Nokeys – Tillbaka i mer elektronisk skrud

(Från Zero-arkivet. Ursprunglig skribent Johan Arenbo)

För fem år sedan pratade Zero med italienska Nokeys om deras debutskiva, The Regency. Ett album som fick mycket uppskattning med sitt känsloladdade sound i gränslandet mellan mörk postpunk och modern indierock. Efter ytterligare framgångar med uppföljaren, Cold War, har de nu släppt en splitterny, elektrifierad EP. Detta tyckte vi var så intressant att vi kontaktade gruppens sångare, Rico Bocci.

Buona sera, Rico! Man känner igen Nokeys mörka sound på er nya EP, Dogma. Influenserna från Joy Division och Editors finns kvar. Men ljudbilden är samtidigt mer elektronisk. Var det ett medvetet stilbyte?
– Nej, det var inget överlagt beslut. Låtarna bara utvecklades spontant åt det hållet. Vi har alltid varit intresserade av elektroniska ljud. När vi träffade producenten Emanuele Battisti, som jobbat mycket med elektoniska stämningar, föll det sig ganska naturligt att musiken tog ett steg i den riktningen. Det kändes kul att testa något lite mer extremt och undersöka nya sidor av vårt skapande.

Har ni inspirerats av något speciellt band? Jag tyckte att man fick lite New Order-vibbar på sina ställen…
– Jo, både New Order och Kraftwerk har definitivt färgat soundet. Precis som Leonard Cohens stämningsfulla, men kanske lite bortglömda album The Future. Intressant nog hade alla bandmedlemmar egna bilder i huvudet när vi spelade in. För min del var det ett mörkt, dystopiskt åttiotalslandskap. Ungefär som Blade Runner. Fast när min fru hörde låtarna tänkte hon mer på annan åttiotalsfilm, nämligen Ghostbusters, haha. Men det är en intressant iakttagelse: vi gillar nämligen kontraster och vill gärna ha in lekfulla inslag i mörkret.

Hur skapade ni er nya, mer elektroniska ljudbild?
– Vi har använt både analoga och digitala maskiner. Sedan gjorde vår gitarrist Lu ett jättebra jobb genom att balansera soundet med lite rockigare inslag. Vi är mycket nöjda med resultatet. Det låter gammalt och nytt samtidigt, tycker jag.

Varför heter EP:n Dogma? Handlar den om regler på något sätt?
– Man måste verkligen tro på vad man gör för att orka vara musiker. Det finns många “dogmer” i den här branschen. Det är lätt att bara köra vidare, utan att ifrågasätta vad man gör. Om man stannar upp och börjar fundera, kan allt ta slut. EP:n handlar delvis om det dilemmat. Vi gillar disciplin och ordning, men vi behöver inte onödigt många regler runt musiken eller personer som berättar för oss vad vi ska göra eller hur världen funkar. De bitarna är bara irriterande.

En låt som sticker ut på Dogma är “Seven Riders”. Vad handlar den om? Finns det inte en legend om sju japanska krigare?
– Jag kan inte mycket om asiatisk mytologi, men det låter intressant med japanska krigare. Det finns säkert en koppling till dem på ett eller annat sätt, haha. Nej, allvarligt talat, våra seven riders är snarare figurer som alla träffar på förr eller senare. De gör allt för att göra en mans liv svårare. Man kan tolka dem som mörka sidor av våra personligheter. Eller tänka på de sju dödssynderna…

Är ett nytt album på gång? Kommer det i så fall också att ha en elektronisk känsla?
– Bra fråga. Vi vet faktiskt inte. EP:n utvecklades, som sagt, spontant och vi har ännu inte bestämt vad som händer härnäst.

Du är numera bosatt i Sverige, Rico, men dina bandkollegor är kvar i Italien. Hur fungerar samarbetet när ni bor i olika länder?
– Det går fint. Vi har spelat tillsammans länge, känner varandra väl och vet mer eller mindre intuitivt hur de andra tänker. Men visst kan det kännas lite konstigt att stå och spela in sången ensam. Fast samtidigt är det intressant och kanske kan jag hitta nya nyanser i min röst genom upplevelsen? Vad jag saknar mest är annars att bara hänga med killarna i bandet och snacka om allt mellan himmel och jord.

Vi närmar oss årets största högtid. Vad tycker du om det svenska julfirandet? Har du lärt dig uppskatta Janssons Frestelse och kanske till och med hittat en svensk favoritjulsång?
– Jag gillar julen i Sverige. Men jag känner faktiskt inte till så många julsånger än. Kanske borde jag köpa någon av Christer Sjögrens julskivor och lära mig mer…?