Wednesday , December 2 2020

Radiohimlen – tittar bakåt, men siktar framåt

Två unga män med en fascination för åttiotalet och Stranded Rekords. Men de vill inte återskapa dåtiden, utan göra något nytt utifrån referenserna. Vi har pratat med Liam Strand och Carl Holmqvist, alias Radiohimlen, om debut-EP:n Modern tragedi.

Hej, Carl och Liam, och tack för att ni tar er tid att svara på några frågor! Ni släppte precis er debut-EP. Varför valde ni det formatet istället för en vanlig singel? 
– I år har vi släppt tre singlar och genom att samla dem på en EP, tillsammans med de nya låtarna ”Kupé nr. 7” och ”Maktens Parti”, kan vi skapa en helhet för lyssnarna. EP-formatet ger även ett större utrymme för våra nya låtar, vilket vi tror ger lyssnarna den bästa möjliga upplevelsen av vår musik.

Er musik leder så smått tankarna till Stranded Rekords. Är Lustans Lakejer, Ratata och Reeperbahn stora förebilder? 
– Det är väldigt fina referenser. Den musiken har funnits med i bådas uppväxt och det har säkert präglat oss. Men när vi skapar vår musik vill vi göra något eget. Lustans Lakejer, Ratata och Reeperbahn är, alla tre, väldigt bra och har unika texter. Så hoppas vi att folk ska tänka om oss också, svarar Carl Holmqvist.

Många band satsar på engelska texter, men ni har valt svenska. Är det lättare att uttrycka vad ni känner på modersmålet? 
– Att skriva på modersmålet är mer blottande. Vi lägger mycket vikt på texterna och tycker att svenska känns naturligt. Dessutom är det kul att sticka ut lite och inte göra som många andra, förklarar Carl Holmqvist.

EP-titeln, Modern tragedi, är minst sagt storslagen och dramatisk. Är den färgad av något speciellt som hänt i era liv.   
– Många av låtarna skrevs under ljusa dagar, men har fått växa under en mörkare period. Titeln Modern tragedi tycker vi sätter tonen för den musik vi förmedlar och delar av den värld vi lever i, svarar Liam Strand.

Många stora artister som Zero Magazine har pratat med, som Front 242, Jean-Michel Jarre och Heaven 17, har så smått beklagat sig över att unga band på den elektroniska scenen tittar bakåt istället för framåt. För dem handlade alltid syntljud om framtiden. Om att bryta nya mark och skapa nya ljudvärldar. Varför siktar ni mot åttiotalet istället för att göra modern EDM?
– Vi brukar säga att vi blickar bakåt men rör oss framåt. Det betyder att vi inspireras av dåtiden, men vi vill inte återskapa den, utan göra något nytt. Vi vill skilja oss från den moderna EDM:en, vilket i sig känns modernt, förklarar Carl Holmqvist.
– Som låtskrivare aspirerar jag till att fånga känslan av åttiotalet, men med min bakgrund i metal finns det mer oprövade element som jag inkorporerar i vår elektroniska pop och vill utveckla vidare i framtiden, kompletterar Liam Strand.

Tror ni generellt att det är lättare att romantisera och hylla en tidsperiod man inte upplevt, utan bara läst om? Att det är lättare att plocka russinen ur åttiotalskakan nu, 2020, än när det verkligen begav sig? 
– Idag vet vi vilka delar av åttiotalet som klarade ”the test of time” och vilka som inte gjorde det. Med det sagt tror vi att det är lättare att plocka russinen ur kakan idag än förr, vilket man kan se i filmvärlden med Stranger Things, men även i musikvärlden med låtar som The Weeknds ”Blinding Lights”. Men endast de som var där när det verkligen begav sig känner smaken av resten av kakan, svarar Liam Strand.

I slutet av november har ni en konsert inbokad på Palatset i Linköping tillsammans med dekadenta Bête Noire. Vad kan vi förvänta oss av Radiohimlen live? 
Vi vill att Radiohimlen ska vara en stark liveupplevelse, där vi med vårt scenspråk och vår show erbjuder en ny, kanske mer lekfull och energisk, dimension till musiken. I en förlängning vill vi, tillsammans med publiken, ta oss till den plats vi kallar för ”Radiohimlen”, svarar Liam Strand.

Vad har Radiohimlen för drömmar och förhoppningar inför framtiden?
– Att bli ett elektroniskt popband som korsar generationsgränser. Vi har alltid varit ynglingar när vi gått på konserter med elektroniska band som vi gillar. Vi drömmer om att skapa musik där äldre och yngre kan mötas! 

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Lustans Lakejer livestreamar konsert från KB

Karantänens nöjen.