Betyg - 8
8
Drivet maskinell syntmusik, kända gäster och svenska texter på mycket lyckat album.
Jag hade ingen aning om vem Anna Öberg var när Vafan Har Jag Gjort kom i min ägo. Men nu vet jag, och den här elaka elektroniska plattan har förgyllt många dygn sedan jag spelade den för första gången. Låt den förgylla din framtid också!
Anna Öberg har albumet Härsknar bakom sig. Men hon har framtiden framför sig. Härsknar nominerades till ”bästa synt” på Manifestgalan och den skivan producerades av Charles Storm, som också producerat Vafan Har Jag Gjort. På nya skivan är musiken hårdare och sången vänare, enligt Öberg. Dessutom har skivtiteln tagits bort på Facebook för att den inte passar deras tramsiga regelverk. Vafan Har Jag Gjort är tydligen ett så ”ovårdat språkbruk” att det inte passar sig där om man vill använda Facebooks marknadsföringstjänster. Ska man skratta eller gråta? Jag som trodde att det var 2019 nu. Nåväl, riktigt bra musik och riktigt bra artister har i alla tider fått ta skit via etablissemangets kanaler. Anna Öberg låter dock inte som en kvinna som tar skit av någon. Hon framför sin musik på analoga syntar från 80-talet men också på flöjter och klockspel. Gästlistan innehåller namn som Bob Hansson, John Lindqwister (Cat Rapes Dog, Machinista) och Karl Gasleben (Cosmic Overdose). Texterna är i de flesta fall på svenska (undantaget heter ”Ich bin”) och Öberg har skrivit text, musik, arrangerat, sjungit och lirat ovan nämnda instrument. Resultatet är en redig resa på 8 låtar som tål att åkas med på många gånger om. Jag har inga egentliga favoritlåtar här. Materialet är alltför jämnt och håller genomgående hög standard. Det mesta är dansant på ett rockigt, rivigt och lite skitigt vis, men här finns också plats för intressant experimenterande och det är så jag gillar min elektroniska musik. PS: Vill du kolla vad Anna Öberg gjorde på 80-talet så checka upp gruppen Ladomir, där hon var med en längre tid.