The Connecting Dots – berättar om ”Racing With The Moon”

I våras fick The Connecting Dots välförtjänt uppmärksamhet för sin snygga, elektroniska indietronica och debutskivan, Oblivious Beat, blev en favorit hos popkonnässörer världen över. Helena Sundström och Johan Borg jobbar nu på en uppföljare och är aktuella med nya singeln ”Racing With The Moon” . Zero Magazine passade på att ställa ett par frågor till Stockholmsduon. 

Hej, The Connecting Dots, och tack för att ni tar er tid att svara på några frågor! Vad handlar er nya singel, ”Racing With The Moon”, om?
– Det är en dramatisk ballad, som handlar om att tro på sig själv och hålla fast vid det som är viktigt i livet.

Ni har kallat ”Racing With The Moon” en personlig favoritlåt med The Connecting Dots. Vad har den, som ni speciellt eftersträvar med er musik?
– Albumet vi släppte i våras bestod av tio låtar som hörde ihop och var ganska lika varandra i struktur, tempo och allting. Tanken var att det skulle vara behagligt att lyssna på albumet från början till slut, utan att det dyker upp en jobbig upptempolåt som spår nummer fyra, typ… Nya singeln och de kommande låtarna är lite av en reaktion mot detta, där vi tar ut svängarna mer, med mer dynamik och större refränger. Vi är särskilt nöjda med känslan i den här låten. Den blev precis som det var tänkt. Det är inte alltid det blir så, haha…

Ni spelade in er debutskiva, Oblivious Beat, på bara två månader med ambitionen att behålla spontaniteten. Hur går arbetet med uppföljaren? Jobbar ni enligt samma modell?
– Debutskivan gjordes helt från scratch på två månader, där låtarna skrevs snabbt i något slags ”stream-of-consciousness-mode”, vilket bidrog till att resultatet blev väldigt sammanhållet. Vi hade en idé om att gå på första känslan och inte tänka för mycket. Låtarna var till och med skrivna i den ordning de hamnade på albumet. En eller två tagningar, så satt allt! Uppföljaren kommer att bli lite annorlunda. Den här gången skriver och spelar vi in under en längre period och det kommer att bli mer variation i fråga om tempo, textteman och så vidare.

Kommer er nya fullängdare även att innebära ett soundmässigt steg i en ny riktning eller handlar det mer om finjusteringar av vad ni gjorde på Oblivious Beat?
– Både och. Vi vill gärna behålla den ursprungliga känslan, som var startskottet till hela det här projektet. Grunden är stämningsfull musik med mycket analoga syntar. Samtidigt är det svårt att göra samma sak igen, så oavsett vad vi gör kommer det att låta annorlunda.

Er musik har ofta en suggestiv och drömmande känsla. Varifrån hämtar ni huvudsakligen er inspiration?
– Vi har märkligt nog inte pratat så mycket om musik och referenser, trots att vi känt varandra länge. Men en gemensam nämnare har visat sig vara Beach House, som verkligen gör stämningsfull musik. Annars är det många gamla favoriter som ligger i bagaget. Som David Bowie, Depeche Mode, Suede och Kate Bush…

Oblivious Beat möttes av uppskattning i länder som Kanada, USA, Tyskland och England. Kommer ni att satsa hårt på utlandsmarknaden framöver?
– Hmm, antagligen blir det så att fokus hamnar där. Det är intressant hur saker fungerar. Som svenskt band tas vi emot med öppet sinne utomlands. Det pratas om ”det svenska popundret” och folk buntar ihop oss med det. Det blir ett slags fribiljett ut i världen, samtidigt som det är svårare att göra sig ett namn på hemmaplan, där det kanske inte anses så spännande med ”ännu ett alternativt popband”… Och det har de ju egentligen rätt i, haha! Världen har, hur som helst, blivit mindre. Det är lätt att få kontakter på andra sidan jorden och vi är glada att till exempel radiostationer i Sydamerika tagit till sig vår musik.

Hur ser det ut på konsertfronten? Ser ni fram emot att komma ut och spela när restriktionerna lagt sig?
– Vi har pratat om att utveckla The Connecting Dots till ett liveband med klassisk sättning. Det vore enormt kul att ta detta vidare till livescenen, men det ligger än så länge i framtiden.

Ge avslutningsvis Zeros läsare ett par tips inför de sista sommarveckorna. Vad borde man lyssna på, se och läsa, enligt The Connecting Dots?

Johan Borg tipsar om:

En skiva: The Neverly Boys – Dark Side of Everything
En film: Das Leben der Anderen
En bok: Kathy Valentine – All I ever wanted

Helena Sundström tipsar om:

En skiva: I’m Kingfisher – The Past Has Begun
En film: Hiss till galgen
En bok: Patti Smith – Year of the Monkey