Wednesday , October 5 2022

Scotch – italiensk kultdisco till Helsingborg

På åttiotalet toppade de Trackslistan, sålde miljontals skivor och fick halva Europa att dansa till en tokrolig hostsampling. Vi talar förstås om kultbandet Scotch, som i oktober kommer till Helsingborg för en exklusiv spelning tillsammans med två andra italo disco-artister. Zero Magazine ringde upp sångaren Vince Lancini och tog en lång promenad längs nostalgins stränder.

Man kan lugnt påstå att italiensk kultur haft en stor genomslagskraft genom historien.

Här verkade banbrytande konstnärer, som Michelangelo och Leonardo da Vinci, och här förändrade storslagna kompositörer, som Vivaldi och Verdi, musikhistorien för evigt. Det lär inte heller ha undgått någon att det italienska köket, med delikatesser som tortelli di zucca och caffè amaretto, tillhör det bästa i världen. 

Däremot var framgångarna länge ganska blygsamma vad gällde dansant elektropop. Detta åtminstone fram till åttiotalet, då en våg av medryckande dansmusik med oktavbas, smittande syntslingor och lustiga nonsenstexter slog igenom.

Fenomenet kom att kallas italo disco och bland genrens giganter kan nämnas Baltimora, Miko Mission, Spagna, Ken Laszlo och framförallt två sympatiska män från Bergamo, som med snygga melodier och roliga ljudeffekter gjorde ett djupt avtryck i pophistorien.

Historien om Scotch börjar på första halvan av åttiotalet, när den unge musikern Vincenzo ”Vince” Lancini fick ett erbjudande han inte kunde tacka nej till.
– En producent jag kände bjöd in mig att sjunga på en låt han jobbade med, berättar Vince när Zero Magazine når honom via videolänk. Syntljuden fick mig att tänka på dansande pingviner, så vi improviserade fram en demo som fick namnet “Penguins’ Invasion”.  

Av en händelse som liknar en tanke, så spelades demon in på en kassett av märket Scotch. 
– Producenten sa: ”Då kallar vi dig Scotch”. Jag skrattade och svarade: ”Okej, Scotch blir bra. Eller Kalle Anka. Det spelar ingen roll, bara du ger ut låten”. Så fick projektet sitt namn. 

”Penguins’ Invasion” blev en framgång och det dröjde inte länge innan producenten hörde av sig till Vince igen. Den här gången fick han sällskap i studion av ett elektroniksnille vid namn Fabio Margutti. En dynamisk duo hade sett dagens ljus.
– Fabio och jag hade bra personkemi. Vi var i samma ålder och hade liknande musikaliska intressen. Dessutom hade vi båda glimten i ögat och brukade skämta med varandra i studion. 

Fabios spjuveraktiga humor skulle visa sig lägga grunden för bandets första stora hit.
– Han lekte med en Emulator och samplade mig när jag råkade hosta. Under mixningen stoppade han sedan in hostljuden i låten vi jobbade med. Egentligen ville han bara driva med mig, men till vår förvåning lyfte samplingen ”Disco Band” och blev pricken över ”i”.

De roliga ljudeffekterna blev ett signum för Scotch. 
– Vi var inspirerade av den brittiske jazzmusikern John McLaughlin, som skapade trumljud med sin röst, och tänkte att vi kanske kunde använda liknande effekter i vår elektroniska discopop, berättar Vince. 

”Disco Band” hade ett sound som låg helt rätt i tiden. Plötsligt befann sig Scotch på topplistorna från Portugal i söder till Norge i norr. 
– Utan att vi riktigt begripit vad som hänt, så spelades vi på radio dagligen och skivbolaget skrek efter en fullängdare. Allt gick jättesnabbt. På bara ett par månader hade vi gått från att vara fullständigt okända till att bli ett väldigt efterfrågat band.   

Vince och Fabio skyndade till studion för att spela in Scotchs debutalbum, Evolution. Trots tidsbrist lyckades de sätta ihop en väl sammanhållen skiva, som idag betraktas som en åttiotalsklassiker. 
– Även om vi kände en släktskap till italo disco-scenen, så har jag alltid främst tänkt på Scotch som ett klassiskt popband. Det fanns många artister som gjorde bra syntbaserad musik på åttiotalet, som Kraftwerk och Yello, men vi lyssnade faktiskt inte speciellt mycket på dem. Våra huvudsakliga influenser kom istället från sjuttiotalet. Jag växte upp med progressiva rockband som Rush och Jethro Tull. Deras komplexa och dynamiska arrangemang påverkade definitivt Scotch. Många av låtarna på Evolution var gjorda för dansgolvet, men vi spelade även in en elektrorockig cover på Barclay James Harvests ”Loving is Easy”, som visade var vi hade våra rötter. En annan personlig favorit är suggestiva ”Born To Kill”, som handlar om två kungadömen som bekämpar varandra.

Även om Vince alltid varit mer fascinerad av psykedeliska gitarrer än av smattrande Moogsyntar, så talar han varmt om en elektronisk legend från sitt hemland. Närmare bestämt discokungen med maffiga mustascher. 
– Jag har väldigt stor respekt för Giorgio Moroder! Han har inte bara betytt massor för den elektroniska discopopen, utan för hela den italienska musikscenen. Om han inte hade banat vägen, hade förmodligen aldrig Scotch kunnat slå igenom.

Vid sidan av musiken gjorde Scotch sig ett namn genom roliga videor, där killarna spexade i lustiga kläder och klipptes in i tecknade filmer. Även omslaget till Evolution, där en stenåldersman lyssnar på musik i en stor bergsprängare, fick folk att dra på smilbanden.     
– Det fanns många duktiga artister på italoscenen, så vi ville sticka ut lite. Både konserterna och skivomslagen skulle vara roliga på ett avslappnat och lite självironiskt sätt. Scotch har alltid handlat om att sprida glädje!  

Under åttiotalet var Vince och Fabio ute på ett flertal turnéer. En av de första ägde rum i ett avlångt land uppe i norra i Europa.
– När vi blev erbjudna att göra en turné i Sverige visste vi inte speciellt mycket om landet. Men vi förälskade oss snabbt i den vackra naturen och de trevliga människorna. Däremot var konceptet med folkparker ganska förvirrande i början. Ofta kändes det som att vi var långt ute i skogen, så vi frågade vår manager om vi verkligen hamnat rätt. Han försäkrade oss att allt var som det skulle och mycket riktigt kom det en massa människor, som hyllade oss som stjärnor och sjöng med i texterna. Speciellt en spelning i Gävle var helt fantastisk! Jag tror att svenskarna förstår kärnan i vår musik. Det handlar inte bara om syntljud och trummaskiner. Ni hör det ambitiösa låtskrivandet bakom produktionen.

På Scotchs andra album, Pictures Of Old Days, valde Vince och Fabio att tillföra nya färger till den musikaliska paletten.
– Vi ville ta ut svängarna lite och göra något annorlunda än Evolution. Det kändes viktigt att visa att Scotch inte bara var ett band för dansgolvet, utan även hade andra sidor. Så vi gjorde en cover på Judy Garlands vackra “Over The Rainbow” och skrev en jazzinfluerad låt som hette ”Carribean Lady”. Men det fanns även ett par syntbaserade upptempolåtar, som ”Plus Plus” och ”Money Runner”. Jag gillar verkligen variationen på den skivan! 

Pictures Of Old Days innehöll en hitsingel i form av den tvåspråkliga poppärlan “Mirage”. En låt, som precis som ”Disco Band”, växte fram genom duons humor och experimentlusta. 
– Originalversionen av “Mirage” var helt på engelska, men jag ville skoja med Fabio och sjöng in en italiensk refräng om att månen stod rätt på himlen och att turen var på vår sida. ”Stasera la luna, ci porterà fortuna, la luna”. Lustigt nog lät det riktigt bra, så vi valde att behålla det.    

Efter Pictures Of Old Days hade den tillbakadragne Fabio fått nog av popstjärnelivet och lämnade Scotch. Vince testade en solokarriär och släppte ett par singlar på nittiotalet, som hade mer av ett eurodancesound. Framgångarna uteblev dock. 
– När jag gav ut mina solosinglar befann sig den elektroniska scenen i snabb förändring. Hårdare techno hade blivit populär och jag märkte att min typ av melodiös musik inte längre hade någon genomslagskraft. Efter det har jag inte sett någon anledning att skriva nya låtar. Men Fabio och jag är fortfarande goda vänner. Han driver en elektronisk reparationsverkstad och brukar fixa mina syntar när de trilskas med mig, haha.

Till Vinces glädje lever Scotchs musik vidare genom yngre artister. År 2004 återupplivades ”Mirage” av den italienska dansduon Paps’n’Skar och blev en sommarhit i södra Europa. Dessutom finns det många band i Tyskland och Skandinavien som ser Vince och Fabio som förebilder.    
– Jag gillade verkligen Paps’n’Skars tolkning av ”Mirage”, ler Vince. De gjorde ett bra jobb med att uppdatera ljudbilden. Vi framförde den tillsammans på en stor festival och det var jättekul att se den unga publiken sjunga med! Jag är tyvärr inte speciellt insatt i den moderna italo disco-scenen, men har förstått att det finns unga band som uppskattar vad vi gjorde en gång i tiden. Det känns naturligtvis väldigt smickrande! 

Alla som är sugna på att höra klassiska Scotchlåtar och återuppleva det neonglittrande åttiotalet gör helt rätt i att bege sig till Helsingborg den fjortonde oktober, då Vince ställer sig på Charlens Dickens scen i sällskap med landsmännen Italoconnection och Ljungbybandet 1984.
– Jag ska köra alla hitsen och kommer att göra mitt bästa för att få publiken i feststämning. Folk ska gå hem och känna att de haft riktigt kul! 

Vince Lancini har alltid försökt betrakta saker från den ljusa sidan och se möjligheter istället för problem. Denna sköna livsinställning lyser igenom när han avslutningsvis skickar en hälsning till de svenska fansen. 
– Var glada och njut av livet. Lyssna mycket på musik och dansa så ofta ni kan. Det håller er unga. Jag ser fram emot att träffa så många som möjligt av er i Helsingborg!  

Vi tog tillfället i akt att även ställa ett par snabba frågor till Fred Ventura i Italoconnection, som också förgyller Helsingborgsnatten den fjortonde oktober.   

Hur startade ditt intresse för elektronisk musik, Fred?
– Som tonåring fascinerades som jag främst av postpunk, men upptäckte med tiden även Kraftwerk, Giorgio Moroder och The Human League. Låten som verkligen förändrade mitt liv var dock ”Blue Monday”. Efter att ha hört den bestämde jag mig för att satsa på elektronisk pop och påbörjade den musikaliska resa som jag fortfarande är ute på.

Hur blev du en del av italo disco-scenen?
– I början fanns det ingen uttalad scen, utan vi var bara artister från skilda bakgrunder med samma ambition att göra elektropop med discokänsla. Begreppet ”italo disco” myntades långt senare av det tyska skivbolaget ZYX Records. Ärligt talat kände vi oss inte som en del av en rörelse under åttiotalet, utan förstod först med facit i hand att vi hade varit med och skrivit ett viktigt kapitel i dansmusikens historia.

Hur lärde du känna Paolo Gozzetti och vad är det bästa med ert samarbete i Italoconnection?
– Paolo och jag gjorde en remix tillsammans för tolv år sedan, som ledde till att Italoconnection såg dagens ljus. Vårt musikaliska utbyte har alltid känts kreativt och inspirerande. Vi delar många influenser och kompletterar varandra på ett lyckat sätt. 

Vad kan den svenska publiken se fram emot när ni besöker Charles Dickens? 
– Det blir en kombination av gamla favoriter från min solokarriär och de starkaste låtarna med Italoconnection. Med andra ord kan ni både förvänta er en resa tillbaka till åttiotalet och moderna beats från tvåtusentalet. 

I Helsingborg kommer Italoconnection att dela scen med Scotch och 1984. Blir ni en bra trippel? 
– Absolut! Det är alltid ett nöje att spela tillsammans med Vince Lancini. Hans karisma är unik. Jag är även väldigt nyfiken på 1984. Vi gjorde en remix till dem, som vi är väldigt nöjda med. Jag är övertygad att det blir en fantastisk kväll! 

Självklart växlade vi även ett par ord med Magnus Carlsson, sångare i den svenska italoscenens främsta partyband, 1984.

Vad kommer 1984 att bjuda på i Helsingborg?
– Vi strävar efter att vara det ösigaste livebandet i italo disco-världen, så det blir fullt drag från första tonen. De som vill ha svårmod och melankoli bör nog överväga att stanna hemma, haha!    

Hur känns det att spela samma kväll som Italoconnection och Scotch? 
– Mycket hedrande! Vi lyssnade på ”Disco Band” och ”Mirage” som tonåringar, så det blir ljuv nostalgi att få se Vince Lancini på scen. Italoconnection gjorde i sin tur en väldigt bra remix av vår debutsingel, så även de står högt i vår aktning. Kort sagt är vi jätteglada och väldigt laddade inför spelningen på Charles Dickens! 

Vad har 1984 mer på gång framöver? 
– Om allt flyter på som planerat, så kommer vi att släppa vårt debutalbum i november. Det blir åttiotal och starka melodier för hela slanten! 

Avslutningsvis bad vi om en kommentar från den svenska italo discons egen maffiaboss, Niclas Blyh, som dessutom satte ihop en Spotifylista till oss. 

Varför ska man bege sig till Charles Dickens i Helsingborg den fjortonde oktober? 
– För att det blir en åttiotalsfest av högsta kaliber. Småländska 1984 kommer att lägga ribban högt och leverera ett extremt energifyllt liveframträdande. Vi kan sedan njuta av Italoconnection, med legendariske Fred Ventura bakom mikrofonen, som regelbundet spelar på klubbar runtom i Europa och missionerar sin hybrid av klassisk italo disco, electro och house. När man tror att det inte kan bli bättre, så kommer den store entertainern Vince Lancini att köra klassiska Scotchlåtar som ”Delirio Mind” och ”Disco Band”. För att rama in denna helkväll kommer dessutom DJ:s från radiokanalen Hitcity Öresund att underhålla före, mellan och efter det som händer på scen. Det utlovas hits, klassiker och kanske en och annan bortglömd favorit från det glittrande årtiondet vi älskar att minnas!

Vill ni förkovra er om en annan italo disco-legend? Läs då Zero Magazines stora intervju med Fancy här.

Vill ni botanisera bland åttiotalets kultigaste skivor? Kolla då upp den förträffliga bloggen beatbox.se här. 

Vill ni se Scotch, Italoconnection och 1984 i Helsingborg? Såklart ni vill! Införskaffa biljetter här. 

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

SCALA – ny singel med Helena Wigeborn

I fjol introducerade Zero Magazine den i Frankfurt bosatte göteborgaren, Peter Johansson, och hans dansanta …