Denormal – Ur mörkret uppstår ljuvlig musik!

Det är en synnerligen raffinerad talang att kunna skapa musik ur mörker. Gruppen Denormal betraktar de dunklare tankarna som en inspirationskälla. De kombinerar sina bästa loopar ur syntarsenalen med smakfullt komponerad poesi. I samband med släppet av albumet Radiant får Zeros reporter svar på hemligheten bakom kreativiteten.

Ni har ett lite mystiskt namn. Vad står bandnamnet Denormal för?
– Lyx och kvalitet, svarar Per Broberg spontant. Vi gör inget överilat. Vi arbetar med våra alster tills vi tycker att de håller hög kvalitet. Samtidigt innehåller vår musik ett fördjupat intellekt. Något som också återspeglas i vårt namn. Denormal är inget vanligt ord. Det är en matematisk term. Det står för en flyttalsberäkning.
– Perversion, mörker och stjärnor är också delar som ingår i vår grupps profil, tillägger Jimmy Sterner. Jag skulle säga att bandet är en kanal för kommunikation av livets komplexitet. En annan anledning till att vi valde gruppnamnet är att vi tycker att det är ett elegant ord.

Hur gick det till när ni blev en grupp och när träffades ni?
– Våra vägar korsades när vi gjorde lumpen 1991, berättar Per. Vi kom varandra nära för att vi konkurrerade om exakt samma krigsplacering. Vi var dessutom båda signalister med ett genuint musikintresse. Det förde oss närmare varandra. En lite exotisk anekdot är att vi till och med hade kompaniförbud när Kraftwerk var på turné med The Mix. Under värnplikten hade jag dessutom börjat spela med gruppen Dawn Of Oblivion.
– Och jag lirade i Charlie´s Garden tillsammans med Mats Wadell och Tobias Hansson, fortsätter Jimmy. Tobias och jag var dessutom på väg att parallellt starta ett skivbolag under den perioden. Jag hade, då precis som nu, många olika projekt på gång. Sedan ville bandmedlemmarna i Charlie´s Garden gå olika vägar. Det förflöt sedan lite tid och så möttes Per och jag på 90-talet i Helsingborg. Jag höll på med techno under den perioden. Det uppstod inget samarbete i någon större utsträckning då, utan vi utbytte bara ett par remixer. Det var först 2012 som vi fördjupade vår kontakt. Per behövde en remix av låten ”Back To Back” med hans projekt Mononot och jag en till min låt ”Hope”. ”Hope” skulle förresten sedan bli ett spår på vårt första album Detached.
– Vi bestämde oss då för att det skulle bli mer än bara ett utbyte av remixer oss emellan, kompletterar Per. Vi gick vidare och gjorde en skiva av samarbetet. I förlängningen ledde det till att bandet uppstod år 2012. Det blev en lång process att få rätt på vad som skulle passa som första singel för oss. Vi valde till slut ”Fallen” och ”Bleed” som andra singel. Båda låtarna är med på Detached. Vi ger bara ut det material som vi tycker är tillräckligt bra. Det gör att vår urvalsprocess tar lite tid. Men vi anser att det slutgiltiga materialet som vi presenterar får ett proffsigare uttryck så. Det är så vi vill ha det.

Varför valde ni elektronisk pop som uttrycksform för er musik?
– Kanske är det så att uttrycksformen valde oss istället, säger Jimmy med glimten i ögat.
– Inget epitet summerar vår musik, menar Per. Jag kan dock villigt erkänna att jag fascineras av att skruva på en ratt på en synthesizer och få fram ett personligt ljud. Det ger mig en skön känsla inombords. Jag köpte faktiskt en SH101 redan som 13-åring och har även kvar en gammal MS20. Det starka intresset för ljud kom in tidigt i mitt liv.
– ”Feel”, ”Heal”, ”Adore” och den nya plattan går inte att självklart sortera in i en viss elektronisk genre, fortsätter Jimmy. Genredefinitionen är egentligen mer en produktionsteknisk fråga. Jag börjar alltid med piano och ackordföljd för att sedan lägga slingorna. Det är snarare ett klassiskt sätt att skriva än att kalla det för exempelvis ”elektropop” eller ”synthmusik”.

Vad är det viktigaste med ert band?
– Det handlar om att förmedla en känsla av äkthet, säger Per. Vi vill inte skapa något målgruppsanpassat. Den ljuva musik som uppstår styrs helt och hållet av vad vi inspireras av och hur vi vill att det ska låta. Skapandet av musik är även ett sätt för oss att koppla bort rutinerna i vardagen. Det blir som balsam för själen.
– Vi vill också förmedla psykologiska melodraman till vår omvärld, förklarar Jimmy. För oss är det viktigt att omsätta mindre lättsamma ämnen till attraktiv musik och poesi. Våra låtar innehåller filosofiska betraktelser om sex, kärlek, återuppståndelse, sorg, saknad och förlust.

Denormal
Foto: Thomas LB Johansson, Copyright TOJ Photography

Jag tror att ni båda kan skriva under på att det är en process att göra musik. Hur går skapandet till?
– Jag skriver texterna, svarar Jimmy. Man går omkring i verkligheten och upplever. I min mobil har jag hundratals uppslag till deltexter samlade. Det är en kreativ process. Tankarna gror, samlas, bearbetas och utvecklas vidare till att komma ut som texter. Ibland kommer en hel text och ibland kommer fragment som måste sammanfogas vidare till ett budskap. Jag måste dessutom ha distans till hela processen, anser jag. Man kan inte skriva när man är mitt i känslan.
– Och jag läser och kommenterar vad jag tycker om innehållet, fortsätter Per. Oftast är det ju din historia, Jimmy, som återges i skriftalstren, vilket innebär att jag bara tycker till när jag verkligen har en åsikt och inte varje gång en ny text blir till. Vi väljer också bort låtar som vi inte tycker fungerar i sammanhanget. Vår grund är att ha 13 låtar per album och de måste fungera ihop som en enhet.
– Ett undantag finns det dock, inflikar Jimmy. Nämligen vårt minialbum där låtarna har väldigt olika inriktningar. Men det fick också ett passande albumnamn: Debris.

Skiljer sig det nya materialet åt från det gamla?
– Ja, svarar Per och Jimmy samtidigt.
– Vi blir bättre och bättre på att arbeta ihop, utvecklar Per. Vårt samarbete har uppnått en nivå där vi hittar vad vi vill ha och hur vi ska förmedla det. Det känns bra.
– Vårt fokus har också förändrats till ett nytt tema i jämförelse med Detached, berättar Jimmy.

Foto: Thomas LB Johansson, Copyright TOJ Photography

Det finns ett mörkertema i era texter. Vad beror det på?
– Vi attraheras av det förbjudna som finns i det svarta mörkret, säger Per. Den attraktionen får oss att utvecklas. Vidare så tänker jag på områden i vår tillvaro som är okända för oss, som utveckling, teknik och utomjordingar. Det okända är starkt skrämmande, men samtidigt sexigt och spännande. Det är även starkt förknippat med vad i livet som särskilt fångar mitt intresse.
– Mörker behöver inte per automatik betyda att något är dåligt, poängterar Jimmy. Det kan även vara romantiskt och vackert. Jag skulle nog beskriva det som att mörker är bitterljuvt. Det skänker en mer positiv syn på det dunkelt svarta. Min livsfilosofi är att mycket kan gå förlorat i en mörkare tillvaro, samtidigt som utveckling och insikter föds ur det. I det svarta bor alla synder, men samtidigt också de mänskliga karaktärerna i oss.

Vem gör vad i bandet?
– Jag producerar och ändrar toner och ackord, svarar Per. Jag har ju lyxen i mitt liv att jobba med mediaproduktion. Ljud och ljudbilder är för mig en viktig del i skapandet. När processen går från demo till låt har alstret utvecklats så pass mycket att jag i slutändan inte längre känner igen det. Vi är oftast överens om när våra låtar känns rätt och klara.
– Det är jag som skriver texterna och plockar ut ackord och harmonier, inflikar Jimmy.
– Minimalistiskt material tilltalar mig, fortsätter Per. Helst vill jag ha fyra toner vid sidan om varandra. Jimmy spelar med båda händerna. Detta leder självklart till att vi får hitta kompromisser för hur vi vill ha vår musik. Men det är kul. Det både utmanar och stimulerar oss.

Radiant
Foto: Denormal, Copyright Denormal

Berätta om er nya skiva. Vilket tema har den, när släpps den och ska den framföras live?
– Det finns ingen låt som går i dur på den, utan allt är till hundra procent i moll, svarar Per. Den är också smutsigare, har fler distade inslag och är mer dynamisk i sin karaktär. Den kommer definitivt att framföras live.
– Skivan handlar om relationer mellan människor, säger Jimmy. Jag skulle nog även säga att den har en spirituell ådra, för änglar och andra väsen dyker upp i texterna. De används som förstärkande uttryck. Om lyssnaren läser mellan raderna, så återfinns en längtan där. Den är som en inbjudan till våra mentala rum. Vi har döpt skivan till Radiant och den kommer någon gång under våren, troligtvis i maj månad 2016. Vi har redan släppt en singel som heter ”Cold Blue Fire”, där vi även spelat in en läcker video.

Vilka planer ligger framför er med bandet?
– Nu ska vi pusha för den här plattan och spela live så mycket som möjligt, berättar Per.
– Ja, en skillnad från albumet Detached är att vi tänker satsa hårdare på att komma ut och spela den här gången, nickar Jimmy. Vi har bestämt oss för att lägga in nästa växel nu. Det har tagit tid att komma hit, för vi har båda mycket utanför musiken och är dessutom perfektionister. Men vi kommer definitivt att spela mer live. Vi tycker ju att det är extra kul!