Rein – sårbarhet och urkraft på nya “God is a Woman”

På sitt andra album presenterar sig Rein från en ny sida. Enligt Joanna Reinikainen en självklar utveckling. Zero Magazine fick ett intressant samtal om sårbarhet, kvinnlig urkraft och att gå sin egen väg.   

Hej, Joanna, och tack för du tar dig tid att svara på några frågor! Ditt nya album, God is a Woman, tillför fler nyanser till din musik. Har du några tankar om vad som inspirerat utvecklingen?
– Mina plattor är som dagböcker, som lyssnarna får inblickar i. När jag gjorde Reincarnated kändes ett hårt och minimalt sound naturligt, eftersom det var så min verklighet såg ut då. Nu har jag blivit några år äldre och betraktar saker på nya sätt. Därför kändes det självklart att göra något annorlunda. 

Är det viktigt för dig att soundet hela tiden utvecklas framåt? 
– Ja, min ambition är att överraska på varje platta. Artister som låter likadant hela tiden tröttnar man lätt på. Om jag bara hade gått på rutin, hade jag dessutom tappat intresset själv.

Vilka är, i ditt tycke, de största skillnaderna mellan God is a Woman och Reincarnated?
– Jag har tagit steget att visa mig mer sårbar. Reincarnated var på många sätt en skyddande sköld, men på God is a Woman har jag sänkt garden och visar vem jag verkligen är. En annan grej är att jag sjunger mer. Många sammankopplar mig med skrikandet och väsandet på Reincarnated, men egentligen har jag en bakgrund i mer traditionell sång, som jag ville lyfta fram nu.    

I musikvärlden brukar det pratas om “det svåra andra albumet”. Artisten har något av leva upp till, jobbar i regel under tidspress och externa finansiärer kan lägga sig i skapandet. Håller du med eller är det bara en klyscha? 
– För min del har det, som tur är, varken varit speciellt jobbigt eller svårt. Jag släpper på min egen label och finansierar allt själv, så ingen kan sätta press på mig eller kräva att jag måste leverera ett visst datum. Jag började skriva på albumet redan sommaren 2021, så saker har tagit lite tid. Men det var viktigt att få ihop ett antal låtar jag verkligen kunde känna mig stolt över!

Hade du God is a Woman som arbetstitel redan från början?
– Ja, kvinnlig urkraft har alltid varit kärnan i mitt skapande. Jag vill peppa kvinnor och få dem att tro på sig själva. Jag jobbar ju själv på en mansdominerad scen och vet hur det är att kämpa i uppförsbacke. Titeln God is a Woman kommer från en bild av fotografen Lennart Nilsson, som jag såg när jag var liten. För mig var det helt mind blowing att det kunde se ut som ett universum inuti en gravid kvinnas mage. Då tänkte jag för mig själv att Gud måste vara en kvinna.

Är skivan ett konceptalbum med ett övergripande tema?
– Både Reincarnated och God is a Woman kan ses som konceptalbum, då de har röda trådar och bildar helheter. Reincarnated handlar om vakna upp och hitta sin inre styrka och God is a Woman beskriver mina erfarenheter av att leva i ett patriarkalt samhälle. Det börjar i förhållandet, sedan kommer sveket, revolten, uppståndelsen, kärleken och till sist livet och döden. Låtarna, från inledande “How’s It Gonna Be?” till avslutande “There’s No Tomorrow”, är en transportsträcka mot ett speciellt mål.

Missy Elliot tillhör, tillsammans med bland andra Kraftwerk och Robyn, albumets inspirationskällor. Kan du berätta lite om vad hon betytt för dig?
– Jag växte upp med Missy Elliot och har alltid beundrat både hennes låtskrivande och visuella framtoning. “No Rules” på God is a Woman är influerad av henne och är en hyllning till att gå sin egen väg. Det är också en disstrack till mina haters, som har åsikter om vad jag gör och vill bestämma hur jag ska låta. Beatet gjorde att det blev en form av spoken word-rap, vilket kändes som ett kul experiment. 

På pressbilden påminner du både om en ung Annie Lennox och ger superhjältevibbar. Hur mycket är Rein ett alter ego och hur mycket är hon den Joanna dina vänner träffar till vardags? 
– Jag vill vara tydlig i mitt bildspråk och det visuella ska spegla musiken. Helst ska mitt varumärke vara lika självklart som Coca Cola! Jag är alltid Rein, men de sidor av min personlighet som framträder starkast på scen kanske är mer nedtonade till vardags. 

Du är väldigt ambitiös. Tror du att Stockholm kan kännas för litet i framtiden och att du kanske flyttar till London eller New York? 
–  Jag trivs bra i Stockholm och tror egentligen inte att man måste lämna Sverige för att kunna bli framgångsrik. Men visst hade det varit skitkul att bo i London eller New York. Vi får se vart det leder och var jag hamnar! 

Om du, avslutningsvis, får möjlighet att tipsa omvärlden om lite bra kultur: Vilken skiva borde alla Zero Magazines läsare lyssna på?
– Push av amerikanska Sextile.

Vilken film borde de kolla på?
– Fight Club.

Vilken bok borde de läsa?
– The Artist’s Way av Julia Cameron.