SKoR (Some Kind of Rubus) – Mess You Up

Den märkliga konvolutbilden till Mess You Up föreställer en panikslagen man som genomför en gastroskopi (en undersökning av matstrupe, magsäck och tarm via en kamera i slang som förs in genom munnen), vilket nog måste sägas är en udda bild för att vara ett hårdrocksomslag, men så är inte SKoR (Some Kind of Rubus) ett helt vanligt hårdrocksband heller.

När SKoR inleder sin nya platta med spår som ”Blood”, ”Mess You Up”, ”I´m Your Man” och ”Goodbye Lockdown” är det ett AC/DC-liknande stuk som dominerar. Det intrycket förstärks lite extra av Emil Gammeltofts ljust höga, skrikiga sång som ibland känns som att han pressar rösten till det yttersta och ibland kanske aningen över sin kapacitet. Efter denna hårdrockiga sångkvartett ändrar plattan plötsligt karaktär. Alla som känner till Gammeltoft sedan tidigare vet att han är ett stort fan av Nazareth, så att just han skrivit en hyllningslåt till Nazareths avlidne sångare och legendar i och med ”Sing like Dan McCafferty” kommer kanske inte som någon enorm överraskning, men att låten är en folk/country-dänga där Ola Gustafsson lirar steel guitar var allt annat än väntat. Men sådana var SKoR även på utmärkta Rubus Tellus-plattan, fulla av överraskningar och roliga infall som emellanåt föll utanför själva hårdrocksgenren. Här är bandet dock tillbaka med skivans kanske allra mest AC/DC-ljudande låt, nämligen ”Gimme high”, som dyker upp efter McCafferty-låten. Sedan ändrar de stil igen, denna gång med ett spår kallat ”Carousel” som påminner mig om skotsk folkpunk, dansant och galen, med en smittsam melodi. Tre låtar återstår av plattan, nämligen repetitiva ”Stop” som skulle ha kunnat återfinnas på en sen Sparks-platta om det inte var för sångröst och val av instrument, ”Keep On” som känns klart funky utan att vara direkt funk, och avslutande ”Shooting Star” som är lite mer popig och i mitt tycke, albumets sämsta spår. Det ska påpekas att Gammeltoft sjunger med mörkare röst på dessa låtar än på hårdrockspåren också. Jag gillar Mess You Up, det är en underhållande cd med många starka spår, även om den kan uppfattas som lite ojämn på grund av stilbytena… eller variationsrik, som jag föredrar att kalla den.