Dave Gahan & Soulsavers – Angels & Ghosts

Som Depeche Mode-fan blir man med jämna mellanrum bortskämd med ny musik. Visst, själva bandet kanske bara har en genomsnittlig utgivningstakt på vart tredje eller fjärde år, men det finns ju mängder med sidoprojekt att gotta sig åt.

Martin Gore har gett oss en utmärkt cover-EP (Counterfeit EP), ett ganska bra coveralbum (Counterfeit) samt två ambitiösa, instrumentala skivor (VCMG och MG). Han har dessutom varit både gästgitarrist och gästvokalist i många olika sammanhang.

Alan Wilder har, i sin tur, skapat en egen, spännande musikalisk värld under namnet Recoil. Bara där har man tillräckligt med utmaningar för många veckors lyssnande…

Vince Clarke… ja, nu var det ett tag sedan han var med i Depeche Mode, men det behöver ju inte hindra en från att gräva i den frodiga Yazoo- eller Erasure-myllan. Den gode Vince har även kollaborerat med bland andra Feargal Sharkey, Martyn Ware och självaste Jean Michel Jarre.

Andrew Fletcher… hm, musiken är kanske inte hans spetskompetens, men om inget annat kan man fortsätta spekulera i hur hans mytomspunna ”Toast Hawaii-kassett” från 1984 kan tänkas låta…

Denna recension koncentrerar sig dock på Dave Gahan, som det senaste årtiondet varit mycket flitig som både musik- och textskrivare.

Gahans glamrockiga solodebut, Paper Monsters, innehöll några hyfsade låtar och visade att han stod förhållandevis stabilt även på egna ben. Den mer elektroniska uppföljaren Hourglass förfinade hantverket och bjöd på ett par spår som mycket väl hade platsat på sentida Depeche-skivor.

Som om det inte räckte med Depeche Mode och solokarriären, har Dave Gahan även lånat sin röst till andra artister, som Junkie XL och Mirror.

Häromåret spelade han till och med in en hel platta tillsammans med den brittiska duon Soulsavers. The Light the Dead See, som skivan hette, saknade inte kvaliteter. Däremot var den en smula händelsefattig. 12 mörka ballader, där Gahans framföranden ledde tankarna till omväxlande Nick Cave eller Leonard Cohen, blev lite enahanda i längden.

Det nya samarbetet mellan Gahan och Soulsavers, Angels & Ghosts, känns piggare och mer varierat. Den musikaliska spännvidden sträcker sig från elektronisk blues via gospelinfluerad rock till symfoniska vaggvisor. I sina bästa stunder, som ”Don’t Cry” eller ”All of This and Nothing”, är det här både gripande och värmande lyssning.

Även om några anonyma och småsömniga låtar drar ner helhetsintrycket är detta ett intressant bidrag till den digra ”Depeche-sidoprojektkatalogen”. Om Martin Gores helektroniska och technofierade MG var yang, kan den jordnära och melankoliska Angels & Ghosts beskrivas som yin. Så plocka de bästa låtarna från båda plattorna och blanda dig en smakfull ”yin & yang tonic” i väntan på att Depeche Mode släpper en ny fullängdare och släcker vår törst på allvar…