Monday , September 20 2021

Bête Noire – om den nya EP:n och releasepartyt

Östergötlands mest glamorösa duo, Bête Noire, som förgyller den svenska musikscenen med dansanta beats, smarta syntmelodier och bitterljuva texter, är tillbaka. Den 10 september släpps deras nya EP, En ny världsordning, och i samband med det blir det releaseparty på Palatset i Linköping, tillsammans med Radiohimlen. Zero Magazine träffade Bill Krado och Tobi Krado på en femstjärnig restaurang för att, över en flaska Dom Pérignon från 1961, diskutera existentialism, tweedkavajer, bastubad och popmusik. 

God kväll, Bête Noire, och tack för att ni tar er tid att svara på några frågor! Om ni jämför er nya EP, En ny världsordning, med er tidigare produktion, vilka likheter respektive skillnader ser ni då? Hur har Bête Noire utvecklats som låtskrivare och textförfattare? 
En ny världsordning kan beskrivas som en tidskapsel från 2013. Låtarna har i stort sett legat färdiga sedan dess, men av olika skäl inte getts ut förrän nu. Därför kommer utvecklingssprånget inte vara så stort som vissa kanske förväntar sig. Jag kan dock avslöja att vi redan har nästa skiva i princip klar och där kommer lyssnarna att få höra en helt ny sida av Bête Noire. Hursomhelst består En ny världsordning av elektronisk marschpop i ganska klassisk Bête Noire-stil. Textmässigt är vi måhända aningen mer dokumentära och sjunger verkligen om våra egna liv. Både “Flickan i Savannah” och “Cape Royale” handlar exempelvis om två resor som verkligen ägt rum precis så som i texten.

Vilken världsordning förespråkar Bête Noire?
– Bill, som är hängivet engagerad i ett hemligt sällskap, brukar betona vikten av att bygga sin inre katedral. Vilket är passande, då skivtiteln mer handlar om den nya ordning som gäller vår personliga utveckling och Bête Noire som band än en ny världsordning ur ett makroperspektiv. Men låt oss säga så här: Alfa est alfa.

Vilka är era ambitioner med EP:n? Är det en lättsinnig partyskiva för champagnefyllda nätter eller snarare genomtänkta samhällsbetraktelser i glamouröst popformat?    
– Vi har tre huvudsakliga ambitioner med skivan. För det första kan den förhoppningsvis leda till att vi blir bjudna på fler mingel och vernissager med snittar och vin. För det andra vill vi få vår publik att känna sig smart, när de hittar alla coola referenser i låtarna. För det tredje ville vi bara få ut skivan efter alla dessa år, så att vi kan ta tag i alla nya låtar vi har skrivit!

”Flickan i Savannah” och ”I skuggan av unga flickor i blom” är fantastiska låttitlar, som låter mer Lustans Lakejer än lakejerna själva. Hur förhåller sig egentligen Bête Noire till Lustans Lakejer? Hyllning, pastisch, parodi eller ett oberoende fenomen?   
– Bête Noire och Lustans Lakejer har en hel del gemensamma inspirationskällor, så det är inte konstigt att vi har tydliga beröringspunkter. Vi rör oss i samma miljöer och uppskattar samma frestelser. På våra två första skivor fanns det väldigt många Lustans-referenser, men från Megatropolis och framåt har vi allt mer renodlat vår egen stil, inte minst textmässigt, vilket hörs på En ny världsordning och kommer att märkas ännu mer på kommande skivor.

Har Johan Kinde hört er musik och kommit med respons på era skivsläpp?  
– Vi har varit förband till Lustans Lakejer två gånger. I logen har vi dock inte pratat så mycket om musik, utan mer om Singapores arkitektur eller svårigheten att få riktig champagne på spelställen ute i landet.

Ni tycks arbeta enligt minimalistisk, Kraftwerkiansk modell och bara ge ut ett fåtal låtar per årtionde. Kommer det någonsin att komma en Bête Noire-fullängdare?
– Nej!

Bête Noire är ett förträffligt och med största sannolikhet Johan Kinde-inspirerat bandnamn. Men vad tycker ni om Bryan Ferry-albumet med samma titel?
– Vi har faktiskt inte lyssnat på det än… 

Av era pressbilder att döma är ni antingen hemliga agenter, manliga gigolos, övervintrade yuppies eller epikuréer från Franska rivieran. Vad eller vilka är egentligen Bill Krado och Tobi Krado? 
– En kombination av alla förslagen ovan. Bill gillar Karl Lagerfeld, banracing, tweedkavajer, filmen Black Jack och söta efterrätter. Tobi gillar vingårdar, Oktoberfest, bastubad, Argentina och allt som är smaksatt med dill. Vi är två boulevardierer, kännetecknade av snille och smak, som anser oss förtjäna titeln ”Östergötlands glamorösaste popband”… även om konkurrensen kanske inte är mördande.

”Bête Noires överklasskola” (som finns att läsa här) tillhör det roligaste ett svenskt popband publicerat de senaste åren. Låt oss, helt hypotetiskt, föreställa oss att en tatuerad Kevin i nätbrynja och flottig hockeyfrilla kommer fram på er nästa konsert, säger att ni är hans favoritband och vill ta en bild. Skulle ni uppskatta uppvaktningen eller skulle den kontextuella förvirringen bli ett smolk i glädjebägaren? 
– Det beror på. Skulle Kevin finnas representerad i Riddarhuset, vara bosatt i Napier eller ha en komplett skivsamling med Ulla Billquist hemma, skulle vi med glädje ta en selfie. Skulle han däremot kalla sig ”Jean Paul” och tjata om Ayn Rand, skulle vi be vakterna slänga ut honom.

Är det möjligt att vara ”nyromantiker” på det dynamiska, globala och ständigt uppkopplade 2020-talet? Krävs det inte ett kallt krig, ett påvert kulturutbud och nästan obegränsad tid till dagdrömmeri för att konceptet ska funka?  
– Storm och längtan blir aldrig omodernt! Världen utanför må vara hård, världen utanför må vara kall, men världen utanför har allt. Att vara romantiker handlar om att se värdet i saker. I en tid då själslig tomhet och intellektuell förflackning breder ut sig, kan man använda det som relief för att upptäcka skönheten. Bill har en metod som vi båda börjat anamma. När han ser eller gör något han tycker om, så sträcker han ut armarna, blundar, lutar huvudet lätt bakåt och ropar rakt från hjärtat: ”det här är livet!”

I samband med att En ny världsordning släpps den 10 september blir det releaseparty på Palatset i Linköping, där ni ska uppträda tillsammans med Radiohimlen. Vad kommer det att bjudas på kvällen ifråga?  
– Vi kommer köra den nya EP:n plus några av våra största hits. Vi kommer även att ge ett smakprov från vår nästa skiva, som kommer någon gång under 2022. Dessutom blir det sannolikt debut för vår keytar, som vi för övrigt döpt till ”I Gave Yamaha”. Efter giget ska vi ta oss en Aperol Spritz med The Producer, vår skivproducent, som denna kväll även agerar ljudtekniker.

Var hoppas ni att Bête Noire befinner sig om fem år? 
– Då har Bill flyttat till Bjärehalvön, sadlat om till botaniker, uppnått europeiska storlogegraden och ägnar sig åt något diffust konstprojekt, som kretsar kring Trent Reznor. Tobi bor i Norrköping, dansar hos Tango BeGeer, tillbringar somrarna i Östgötaskärgården och lyssnar på Anton Edvard Prattés fantastiska verk för harpa. Allt detta kommer, på något sätt, att avspeglas i Bête Noires musik.

Skörlevnad och dekadens? Snygg elektropop och dansanta rytmer? Vackra kvinnor, män och ickebinära? Kall champagne och skummande öl? Allt detta och mycket mer erbjuds när Bête Noire och Radiohimlen spelar live på Palatset i Linköping den 10 september. Samma dag släpps även ”En ny världsordning”. Mer information här! 

Passa på att läsa vår artikel om Radiohimlen också!

Lyssna in er på Bête Noires tidigare produktion här: 

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Lustans Lakejer släpper singeln “Lyx”, ute 27 december

Nu är Lustans Lakejer tillbaka med singeln “Lyx” som släpps digitalt den 27 december och …