Saturday , October 12 2024

Gary Numan – I, Assassin

Betyg - 7

7

Vita skor och bandlös bas.

User Rating: Be the first one !
Gary Numan I, Assassin
Skivbolag: Beggars Arkive.

Beggars Arkives serie nyutgåvor med Gary Numan går vidare, och den här gången är det dags för I, Assassin från 1982 på djupgrön vinyl.

När vi senast lämnade Gary Numan, vid albumet Dance från 1981, poserade han stenhårt i gangsterhatt och vita skor på omslaget. Uppträder man iförd vita skor har man lagt ribban högt, men Dance kunde infria det löfte som skorna hade utfärdat tack vare Japan-medlemmen Mick Karns mästerliga medverkan på bandlös bas.

När vi nu möter Gary igen i Beggars återutgivningsserie, bär han åter gangsterhatt och vita skor på omslaget, och skutan ros iland av Pino Palladino som tar vid efter Karn på bandlös bas och gör det bättre än någon kunnat vänta sig. I, Assassin framstår alltså som del två av Dance, men plattan tog konceptet vidare och håller bra på egna meriter.

Det är europeiskt alienerad cyberfunk någonstans ganska nära Japan (bandet, inte landet), inte minst på A-sidans ”A Dream of Siam”. Introt till ”War Songs” är stramt brutalt på ett sätt som Depeche Mode knappt kom i närheten av förrän i mitten av 00-talet. Rent ljudmässigt alltså. Vad låtskrivande beträffar, avstår jag från att jämföra Gary Numan med Depeche Mode. Eller för den delen gamla Depeche Mode med nya Depeche Mode.

Gary Numan är, tillsammans med Morrissey, okrönt mästare i låttitlar, vilket han visar med ”The 1930’s Rust”. Tyvärr är den artificiella swingkänslan med munspel inte precis det 1930-tal jag skulle vilja ha. Det är kanske orättvist att begära att robot-Gary ska kunna låta som Count Basies storband… Men det tar Gazza igen på det avslutande spåret, den nyromantiskt dansgolvsvänliga ”We Take Mystery (To Bed)”.

Beggars nyutgåva är pressad på härligt djupgrön vinyl. Innerkonvolutet är försett med texterna, och de elegant formgivna etiketterna på själva vinylen pryds av Gary i den där hatten på sida A respektive iförd linnekostym med matchande keps och kavajen nonchalant slängd över axlarna på B-sidan. Så långt är allt väl. Men till skillnad från Dance finns det den här gången inga bonusspår, så jag delar motvilligt ut ett poängs avdrag på den punkten.

Om Hans-Olof Svensson

"A truly charming journalist" – Ray Cokes (MTV)

Kolla även

Emma Essinger nytolkar “Ingen kan älska som vi”

1988 var ”Ingen kan älska som vi” en av Sveriges mest populära filmer.  Det romantiska …