Heresy – A tribute to Rational Youth

Efter Kraftwerks Computer World är det nog ingen överdrift att kalla Rational Youths debutalbum Cold War Night Life för en av de elektroniska 80-talsplattor som inspirerat flest avkommor, inte minst bland svenska band på syntscenen. Därför känns det också helt logiskt att det brittiska kärleksprojektet Heresy – A tribute to Rational Youth är kraftigt överrepresenterat av just svenska artister.

Sverige dök upp på Rational Youths radar som en blixt från klar himmel 1997. 15 år efter att albumet släpptes skulle deras debut återutges på cd, om tillräckligt många fans skrev under ett upprop på webben. Från Älmhult till Gävle gick svenska syntfansen hen ur huse och sedan dess har vi relativt regelbundet haft förmånen att få besök av Tracy Howe (enda kvarstående originalmedlemmen) och hans skiftande kompanjoner.

Åter till Heresy. Som köpare får man ett monumentalpaket på tre vinyler och två cd i en fantastiskt läcker och minimalistisk förpackning. Fördelat på dessa finner man 19 låtar (samma på både vinyl och cd) av varierat ursprung och, framför allt, olika tolkningar. Från Rational Youths debutsingel till deras comeback-platta To the Goddess Electricity från 1999 är större delen av karriären täckt, även om en viss tonvikt ligger på Cold War Night Life.

Överlag kan hyllningar och coverskivor få problem med att artisterna lägger sig alldeles för nära originalet i utförande (ja, jag talar om de där, i varierande grad horribla, Depeche Mode-samlingarna från 90-talet). Det blir platt, intetsägande och i bästa fall meningslöst.

När man ser laguppställningen på Heresy är det lätt att tro att den bitvis skulle ha kunnat drabbas av dylika problem, men även om många av banden visar ett tydligt arv från originalets tidsepok så lyckas man oftast sätta en egen touch också. Ett annat plus är att det är ett brett urval av låtar, inte bara de mest givna hitsen.

För att lyfta fram ett par favoriter så vill jag nämna Independent State och Project Grudge, som båda masserar höjdaren “Beware the Fly” så hårdhänt att man ryser av välbehag. Johan Baeckström brer så mycket smör på “Saturdays in Silesia” att man misstänker sponsring av Arla, men med den rösten och det synthantverket så funkar även det utmärkt, Diskodiktator livar alltid upp tillvaron, Machinista får in ett snyggt och tidsenligt SID-solo i “City of Night” och Psyches känslofyllda version av “Ring the Bells” lämnar inte ett öga torrt (hela samlingen är dedikerad till nyligen bortgångne Stephen Huss).

En låt som blivit en personlig favorit först på senare tid är “Holiday in Bangkok”, här framförd på utmärkt godkänt manér av John Costello. Även före detta rationalungdomen Dave Rout, under sin pseudonym Datafreq gör en fräsch uppdatering av “Everything is Vapour” med assistans från The Beautiful Spies. “I’ve Got a Sister in the Navy” är ingen av mina största favoriter ursprungligen, men Technomancer feat. Angst Pop lyckas fint med att lyfta den ett snäpp också.

Heresy i sin helhet kommer enbart att släppas i denna form, vi som normalt jackar in i den stora jukeboxen i molnet kommer alltså att kamma mer eller mindre noll. Å andra sidan så är känslan av dubbelutvikt 12-tumsvinylfodral smått oslagbar, så jag har mer än gärna överseende med det lilla extrajobbet att jag måste göra egna mp3:or och lägga i telefonen. En klart köpvärd samling för den som gillar stora fysiska musikprodukter, och är du minsta Rational Youth-fan är det ett mer eller mindre givet tillskot till skivhyllan.

PS. Vill du läsa mer om Heresy? Passa på att kolla in Johan Arenbos intervju med bland andra Tracy Howe här.