Almost Dead Men – A Brilliant Future Wasted Growing Up

Ärligt talat, det låter inte alls som att det här gänget är halvdöda, så gruppnamnet ljuger friskt. Däremot låter A Brilliant Future Wasted Growing Up äldre än 2020. Jag skulle vilja datera innehållet till någonstans mellan 70- och 80-tal, till en epok då rock n roll och tidig punk blev polare med pubrocken.

Almost Dead Men är Uppsalabaserade, men Sören G Andersson (tidigare i Rävjunk) sjunger på engelska och bandet har lyckats peta ihop en binge riktigt medryckande rocklåtar till sitt debutalbum. Den som sitter stilla när inledande ”Queen of the bar” släpps loss är inte bara nästan död, vederbörande är stendöd, för jävlar vilket sväng och snärtig refräng den låten har. Tyngre och mer mörkt hotfulla “Pretty Thing” tar upp stafettpinnen och här kommer Sörens något hesa, dova röst till sin fulla rätt. Det gör den också i lugnare raggarlåten “Cruising Around”. Ska jag nämna fler favoriter av de 12 spår plattan innehåller så blir det tveklöst “Guttersnipe”, coola “City Boy”, repetitivt rockiga “Let´s Go”, feta riffesten i “Hot Nurse” och avslutande “Rider”. Förutom Andersson består bandet av Matts Bergkvist (trummor), Magnus Larsson (gitarr), Jan Sandred (bas) och Tom Stenström (gitarr). Samtliga körar och samtliga har en bakgrund i ett flertal andra band, så detta är inga duvungar. Jag har egentligen inga klagomål på A Brilliant Future Wasted Growing Up, men det känns som att bandet har aningen för stor respekt för studion och att de vill sätta allting perfekt, vilket kanske avtrubbar aggressionerna lite. Jag får nämligen en känsla av att bandet skulle låta ännu råare och tuffa live, men det kanske de visar på uppföljaren? Som debutalbum är detta en pärla inom sin genre, och den briljanta framtiden ser mycket ljus ut.