag personligen var ganska klar med den scenen just då, efter att ha turnerat rätt intensivt där med Statemachine. Förutom musiken jag själv gör och släpper är jag inte direkt “aktiv” i scenen längre. Jag går på gig då och då, men jag klubbar inte, och hemma, i skärgården eller i bilen blir det ofta något helt annat i högtalarna, som soul, funk, chanson eller turkisk folkrock. Det finns fortfarande mycket ny och spännande synthmusik där ute, men den har till stor del hittat nya vägar –  ibland till mainstream, ibland in i helt andra genrer. Och det är rätt fint ändå.

Om ni kunde resa tillbaka till era tidiga dagar som band, vad skulle ni säga till era yngre jag om framtiden med Lowe?

Leo: Va fan tog ni en så jäkla lång paus för!? Ja, det kom en massa barn i vägen och en massa andra drömmar man behövde utforska men … ni hade ju världen vid era fötter. Va fan!

Rickard: Ta inte allt så seriöst. Släpp fler låtar. Turnera mer. Gå på magkänsla. Och framförallt, sälj inte era synthar!

Tillsist, vad kan publiken förvänta sig av Lowe 2025? Blir det en nostalgisk resa tillbaka eller kommer vi att få se en helt ny version av bandet?

Leo: 100% nostalgi! Om jag skulle börja grina så får ni leva med att kajalen kommer rinna ända ner till mixplats.

Tobias: Kan bara hålla med Leo. Men med ny musik i bagaget känns det samtidigt nytt och spännande. Och framförallt att vi gått från trio till kvartett!

Rickard: Det blir en resa, men kanske inte bara bakåt. Vi tar med oss det förflutna, melodierna, mörkret, men det blir också något helt nytt. Det finns ny energi, ny musik och något som känns laddat. Melankolin finns kvar, men pulsen är högre nu. Och ja, det kan bli tårar. På scen, i publiken, eller båda. Vi ser det som ett gott tecken. Kajalen får gärna rinna…

Mehdi: What they said, och med ögonskugga. ”Go rock some babies!” som Leo en gång sa när Lowe var förband till Visage i London och Steve Strange precis skulle gå på scen. Steve blev så ställd att han missade hela introt. Kanske för att han försökte lista ut vad det ens betydde. Eller för att han var gammal heroinist. Oklart. Men ikoniskt.

Biljetter – LOWE + Lustans Lakejer:

• Göteborg, Pustervik – 26 april
  Köp biljett via Tickster
• Stockholm, Maxim – 3 maj
  Köp biljett via Tickster