Kunt – om elektronik, punk och hur olikheter kan bli en styrka

De möttes av en slump och är lika olika som Yin och Yang, men befinner sig ändå på exakt samma våglängd. Tillsammans skapar de högteknologisk och punkig elektronisk pop. Hittills utan saxofoner, men man vet inte med säkerhet vad som händer i framtiden. Zero Magazine har pratat med den dynamiska duon Rickard Rosendahl och Paula Lè Boss, alias Kunt.    

Foto: Johan Jonasson

Den franske filosofen Denis Diderot sa en gång: “Vi tror att vi bestämmer vårt öde, men i själva verket är det ödet som styr oss.” Vad som helst kan hända när man går utanför dörren.

Rickard Rosendahl och Paula Lè Boss hade båda hamnat på kultpuben Charles Dickens i Helsingborg. Paula för att titta på sin vän Cryo, som musicerade kvällen ifråga. Rickard mer motvilligt och främst för att han hade fått ett gratisinträde.  

Ingen av dem hade några större förhoppningar på aftonen, men av en slump korsades deras vägar, vilket förändrade såväl bådas liv som den svenska alternativscenen. Det uppstod dock inte ljuv musik direkt.
– Rickard stod i baren och såg uttråkad ut, berättar Paula. Jag ville muntra upp honom och log, men möttes av en död blick. “Vad är det för nonchalant och fyrkantig jävel”, tänkte jag. Men i efterhand har jag förstått att han bara kände sig obekväm och osäker. Det var första gången han var ute på klubb på tio år… 

Trots den lite svala öppningen hade någon form av ömsesidigt intresse väckts. Rickard letade nämligen upp Paula på ett välkänt socialt nätverk och skickade henne ett meddelande. 
– Han tog kontakt med mig dagen efter via Facebook och då fick jag ett mycket bättre intryck. Ganska snart frågade han om jag höll på med musik. Jag svarade “nej”, men berättade samtidigt att jag faktiskt nyligen stått i en studio och sjungit för första gången i mitt liv, om än bara på skoj, tillsammans med Cryo. 

Rickard, som varit med i ett band tidigare, anande instinktivt stor potential hos Paula. Han föreslog därför att de skulle träffas.
– Jag letade inte aktivt efter någon att göra musik med, men jag märkte direkt att hon hade något speciellt, avslöjar han.
– Med facit i hand är det ganska märkligt att vi hittade varandra, men jag tror att det stod skrivet i stjärnorna att vi skulle träffas, ler Paula. 

Foto: Johan Jonasson

Ett par dagar senare träffades de hemma hos Rickard. Först var de musikaliska experimenten ganska stapplande, men när nervositeten lagt sig började pusselbitarna falla på sin plats.
– Det tog ett tag innan Paula vågade sjunga ut, minns Rickard. Men jag uppmuntrade henne att vara punkig och framförallt vara sig själv.
– Vi märkte snart att vi hade en spännande musikalisk kemi, fortsätter Paula. Vi siktade inte mot ett speciellt sound, utan lekte och improviserade oss fram. Efter ett tag hade vi hittat kärnan i vad som skulle bli Kunt.  

Alla som träffar Paula och Rickard märker snabbt att de utstrålar olika energier. Rickard beskriver sig som en introvert och tillbakadragen person, som periodvis knappt lämnar huset. Paula ger däremot ett explosivt intryck och pratar gärna med allt och alla.
– Olikheterna är vår styrka, menar hon. Visst kan vi bråka lite ibland, men i slutändan respekterar och förstår vi alltid varandra. Vi växer och utvecklas tillsammans. Jag är jättetacksam över att vi träffats. Rickard har en lugnande inverkan på mig. 
– Tack vare Paula har jag kommit ut ur min bubbla, återgäldar Rickard. Hennes intensitet lyfter verkligen bandet. Vi hade inte haft Kunt om hon inte hade varit så punkig och explosiv! 

Foto: Johan Jonasson

Även musikaliskt kommer de från olika bakgrunder, vilket ger Kunt bredd och dynamik.
– Som liten tillbringade jag mycket tid på biblioteken, där jag bläddrade bland vinylskivorna och lyssnade i timmar. Jag tog in all världens musik, men fastnade främst för punk och progg. Punken fick jag även genom modersmjölken och mitt blodsarv, berättar Paula, som intressant nog är kusin med självaste Joakim Thåström. 
– Jag har alltid fascinerats av syntljud och färgades mycket av ungdomsgården Markan i Hässleholm, där även Andreas Tilliander och Johan “Familjen” Karlsson repade, kompletterar Rickard.    

Rickard skapar det mesta av musiken medan Paula, som ser Patti Smith som en stor inspirationskälla, står för lejonparten av textskrivandet.
– Många låtar kommer till genom att Rickard presenterar en låtskiss, som vi improviserar runt i studion, berättar hon. Jag står med penna och papper framför mikrofonen medan Rickard sitter och spelar till mitt ylande. Det är en långsam och tidsödande process, speciellt för honom, som sedan har mycket jobb kvar med redigering och mixning.

Bandnamnet “Kunt” sticker ut och väcker många associationer. Paula förklarar bakgrunden: 
– Det manliga könsorganet sammankopplas ofta med potens medan det kvinnliga i regel används som ett skällsord. Vi gillar inte det! Kunt ska stå för kraft och förändring. Dessutom är det ett kort och catchy namn. Kent och Kunt. Man hör ju att det funkar, haha! 

Paula antyder att de vill “röra om i grytan på den svenska synthscenen”.
– Kunt handlar inte om svartklädd depression. Vi har inga begränsningar, utan samarbetar gärna med både metalsångare, saxofonister och triangelspelare. Helst en saxofonist, om jag får bestämma! 
– Röra om i grytan? Här ska göras musik, replikerar Rickard med en viss skepsis.

En hel del musik har det också blivit. Duon har inte bara gjort covers på Depeche Mode och The Cure, utan även gett ut de egna låtarna “Sneaky Sins” och “Fks Given”.
– “Sneaky Sins” gjordes under en natt som började med att vi egentligen skrev en text om allt vi tycker borde omvärderas, som undulater, kondomer, haklappar för vuxna, Christer Sjögren och andra tuffa saker. “Fcks Given” kom till Rickard i en dröm och dagen efter spelade vi in den i studion. Klockan sex på morgonen var vi klara. Då firade vi det genom att göra musikvideon. Det bästa med vårt skapande är att vi inte slutar förrän vi är i hamn. Ungefär som Silja Line, skrattar Paula.  

Foto: Johan Jonasson

Även på livefronten har Kunt börjat göra sig ett namn med sina energifyllda konserter.
– Var första spelning var tillsammans med Abu Nein, Solyara och Kallbrand, när vår vän Christer Lindskog anordnade en vardagsrumsfestival. Det öppnade upp mycket för oss. Ovanpå det har vi även spelat på Charles Dickens i Helsingborg med Tiklá och Priest. Vi är väldigt tacksamma för att Thomas Ingerby har pushat oss och trott på oss, säger Paula. 
– Det visuella är viktigt för vår scenshow. Det ska inte bara vara en synt och en mikrofon, utan backdrops, videor och andra effekter. Folk ska höja ett ögonbryn. De som betalt för att se oss ska få en upplevelse, poängterar Rickard. 

Alla som fastnat för Kunt kan se fram emot ett spännande år. Paula och Rickard har nämligen mycket på gång under 2023.
– Vi kommer vi att släppa en EP med sex låtar. På den kommer det att finnas tre remixer av Cryo, My Love Kills och Tukt. Efter det siktar vi mot en fullängdare, avslöjar Rickard. 
– Vi har ett par konserter på gång också, fortsätter Paula. Först och främst i Helsingborg i början av mars tillsammans med Octolab, Train To Spain och Piston Damp. Det får ni inte missa! 2023 kommer att bli ett jättebra år. Vi ska skriva, skapa, åka ut och spela och kramas med alla härliga människor som går i kängor. Eller träskor för den delen, haha! 

Följ Kunt på deras Facebooksida 

Se Kunt, Octolab, Train To Spain och Piston Damp på Charles Dickens i Helsingborg (biljetter här).

Om Johan Arenbo

Kategorisera inte musik. Älska den bara. Låt inga konservativa subkulturer eller godtyckliga genreavgränsningar styra din smak. Njut istället av det obegränsade kulturella smörgåsbordet. Kraftwerk, Prince, The Cure, Iggy Pop, De La Soul, Black Sabbath, Nina Hagen, Aretha Franklin, Mozart och Madonna. Allt är tillåtet!

Kolla även

Både Pet Shop Boys och Francesca e Luigi besjunger ensamheten

1991 släppte Mauro Scocco ”Till dom ensamma” för att lyfta fram de människor som har …