Rag-And-Bone – How Long Is The Dark?

Rag-And-Bone är ett band från norra Skåne som i och med How Long Is The Dark? ger ut sitt fjärde album. Om jag beskriver plattan som mörk americana eller progressiv folkrock tror jag att de flesta håller med mig. Är inte lika säker på att alla kan associera detta till tidig Bowie så som jag gör dock.

Det är inte så mycket musiken i sig som får mig att tänka på Bowie när jag hör How Long Is The Dark? även om ”Pangea” har vissa likheter med innehållet på The Man Who Sold The World. Det är snarare sångaren Mats Nilssons röst som emellanåt påminner, och inte minst hans sätt att ljuda orden. Framförallt tänker jag på eran mellan glamrock- och soul-Bowie. Förutom att sjunga lirar Nilsson akustisk gitarr och theremin (vilken hörs tydligt på Black Sabbath-aktiga ”Death is that you? Part 1 & 2”). Andra intressanta instrument här är flöjt (spelad av gästmusikern Kent Olsson), mellotron (spelad av gästmusikern Mathias Engdahl) och saxofon, lap steel samt mandolin som trakteras av bandmedlemmen Pelle Johansson. Lars Magnusson och David Svedberg (också bandmedlemmar) lirar kontrabas, elbas och trummor. När jag slölyssnade på How Long Is The Dark? de första gångerna tyckte jag att plattan kändes både stel och tråkig. Efter några lyssningar kom jag in i den, tog den till mig och plötsligt insåg jag vilken underbart färggrann och udda fågel det här är. Låtarna sätter sig inte på en gång, men de är verkligen värda att få den tid som krävs för att de ska göra det. Spåren här är nämligen väldigt mångsidiga, variationsrika och fulla av känsla. Det här är en sådan platta man inte tröttnar på i första taget och även om samtliga spår inte faller mig helt i smaken så finns här gott om höjdpunkter att grotta ner sig i och bara digga hämningslöst.