Det nya albumet 50 är färdigställt och nu väntar en elektronisk jubileumsturné med legendariske Greg FitzPatrick. Zero Magazine har träffat Adolphson & Falk och uppdaterat sig om allt spännande som är på gång.
Allt började 1968. Då lärde Tomas Adolphson och Anders Falk känna varandra i samband med militärtjänstgöringen på Försvarets Radioanstalt. Snart upptäckte de att de hade ett gemensamt intresse för välgjord popmusik. Resten är, som man brukar säga, historia.
Nu har Adolphson & Falk musicerat tillsammans i ett halvt århundrade. En milstolpe den dynamiska duon firar genom att ge ut en ny skiva, som fått det passande namnet 50.
– Vi kände oss lite slitna efter att ha kämpat hårt med med vårt förra album, Vintertivoli, så egentligen hade vi bara tänkt spela in en singel eller en EP, berättar Anders Falk. Men men när vi väl började skriva nya låtar, så lossnade det. Kreativiteten började flöda och då bestämde vi oss för att göra ett helt album.
– 50 har en skön bredd, som i stora drag summerar vad vi har ägnat oss åt under de här femtio åren, fortsätter Tomas Adolphson. Den innehåller allt från akustisk pop till åttiotalssyntiga arangemang. Men samtidigt finns det en tematisk röd tråd.
Det vilar nämligen en emotionell och reflekterande känsla över alla låtarna på 50. Mycket genomtänkt livsfilosoferande pågår mellan raderna.
– Om man tittar på texterna, så stämmer de ganska bra överens med var vi befinner oss i livet, menar Anders. De är skrivna med perspektiv. Det finns nog ingen tjugoåring som skulle närma sig ämnena på det här sättet.
– Nej, det är inte tonårskärlek gubbarna håller på med, utan stabilare saker, kompletterar Tomas leende.
50 är inspelad under ledning av Dag ”Dagge” Lundquist, som tidigare varit ljudtekniker på de flesta av Adolphson & Falks mest populära skivor.
– ”Dagge” kan oss och vet vad vi vill med vår musik, berömmer Tomas. Att han har varit med så länge känns tryggt för oss. Vi har samma musikaliska referenser och pratar samma språk. Han är ingen 23-åring som försöker göra om oss till något som vi inte är. Men samtidigt är han inte rädd för att säga ifrån om något låter skevt eller konstigt. Han är verkligen bra på konstruktiv kritik!
– En annan av ”Dagges” talanger är att han både kan få fram ett fint elektroniskt sound och är jätteduktig på akustiska ljudbilder, fortsätter Anders. Den mångsidigheten passar oss som handen i handsken. På 50 har han förresten varit både tekniker, medproducent och musiker. Allt har fungerat perfekt! Vi har haft en del tur i vår musikkarriär. Att vi lärde känna ”Dagge” tillhör definitivt de största lyckträffarna. Han är guld värd!
Stora delar av arbetet med 50 har skett hemma hos bandmedlemmarna.
– Vi har gjort råinspelningar hemma och skickat över ljudfiler till Dagge, berättar Anders. Vanligtvis har han tagit bort ungefär hälften och lagt på lite trummor. Efter det har vi kommenterat hans trummor och lagt tillbaka lite av det han plockade bort. Så där har vi hållit på, haha. Nej, allvarligt talat har hemmainspelningarna varit ett både kul och smart sätt att jobba. Vi har inte behövt hyra en massa dyr studiotid och sätta allt på ett kort, utan har kunnat jobba framåt hemifrån i vår egen takt.
Kör, piano, blås och stråkar spelades dock in i Atlantisstudion, tidigare känd som Metronomestudion, där många av Sveriges största artister jobbat under åren.
– Det är lite av ”helig mark” för svensk popmusik, så självklart kändes det fint att spela in just där, menar Tomas. Studion är inte bara väldigt bra rent tekniskt, utan har även en speciell atmosfär som inspirerade oss. “Dagge” kan dessutom Atlantisstudion som sin egen bakficka och vet hur man kan få ut så mycket som möjligt ur den. Han har snudd på egna nycklar, haha!
Trots att de precis slutfört en skiva väntar inga lugna dagar för herrar Adolphson och Falk. Den 20 november startar nämligen deras jubileumsturné, där de inte bara kommer att resa runt med sina trogna vapendragare Dag ”Dagge” Lundquist, Magnus Marcks och Hans Loelv, utan även lyckats få med Greg FitzPatrick och hans magiska maskiner.
– Det kommer att bli tolv konserter runt om i landet, så det blir vår längsta turné på länge, berättar Anders. Vid sidan av musiken kommer vi att bjuda på både anekdoter och bildspel. Med andra ord har vi en hel del att planera…
– Det kommer även att bli en utmaning att binda ihop de olika delarna av vår karriär, fortsätter Tomas. Vi känner att vi behärskar både den elektroniska och den akustiska biten, men det är inte helt lätt att kombinera de båda ytterligheterna på samma konsert. Men det kommer säkert att gå bra. Jag tror att våra röster kommer att fungera som en brygga mellan de båda världarna. Vinterturnén kommer dock främst att gå i elektronikens tecken. Om vi nu har med Greg, så ska han naturligtvis inte bara stå i ett hörn, utan vara aktiv på scen med sina syntar. Så det kommer att bli många låtar från Med rymden i blodet, Över tid och rum och I nattens lugn.
Anders och Tomas har som ambition att ge de elektroniska kultlåtarna en ny touch.
– Det ska inte bara bli karaoke till gamla backingtracks, utan vi vill tillföra nya komponenter, poängterar Tomas. Så det kommer att bli andra intron och lätt förändrade arrangemang, som gör konserten mer spännande för både publiken och oss. Men samtidigt vill vi behålla en nostalgisk och retroelektronisk känsla. Så vi har ansträngt oss för att hitta en bra balans.
Alla som gillar bildkonst har en bonusattraktion att se fram emot. Greg FitzPatrick har nämligen gjort tolv grafiska konstverk med Adolphson & Falk-koppling.
– Greg är en väldigt kreativ person och ett av hans största intressen på senare år har varit bildskapande, berättar Anders. Så han har gjort ett antal litografier som anknyter till våra låtar. Som till exempel ”Blinkar blå”. De kommer att visas upp och finnas till försäljning på konserterna!
De flesta konserterna går av stapeln i december. Anders och Tomas antyder att de som hoppas på ”fetare fläsk från grisen och raskare räv på isen” inte ska behöva gå hem besvikna.
– Nej, det känns helt klart som ett lämpligt tillfälle att framföra ”Mer jul”, avslutar duon med ett varmt skratt.
50 LÅT FÖR LÅT. ANDERS OCH TOMAS GÅR IGENOM DET NYA ALBUMET:
”Just då”
Tomas: Den mest elektroniska låten på 50. Vi skrev den direkt i datorn och när skivbolaget fick höra demon uppmuntrade de oss att behålla retrosyntsoundet.
Anders: Texten handlar om någon som står vid ett vägskäl i livet. Han kan välja att gå framåt eller att att ta ett steg tillbaka. Man kan tolka in något stort och livsavgörande eller något mycket mer vardagligt i det scenariot.
”Jag tog mitt tåg i tid”
Tomas: En av våra mer experimentella låtar på senare år. Vi tänkte att vi måste testa något nytt, så vi engagerade kyrkokören Katarina Pop, som ger låten en fantastisk stämning. Ovanpå det har vi Kristofer “Krydda” Sundström, som gör en grym insats på bas. Dessutom börjar vi direkt med leadsången, vilket vi aldrig annars brukar. Det kändes jättekul att testa ett nytt uttryck!
Anders: Även här kan man tänka sig många olika tolkningar av texten, men det övergripande temat är att förhindra en katastrof. Man har kastat sig in i något som verkade väldigt lockade – det kan vara ett förhållande eller en karriär – men det håller inte vad det utlovade, så man backar ur och inser att man kom hem i tid.
”Större än förut”
Anders: En positiv pepplåt. Budskapet är ”Det finns mycket spännande kvar att göra. Man måste bara bjuda till och ta tag i saker.” Vi har försökt att ge den en livsbejakande känsla. ”Dagge” programmerade trummorna lite åt latinohållet och ”Krydda” gör ett underbart bassolo!
Tomas: Låten börjar ganska minimalt, men växer successivt och far iväg med massor av positiv energi. Vi kör ända in i kaklet, som politikerna brukar säga nuförtiden, haha.
”Det går mot kväll”
Anders: Den ”renaste” låten på skivan. Det är bara Tomas gitarr, Martin Hederos tramporgel och våra röster. Man skulle kunna säga att vi gått tillbaka till våra tidigaste Simon & Garfunkel-rötter. Vi såg dem live 1970 i Köpenhamn och det var en väldigt stark upplevelse. 5 000 människor stod och lyssnade på två personer och en gitarr. Helt fantastiskt! Här försöker vi oss på samma typ av sparsmakad innerlighet.
Tomas: Låten beskriver tidens gång. Jag läste en gång att man ska vara lojal mot sin egen ålder och om vi ser på livet som en dag, så börjar det gå mot kväll. Det kan gälla oss som personer eller Adolphson & Falk som band. Vi tänkte först att det skulle vara skivans sista låt, som skulle knyta ihop säcken, men i slutändan fick den en annan placering.
”En väg som leder mig hem”
Anders: Vår nya singel och gissningsvis albumets mest radiovänliga låt. Vi skrev skissen redan till vårt förra album, Vintertivoli, men blev inte riktigt nöjda då. Nu lyckades vi däremot hitta rätt känsla. Det här är också en låt som växer sig större och större. Första versen är bara min röst, men efter det sparar vi inte på krutet. ”Dagge” lägger på Phil Spector-trummor, Tomas kommer in med sin stämma, det bjuds på tamburiner och Katarina Pop-kören gör en härlig insats.
Tomas: Ja, det blir liksom ”extra allt” i slutet. Vi har lagt mycket tid och kraft på ”En väg som leder mig hem”. Det har varit låtverkstad på högsta nivå!
”När orden inte räcker till”
Anders: Den här låten börjar lugnt och stämningsfullt, men efter ett tag trampar det elektroniska beatet igång. Det är bra tryck i refrängen också och Magnus Lindgren gör ett energifyllt solo på sin saxofon. Men allt lugnar ner sig igen framåt slutet. Ett klassiskt poptrick. Men vi ser ju oss också som just ”klassiska popsnickare”.
Tomas: Ibland kan man prata sönder sina problem. Både på jobbet och privat. Men när orden inte längre räcker till, så kan kanske en kram vara lösningen?
”En gåva”
Tomas: Här gör vi en grej som vi inte brukar. Nämligen lägger refrängen först. Låten känns överlag öppen och dynamisk. Ett snyggt stråkarrangemang också!
Anders: Personen i versen ställer en fråga: ”finns det någonting mer”. Just ”mer” är nyckelordet. Men inte i kvantitativ mening. Det handlar inte om pengar eller andra värdesaker. Utan om en gåva som kan förändra ens synsätt. Det kan vara kärlek, en livsfilosofi eller en ny insikt.
”Tensta torg”
Tomas: På det här albumet ville vi göra några nedslag i vår långa karriär. Så vi letade fram två låtar som betyder mycket för oss och som passar i sammanhanget. Den här är från vårt första egna album, Nattexpressen, som vi spelade in på sjuttiotalet. Men här gör vi den i en ny version, som är inspirerad av fransk sextiotalspop. Vi var förresten uppe i Tensta och spelade in bakgrundsljud. Det är ganska skön stämning där med torgstånden och ”ljugarbänken”. Så det är äkta originalljud från Tensta torg inbakade i låten…
Anders: En rolig grej är att min brorsa, Lars, har varit med och skrivit texten. Tomas och jag konsulterade honom och han föreslog ”När kvällen lägger skimmer över Blackeberg och stjärnan slår sin spik i nattens sammet”. Vi gillade hans idéer, men tyckte inte riktigt att ”Blackeberg” kändes rätt, så det blev ”Tensta torg” istället. Hursomhelst så har brorsan STIM-pengar att se fram emot, haha.
”Kände du kylan”
Tomas: Här har vi då det andra nedslaget i vårt förgångna. ”Kände du kylan” skulle faktiskt kunna beskrivas som vår entrébiljett till popbranschen. 1972 fick vi nämligen en specialbeställning från producentlegenden Curre Peterson att skriva melodier åt visartisten Barbro Hörberg. Vi lyckades få med hela tre låtar på hennes platta och kände oss som världsmästare, haha. Det här är en av dem.
Anders: ”Kände du kylan” passar utmärkt som sistalåt. Barbros vackra text om den annalkande hösten sammanfattar både skivans allmänna stämning och det skede i livet vi befinner oss i nu. Vi fick förresten en Barbro Hörberg-kick förra året, då det skrevs en biografi om henne och vi framförde ett par låtar på releasepartyt. ”Kände du kylan” håller bra än idag. Den har något tidlöst över sig!
Läs Zeros långa intervju med Adolphson & Falk om hela deras makalösa karriär.
Håll dig uppdaterad om det senaste genom Adolphson & Falks hemsida.