Foto: Jill Furmanovsky

(What’s the Story) Morning Glory? – 25!

Slowly walking down the hall
Faster than a cannonball…

1994 slog Manchesterkvintetten Oasis debutalbum Definitely Maybe ner som en bomb och blev stilbildande för hela nittiotalet.

Skivan innehöll låtar som “Supersonic”, ”Cigarettes & Alcohol” och “Live Forever”, gick direkt in på förstaplatsen på engelska topplistan och har, till dags dato, sålt i drygt femton miljoner exemplar.

Det brukar ofta talas om ”det svåra andraalbumet”, men Noel och Liam Gallagher sa ”fookin’ hell” till de skyhöga förväntningarna och gav ut en uppföljare som – tro det eller ej – överträffade Definitely Maybe.   

(What’s the Story) Morning Glory? släpptes i oktober 1995 och lyckades med bedriften att både producera fler singlar och sälja i fler exemplar än debutalbumet. 

“Some Might Say”, “Roll with It”, ”Morning Glory”, ”Wonderwall”, “Don’t Look Back in Anger” och avslutande ”Champagne Supernova” med självaste Paul Weller på sologitarr. Ingen dålig hitparad! Säga vad man vill om bröderna Gallaghers Braggadocio-attityd, som fick Muhammed Ali att framstå som blyg och försynt, men starka refränger kunde Burnage-boysen skriva…

Nu firar (What’s the Story) Morning Glory? 25-årsjubileum och släpps i lyxig jubileumsutgåva. Läs mer om boxen här.

”We were thinking way bigger than Britpop. We were a classic rock ’n’ roll band”, har Liam Gallagher sagt om perioden.  

Om ni vill läsa vad storebrorsan, Noel Gallagher, säger om Oasis och andra delar av sin karriär, så rekommenderas Hans-Olof Svenssons underhållande Noel Gallagher: släkten är värst. 

Lyssna på hela (What’s the Story) Morning Glory? med tillhörande videor nedan:

Om Johan Arenbo

Kategorisera inte musik. Älska den bara. Låt inga konservativa subkulturer eller godtyckliga genreavgränsningar styra din smak. Njut istället av det obegränsade kulturella smörgåsbordet. Kraftwerk, Prince, The Cure, Iggy Pop, De La Soul, Black Sabbath, Nina Hagen, Aretha Franklin, Mozart och Madonna. Allt är tillåtet!

Kolla även

Elektronisk dansmusik från Noel Gallagher

Kanske rentav lite Depeche Mode-känsla?