Bal Paré – Zero pratar dåtid och framtid med elektropopveteranerna

”Elektronisk pop för finsmakare med egensinniga texter på tyska och franska”. Ungefär så skulle man kunna beskriva Bal Paré. Zero har växlat några ord med Matthias Schuster, som häromåret återupplivade den kultförklarade gruppen som ett soloprojekt. Vi fick både en återblick till det glada åttiotalet och spännande nyheter om framtiden.

Bal Paré. Smaka på bandnamnet. Visst utandas det en viss elegans och dekadens som man inte är speciellt bortskämd med på den elektroniska musikscenen. Mycket riktigt handlar det också om en sofistikerad referens. Namnet är nämligen taget från en smakfull sextiotalslåt med den tyska kulturprofilen Hildegard Knef.
– När jag var liten spelades ”Es war beim Bal Paré” ofta på radio, minns Matthias Schuster. Jag brukade lyssna på den hemma hos min mamma och den måste gjort ett ganska starkt intryck. För när jag och mina bandkollegor, i början av åttiotalet, bestämde oss för att ta ett kortare och snärtigare namn än vårt dåvarande, Jeanette und das Land Z, så blev det just Bal Paré.

Matthias och de andra var influerade av allt från minimalistiska synthesizerpionjärer som Philip Glass till atmosfärisk krautrock som Popol Vuh. Men framförallt fascinerades de av den samtida engelska elektropopen.
– Depeche Mode, Cabaret Voltaire och Fad Gadget tillhörde våra dåvarande favoritartister och påverkade, alla på sitt sätt, Bal Parés sound. Vi försökte plocka det bästa från de olika världarna och strävade efter att varva experimentella ljudlandskap med starka refränger.

I Matthias studio i Hamburg gick klassiska maskiner som Korg MS-10, Korg MS-20, Roland Jupiter-4 och Roland TR-808 varma.
– Även om jag aldrig brytt mig speciellt mycket om vilken utrustning som använts, utan bara vad man gjort med den, så bidrog de gamla maskinerna helt klart till den speciella känslan i våra åttiotalsinspelningar. Jag använder förresten fortfarande gärna analoga syntar i mitt musikskapande. Inget ont om modern mjukvaruteknik, men vissa ljud och stämningar är svåra att återskapa…

När Matthias tänker tillbaka på de tidiga Bal Paré-inspelningarna är det inte utan en smula nostalgi.
– Vi var unga, det kändes som om vi hade all tid i världen och vi brukade ta dagen precis som den kom. Det fanns ingen press på oss, utan vi lät inspirationen styra och hade det väldigt roligt i studion!

Livsglädjen och experimentlustan hörs när man lyssnar på Hamburg, Paris, Catania och Metamorphose, som båda nyligen återutgivits av norska Sub Culture Records med eldsjälen Per-Aksel Lundgreen i spetsen.
– Det är roligt och smickrande att det finns ett intresse för Bal Parés åttiotalsmaterial, säger Matthias. Jag tycker fortfarande om skivorna. Även om inspelningarna, nu trettio år senare, bitvis känns lite amatörmässiga, så saknar de inte charm och ett flertal av låtarna håller bra än idag.

Texterna på Hamburg, Paris, Catania och Metamorphose sticker ut en smula. De är nämligen uteslutande på tyska och franska.
– Visst är engelska ”det klassiska popspråket”, men det kändes aldrig rätt för oss. Vi var ju ett tyskt band och Kirsten Klemm, som stod för de kvinnliga sånginsatserna, var uppvuxen precis vid landsgränsen och pratade även franska flytande. Detta, i kombination med att vi var stora beundrare av Serge Gainsbourg och gärna ville få lite ”chanson-känsla” i vissa låtar, gjorde att vi valde två lite smalare språk.

Även Bal Parés stilrena skivomslag och fantasiväckande bandbilder skiljer sig från mängden. I början av sin karriär brukade de posera i rävmasker och andra spännande utstyrslar.
– Innan jag blev musiker studerade jag konst och design, berättar Matthias. Så den estetiska aspekten har alltid funnits med och varit viktig. Ambitionen var att musiken, bilderna och grafiken skulle skapa en uttrycksfull enhet tillsammans.

Efter Metamorphose blev livstecknen färre och färre från Bal Paré. Om man bortser från en utmärkt samling, som gavs ut av Tatra Records i mitten av nittiotalet, så skulle nästa skivsläpp dröja ända fram till 2009. Av de ursprungliga medlemmarna fanns då bara Matthias kvar, som återupplivade bandet som ett soloprojekt.
– Egentligen var det inte så konstigt att Bal Paré blev lagt på is, förklarar han. På åttiotalet var det främst ett sidoprojekt till vårt huvudband, Geisterfahrer, som hade ett postpunkigare sound. Bal Paré fick inte heller speciellt mycket uppmärksamhet hemma i Tyskland. Det var bara i Skandinavien som skivorna sålde bra. Så vi bestämde oss för att satsa på andra konstellationer istället. När jag, häromåret, startade upp bandet igen föll det sig naturligt att det bara blev jag och mina maskiner, eftersom de andra medlemmarna flyttat från Hamburg.

Matthias är fortfarande involverad i ett flertal parallella projekt. Bland hans många band kan nämnas Das Institut, Im Namen des Volkes och Peterwagen. Trots ett pressat tidschema har han mycket spännande på gång för Bal Paré.
– I september, på Young & Cold-festivalen i Augsburg, kommer Bal Paré att göra sin första livespelning på drygt tjugo år. Dessutom är ett nytt album på gång. Om allt flyter på, så borde det vara ute före jul!

Följande Bal Paré-skivor går nu att köpa digitalt via Sub Culture Records:
– Hamburg, Paris, Catania (1982)
– Metamorphose (1985)
– Sommerwind (2009)
– Ein Tag am Meer (2013)
– Taxi zum Mond (2014)

För ytterligare information rekommenderas https://www.facebook.com/norwegiansubculture eller http://www.thegeisterfahrer.de