Tuesday , November 30 2021

Covenants Helsingborg – en annorlunda turistguide

Elegant utsmyckade elskåp, kultiga källarstudior och inspirerande vågbrytare. Zero Magazine tittar närmare på Covenants Helsingborg med Joakim Montelius som ciceron.

Det ansträngda världsläget gör det svårt att åka utomlands, så i väntan på bättre tider får vi hålla till godo med det inhemska utbudet.

Lyckligtvis finns det mycket kul att göra i Sverige. Varför inte ta en sväng till ”Sundets pärla”, Helsingborg? 

Vad kan man då göra i Helsingborg? Jo, klättra upp i det medeltida borgtornet Kärnan, besöka det vackra slottet Sofiero eller ta en tur med färjan över till Danmark. Kanske rentutav äta en bit spettekaka med Tina Nordström eller träna frisparkar med Henke Larsson…

Men för Zero Magazines läsare är allt det där sekundärt. Helsingborg är Covenants hemstad och följaktligen måste dagen vigas till att besöka landmärken som format Sveriges främsta elektroniska akt!

Extra intressant blir det naturligtvis om man blir guidad av en av originalmedlemmarna. Joakim Montelius ger oss här en inblick i sitt Helsingborg, bjuder på spännande anekdoter och bidrar med ett passande soundtrack att ha i lurarna under rundvandringen. Spellistan hittar ni underst i artikeln.    

Pålsgatan

Låt oss börja från början. Var lärde Eskil Simonsson, Joakim Montelius och Clas Nachmanson egentligen känna varandra? Jo, i ett vackert hus bara ett stenkast från Helsingborgs Stadsteater.

Joakim: Vi hade en rollspelsförening på Pålsgatan 5 när vi gick i högstadiet och alla medlemmar i det som sedan skulle bli Covenant möttes där.”

Soundtrack – en vacker låt med koppling till rollspelsdagarna, vald av Joakim: Dead Can Dance – ”Chant of the Paladin”. 

Sankt Clemens gata

I centrala Helsingborg, inte långt från det populära affärsstråket Kullagatan, ligger pittoreska Sankt Clemens gata med utsikt över Öresund. Här bodde familjen Simonsson på sjuttiotalet och åttiotalet.

Joakim: ”I Eskils källare, på S:t Clemens gata 25, tog vi över familjens pingisrum. Pingisbord är perfekta möbler för att spela synthesizer tillsammans, eftersom 5-6 personer kan få plats runt bordet, så man kan spela ’rundsynt’. Vilket vi faktiskt gjorde ibland. Efter fyra takter roterar hela laget ett steg. Väldigt roligt, även om motion- och humorfaktorn är betydligt högre än den musikaliska kvaliteten. Fast just den musikaliska kvaliteten var inget vi prioriterade särskilt högt där i början.” 

Soundtrack – två tidiga Covenant-influenser, som ofta spelades på S:t Clemens gata: Front 242 – ”U-Men” och The Cure – ”One Hundred Years”.

Heta Vax

Kreativa unga musiker behöver inspiration. Lämpligt nog hade Helsingborg under många år en av Sveriges bästa skivbutiker. 

Heta Vax, som låg i korsningen Möllegränden/Södra Strandgatan, där numera en multinationell smörgåstillverkare huserar, hade kanske inte en fullständigt politiskt korrekt logotyp, men musikutbudet var desto mer imponerande. 

Joakim:”Heta Vax drevs av makalöst kunniga killar och hade massor med direktimporterad och superovanlig elektronisk musik. Där kunde man hänga med det coola folket och lyssna på grejer som inte fanns på någons radar, som Die Form, Test Department eller Laurie Anderson. Det var egentligen lite märkligt, eftersom Bengt Olsson som startade butiken var en fanatisk blueskille. Den idag kanske något stötande loggan, som ritats av kulttecknaren Robert Crumb, var faktiskt resultatet av att Bengt hade extremt ovanliga livefoton av tidiga bluesartister och bytte några av dem med Crumb mot den där bilden.” 

Soundtrack –exempel på superovanlig musik man hittade på Heta Vax,  som gjorde ett starkt intryck på Joakim: Die Form – ”Autolyse” och Laurie Anderson – ”Mach 20”. 

Norra Hamnen/Parapeten

En annan viktig inspirationskälla för den elektroniska trion var Helsingborgs norra hamnområde. I synnerhet den retrofuturistiskt designade nöjeslokalen Parapeten.

Joakim: ”På Parapeten arrangerade musikföreningen Blecktrumman, där Eskil och jag var aktiva, många konserter under andra halvan av 80-talet. Vi samarbetade med Rockpiren, som skötte bokningarna där. Vi såg Ladomir, Imperiet, Torsson, Tant Strul, Dag Vag, danska Disneyland After Dark och många andra stora och små band. Mitt favoritminne är nog Blue For Two med det lokala förbandet Tough Guys Don’t Dance, bestående av bland andra Jonas Jonasson och Thomas Öberg, som senare skulle bilda bob hund. Det var fullständigt magiskt! Egentligen var vi för unga, men genom att ställa upp som roddare kom vi in på konserterna ändå. Det hade den extra fördelen att man hade backstagepass och fick träffa banden. Plus att det var gratis.

Den del av Norra Hamnen där Dunkers Kulturhus och bostadshusen från H99 nu ligger, bestod på den tiden av gamla silos och lagerbyggnader som, mer eller mindre lagligt, användes för ravefester. Där plockade vi upp den sista felande länken till det sound vi hade på våra två-tre första album. Många Covenant-texter har också fötts i samma område. Jag växte upp på Drottninggatan, ett stenkast från det som nu är Gröningen, och hade redan som parvel en vana att sitta på vågbrytaren och drömma mig bort över havet. Och så har det fortsatt, jag gör det än idag när jag vill fly vardagen och meditera över världens stora litenhet.”

Soundtrack 1 – två fina låtar man kunde höra på musikföreningen Blecktrummans arrangemang, utvalda av Joakim: Blue For Two – ”Ships” och Ladomir – ”Inför min dom”. 

Soundtrack 2 – exempel på tung dansmusik från ravefesterna i Norra Hamnen, som inspirerade Covenant: Joey Beltram – ”Energy Flash”, 101 – ”Rock to the Beat” och The Overlords – ”Organic!”.

Röda Kvarn/Bläckfisken

1989 gjorde Joakim Montelius, Clas Nachmanson och Eskil Simonsson en experimentell spelning under namnet ”The Covenant” i foajén på Helsingborgs äldsta biograf, Röda Kvarn. I källaren i samma byggnad på Karlsgatan hade de senare sin inspelningsstudio under mer än tjugo år. 

Alldeles i närheten ligger Billeplatsen, där Covenants första officiella egna konsert ägde rum 1992. Klubben hette Bläckfisken, uppskattningsvis 75 lyckliga personer befann sig i publiken och på scen stod Eskil, Clas, Joakim och två statister i form av en korsfäst Jesusfigur och en cyberhund. Covenant i den här inkarnationen hade gjort ett par framträdanden på festivaler tidigare. Den första var på Memento Materias releasefest för Autumn Leaves i Karlshamn lite tidigare samma år och det var vid det tillfället de ökända rymdsamurajdräkterna kom till.

Joakim: ”Vårt debutalbum, ’Dreams of a Cryotank’, spelades in i Röda Kvarns studio och därefter byggde vi en egen i Souls gamla replokal, som låg i rummet intill. Där spelade vi sedan in ’Sequencer’, ’Europa’, ’United States of Mind’ och ’Skyshaper.’ Låtarna till ’Northern Light’ skrevs också där.

Under hela den perioden drevs klubben TipTop i samma källare. Det var en otrolig lyx att sitta och göra låtar och sedan bara gå ut genom dörren för att kliva rakt in i klubben där den lokala DJ-eliten spelade undergroundtechno/house/acid tills solen gick upp. Det inspirerade oss enormt mycket och vi fick idéer som vi annars inte hade fått. Joakim Cosmo, Jespha Galore, Hank de la Fleur och Daniel Wendler/Five o’Clock Traffic ingick i DJ-kollektivet som höll hov där och de gav oss en massa input, dels på dansgolvet och dels genom att de ofta hängde i vår studio. En kul grej är att allihop fortfarande är aktiva och släpper musik på bland annat Börft och Dödsdans. Det är nog väldigt ovanligt att ett och samma ställe ger upphov till en sådan kreativitet och samtidigt en sådan uthållighet. De flesta musikaliska konstellationer har en ganska kort livstid, men här snackar vi närmare 30 år. Det känns väldigt fint att ha fått vara med och bidra till det!”

Soundtrack: låtar med anknytning till Röda Kvarn och klubb TipTop, handplockade av Joakim: Souls – ”BMW”, Green Velvet – ”Flash”, jb3 – ”Forklift”, Jeff Mills – ”The Bells” och Covenant – ”We Break Down”. 

Söder 

Helsingborgs mest multikulturella stadsdel, Söder, har ett flertal Covenant-relaterade adresser.

Konsul Perssons villa var på artonhundratalet den största privatbostaden i Helsingborg. Därefter har byggnaden använts som tyskt konsulat, kontor, sjuksköterskeskola, kårhus och musikskola. En av konstellationerna som senare skulle bli Covenant spelade in sin första riktiga demo i musikskolans studio i slutet av åttiotalet.

Längre ner längs Södergatan hittar man kultpuben Charles Dickens, där Covenant gjorde en mycket bejublad spelning 2019. Den första i hemstaden på närmare femton år.  

Av intresse är även Folkets Hus, där Eskil och Joakim både skapat musik och haft kreativt utbyte med andra artister.

Joakim: ”När vi lämnade Röda Kvarn i mitten av 2000-talet huserade vi först ett tag i den gamla mjölkcentralen på Fredriksdal, men flyttade sedan tillsammans med mycket av folket från Röda Kvarn till lokaler i Folkets Hus vid Gustav Adolfs Torg. Där var vi kvar fram till 2020. Albumen ’Modern Ruin’, ’Leaving Babylon’ och ’The Blinding Dark’ spelades in i vår studio där. Ett väldigt trevligt ställe att göra musik på! Dels var det alltid något på gång i någon av de många studiorna och dels känns området levande och kosmopolitiskt på ett helt annat sätt än övriga delar av centrala Helsingborg. Det var ledsamt att flytta därifrån.”  

Soundtrack – två låtar som lyfte taket på Charles Dickens-konserten, valda av Zero Magazine: ”The Men” och ”If I Gave My Soul”. 

Gåsebäck

Gåsebäck låter lite som en ort från Kalle Ankas värld, men är i själva verket ett industriområde i Helsingborgs södra delar, som nu håller på att förskönas och göras mer attraktivt. 

I Musikhuset på Gåsebäcksvägen spelade Covenant in ”The Replicant”, som hamnade på Memento Materia-samlingen Autumn Leaves och blev första steget på framstegsresan.

Ett kvarter bort, på Östra Sandgatan, står Helsingborgs nyaste och mest fotogeniska Covenant-monument. Närmare bestämt ett elskåp, som är utsmyckat med en bild på Eskil, Joakim och Clas från storhetsdagarna i början av 2000-talet. Hundra meter längre bort kan kollegorna i The Sounds beskådas på ett annat skåp. En självklar vallfärdsort för alla vänner av nordskånsk elektropop!

Joakim: ”Nu har vi visat dem var skåpet ska stå! Eller åtminstone vad det ska stå på skåpet. Visst, det är ingen ryttarstaty på Stortorget, men det känns rätt fint att äntligen ha blivit profeter i vår hemstad efter snart 30 år.”  

Soundtrack – Zero Magazine hyllar Covenant med fyra låtar som både matchar elskåpet och anknyter till Helsingborgsbandets högteknologiska skapande: OMD – ”Electricity”, Daft Punk – ”Technologic”, Atom TM – “Strom” och Kraftwerk – ”Ohm Sweet Ohm”. 

Text och idé: Johan Arenbo och Benjamin Kristiansen 
Foto: Johan Arenbo, Petter Duvander och Niklas Montelius

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Covenant – Fieldworks Exkursion EP

Jag har nog aldrig förstått Covenant. Inte på något enda sätt. Jag kan inte säga …