Foto: Johan Jonasson

En nöjenas natt (på Dickens i Helsingborg)

”De synder man mest ångrar på gamla dar är de man inte begått”, sa en gång den eminente brittiske författaren William Somerset Maugham. 

Eller för att citera den i stort sett lika begåvande lebemannen Johan Kinde: ”Men klockorna de tickar, allt underbart är kort, så låt champagnen flöda, för snart har livet gått …”

Kanske tänkte de drygt tvåhundra musikälskarna som vågat sig till Dickens i Helsingborg i liknande banor? Världen må befinna sig i ett undantagstillstånd, men livet är för kort för att låta paniken ta överhanden och på så sätt gå miste om en angenäm kväll. 

Mycket riktigt bjöds det också på förträfflig underhållning.

Foto: Johan Jonasson

Först ut var den sydsvenska elektropoptrion Obsession of Time, som imponerade med fin scennärvaro. Förutom ett flertal egna låtar, som gav mersmak, briljerade de även med två covers i form av Shanghais ”Radio Girl” och Nasas ”Point of View”. 

Andreas Ohlsson och Fredrik Frostengren har fingertoppskänsla bakom maskinerna och Jane Jarl sjunger utmärkt bra. Obsession of Time klättrar sakta men säkert upp mot toppskiktet på den svenska syntscenen! 

Foto: Johan Jonasson

Kvällens huvudakt, Lustans Lakejer, leverade som vanligt på högsta nivå. Johan Kinde och hans mannar kombinerade, precis som förväntat, professionalitet och elegans med spelglädje och underfundigt mellansnack. 

Aftonen inleddes med snygga ”Det verkade så viktigt då”, från senaste comebackskivan Elixir, och fortsatte med en veritabel hitkavalkad. Bland höjdpunkterna kan nämnas ”Begärets dunkla mål”, ”Stilla nätter”, ”En främlings ögon” och naturligtvis ”Diamanter”, som lyfte taket på Dickens. 

Foto: Johan Jonasson

Lustans Lakejer, som både planerar ett grandiost fyrtioårsfirande i höst och har ett nytt album på gång, känns lika aktuella och relevanta som någonsin. Mycket imponerande!

En guldstjärna får även kvällens hastigt rekryterade diskjockey, Alexander Elofsson, som dunkade in den ena elektroniska klassikern efter den andra. Från nyromantiska åttiotalsfavoriter som Alphaville och Duran Duran till dansgolvshöjdare signerade Nitzer Ebb och Daft Punk.  

Avslutningsvis förtjänar naturligtvis Dickens ägare, Thomas Ingerby, en eloge. Med små medel, men ett stort hjärta och en sjuhelvetes entusiasm, har han lyckats skapa en musikklubb som känns alternativ i ordets mest positiva bemärkelse!  

Foto: Johan Jonasson

SETLIST, LUSTANS LAKEJER, HELSINGBORG
Det verkade så viktigt då
Man lever bara två gånger
Begärets dunkla mål
Förbjuden frukt
Cynisk
Stilla nätter
Vackra djur gör fula saker
Unga moderna
Läppar tiger, ögon talar
Diamanter
En främlings ögon
Män av skugga
––––––––––––––––––
Öppna städer
Rendez-vous i Rio

Om Johan Arenbo

Har varit med på "Zero-resan" sedan 2003. Är, efter ett halvdussin år i den tyska huvudstaden, tillbaka i Sydsverige och har förhoppningen att Zero kan hjälpa till att bygga broar mellan olika kulturformer. Vad har Kraftwerk, Prince, Depeche Mode, Hildegard Knef, David Bowie, Wolfgang Amadeus Mozart, Klaus Schulze, The Orb, Smashing Pumpkins, Lee "Scratch" Perry, De La Soul, Joy Division, James Brown, Aphex Twin, Erik Satie, Nina Hagen, Max Raabe, Syd Barrett, Kate Bush och The Stone Roses gemensamt? Jo, det handlar om genomtänkt och intressant musik. Det är det - och inget annat - som räknas!

Kolla även

Lustans Lakejer förbereder miniturné och singel (och hyllas i ny bok)

Man spelar bara två gånger.