Angaudlinn – Stories From The Red Book

Den felande länken mellan åttiotalets Sheffield, Tolkiens Fylke och nutidens Sverige? Eller kanske kärleksbarnet mellan Fad Gadget och alvdrottningen Galadriel? Oavsett hur man väljer att beskriva Angaudlinn, så handlar det om ett annorlunda och spännande projekt. Zero tog ett snack med ”chefhobbiten” Jesper Ödemark om den nya fullängdaren Stories From The Red Book. 

God afton, mäster Ödemark! Det var nu drygt två år sedan vi gjorde vår förra intervju. Vad har egentligen hänt med Angaudlinn under denna period? Har det hela tiden skrivits och spelats in ny musik?
– Angaudlinn har funnits så länge att ett år hit eller dit inte spelar någon större roll i det stora hela. Ungefär som dagarna som passerar endast är krusningar på ytan i en alvs liv. Angaudlinn jobbar långsamt och låtsnickrandet måste balanseras med jobb och familj, som inte alltid är synkroniserade med sagovärlden. Men under 2014 släpptes ett flertal låtar på streamingtjänster och nedladdningssajter. I samma veva byttes inspelningsutrustningen i Studio Sting delvis ut, vilket gav en hel del nya möjligheter och ett annat arbetsflöde. Det senaste året har främst ägnats åt att sammanställa fullängdsskivan.

Kan du, för dem som inte är Tolkienfanatiker, förklara varför ditt nysläppta debutalbum heter Stories From The Red Book?
– Den röda boken syftar på Westmarchs röda bok. Enligt Tolkien skrevs detta mytologiska verk av Bilbo, fortsattes av Frodo och kompletterades av vänner och släktingar. Tolkien antyder att hans egna romaner baseras på dessa funna ”originalskrifter”. Jag älskar hur den mannen byggde ett eget universum! Ingen vet exakt vad den röda boken innehåller, utöver berättelsen om ringen och Bilbos tidigare äventyr. Angaudlinn har hursomhelst valt att tolka det lite bredare, eftersom albumet även innehåller en historia ur Silmarillion, som berättar om urtiden före Bilbos och Frodos inträde i världen.

Musiken leder tankarna till tidigt brittiskt åttiotal. Vilka artister och skivor har varit de största inspirationskällorna under inspelningarna av Stories From The Red Book?
– Det är härligt att höra, eftersom det tidiga brittiska åttiotalet i mitt tycke var bäst när det gäller musik. Många tänker på Fad Gadget och tidiga Human League när de hör Angaudlinn, vilket självklart är smickrande. En annan viktig referens är Kissing The Pink och deras bortglömda mästerverk Naked. På den tiden fanns en experimentanda och ett levande sound sprunget ur DIY-kulturen, punken och föraktet för musikindustrins formgjutna artister. Den traditionen fortsätter hos Angaudlinn.

Angaudlinn jobbar uteslutande med “gamla hederliga instrument”. Är soundet på Stories From The Red Book färgat av någon speciell, analog synthesizer?
– Att Angaudlinns studio heter “Studio Sting” är naturligtvis en referens till Bilbos och Frodos svärd i Tolkiens böcker, men också till de svartgula syntarna från den brittiska tillverkaren Electronic Dream Plant. Ska en enda synt pekas ut som på något sätt ansvarig för Angaudlinns sound, så är det förmodligen EDP Wasp, även om Minimoog och Pollard Syndrum egentligen förekommer på fler låtar på skivan. Kanske finns det en undermedveten koppling till att EDP hade sitt säte i Oxford, precis som Mr. Tolkien?

Skivan innehåller ett flertal instrumentala mellanspel. Hur föddes den idén?
– ”Angaudlindalë 1-8” är åtta enminutersspår som har en neutraliserande funktion mellan de vokala låtarna. Idén är inte ny, men den är bra. Lyssna till exempel på Human Leagues Secrets. Man kan även dra paralleller till “The Larch” i Monty Pythons flygande cirkus. När man, som Angaudlinn, berättar historier känns de två sekunderna mellan låtarna för korta. Om man kastas från upprörda argument med alver till deppiga tankar hos en orch, kan en lite längre paus behövas…

Vilka är The Hobbit Siblings som sjunger i bakgrunden på “Tiden är inne”?
– Det är Angaudlinns två största fans, mina barn. Då de tvingas höra alla låtar till leda, sitter de ofta och nynnar på refränger vid frukostbordet. Ur det föddes tanken att låta dem vara med på “Tiden är inne”, som är deras favoritlåt. När man är sju och tio, som de var vid inspelningstillfället, är det stort att stå med lurar och sjunga utan att fnittra eller tröttna. Resultatet blev både ärligt och charmigt.

Varför släpps albumet i orange vinyl, som snarare ger buddistiska än “alviska” vibbar? Hade inte grön vinyl passat bättre till Midgårdstemat?
– Ända sedan de första digitala låtarna har jag drömt om ett fysiskt album. Vinyl har alltid känts som det självklara mediet, även om längdbegränsningen gjorde att ett par låtar fick stryka på foten. Skivan är orange och röd, eftersom det leder tankarna till guld och eld. Med tanke på hur ringen både skapas och förstörs känns det ganska passande…

Är Angaudlinn ett projekt i ständig utveckling? Känner du att du har “hittat hem” vad gäller både koncept och sound?
– Konceptet var klart från första början och har inte förändrats. Vad gäller soundet, så har jag alltid fascinerats av musikaliska dogmer. Sätter man ramar för sitt skapande, tvingas man tänka till och helheten blir bättre. Det är åtminstone vad jag tror. Men musiken utvecklas likväl hela tiden. Nytillkomna maskiner breddar ljudspektrat. Artistens livssituation förändras och ger upphov till nya idéer. Men Angaudlinn är alltid hemma. Hemma i Middle Earth!

Dina texter handlar om orcher, spindlar, hobbitar och spännande äventyr. Är Tolkiens universum en outtömlig källa för inspiration? Kan Angaudlinn göra flera fullängdare på Tolkientemat utan att upprepa sig?
– Det korta svaret är ”ja”. Dels skrev Tolkien väldigt mycket spännande och dels gör djupet i hans berättelser att det alltid finns andra vinklar att uppleva dem ur. I några spår är Angaudlinn väldigt konkreta och berättar en historia och i andra spår kan texten ha en mer existentiell och filosofisk prägel. Alver, orcher, dvärgar och hobbitar har, precis som vi, sina prövningar och livsvillkor.

Avslutningsvis, vad tycker du som Tolkienexpert: bör Peter Jackson göra en filmatisering även av Silmarillion?
– Hade jag fått frågan direkt efter Ringen-trilogin, hade jag med viss tvekan svarat ”ja”. Åtminstone om man med Silmarillion menar de mer inspelningsbara berättelserna, som Beren och Luthien, Gondolins fall eller Hurins barn. Efter Hobbitfilmerna måste jag dock säga ”nej”. Missförstå mig inte, jag ser Hobbitfilmerna med behållning, men vissa scener får mig att hoppas att Tolkien inte roterar alltför många varv i sin grav. Så jag hoppas faktiskt att Silmarillion får förbli texter som läsaren själv sätter bilder till!

* Läs Zeros förra intervju med Angaudlinn här
* Jodå, hobbitmusiker kan följas på Facebook
* Köp Stories From The Red Book hos Rundgång, Kollaps Records eller Electronic Obsession.