Electronically Yours – Elektroniska sjuttiotalscovers från Eddie Bengtsson med vänner

(Från Zero Magazine-arkivet. Ursprunglig skribent: Johan Arenbo)

Page, Diskodiktator, Compute, Covenant-Joakim och ett flertal andra kreativa artister på en och samma skiva? Elektroniska nytolkningar av sjuttiotalshits från bland andra Deep Purple, Sweet, Neil Young och Curtis Mayfield? Ett välgörenhetsprojekt som stöder världens barn? Samlingen Friends of Electronically Yours – The Seventies Revisited sprudlar av nytänkande och värmer frusna hjärtan i vinterkylan. Zero har pratat med Facebookgruppen bakom verket.

Idén till Facebookgruppen Electronically Yours föddes en kväll när Eddie Bengtsson slösurfade och insåg hur trött han var på “roliga kattbilder” och statusuppdateringar om folks frukostvanor.
– Jag började fundera över hur många “vänner” jag hade på Facebook, men hur lite jag egentligen hade gemensamt med de flesta, berättar han. Jag kände mig måttligt intresserad av att få reda på hur söt deras hund var när den sov eller vilken utflykt de hade gjort förra söndagen. Samtidigt insåg jag att alla kanske inte gillade när jag “Youtube-spammade” på min egen sida. Så jag bestämde mig för att starta en ny Facebookgrupp och döpte den till Electronically Yours. Jag var noga med vem jag bjöd in och gick tydligt ut med “att i den här gruppen handlar det främst om synthesizers, elektronisk musik, science fiction och geologi” – mina favoritintressen, helt enkelt. En annan grej med gruppen är att den är “låst”. Det är, med andra ord, bara ett litet antal medlemmar och det är svårt att komma in, ungefär som en VIP-klubb. Nu är det bara där jag tillbringar min Facebooktid.

Eddie Bengtsson: trädgårdsmästare, Facebookadministratör och elektropopguru

Då praktiskt taget alla Facebookgruppens medlemmar är musiker, eller på andra sätt involverade i det svenska musiklivet, kom många diskussioner att handla om band och favoritlåtar. Vidare utbyttes kunskaper inom ämnen som musikproduktion, studioteknik och ljudoptimering. Mellan varven tjatades det även om utomjordingar, dystopisk “film noir” och utbyttes kakrecept. Att ett möte mellan så många kreativa själar skulle mynna ut i en gemensam skiva är egentligen föga förvånande. Möjligen mer oväntat är att albumet ifråga kom att innehålla sjuttiotalscovers.
– Jag brukar lyssna på mina sjuttiotalsplattor när jag jobbar i trädgården, förklarar Eddie. Jag började fundera över hur fräckt det hade varit att göra nytolkningar på olika låtar, men insåg att jag inte hade tillräckligt med tid. Så jag ventilerade idén i gruppen och frågade om någon ville vara med och göra covers på mina sjuttiotalsfavoriter. Gensvaret blev över all förväntan.

För att göra det extra spännande fick inte artisterna välja sina låtar själva.
– Vi gjorde som så att jag utsåg en låt var till dem, och sedan var det bara att acceptera den och göra sitt bästa, småskrattar Eddie. Hela processen var hemlig och ingen visste vilka låtar de andra hade blivit tilldelade. Resultaten, som nu kommer på skiva, är helt underbara. Det är covers som jag själv aldrig skulle göra dem, och just det är det fina!

Joakim Montelius: Mastringens makalöse mästare

Förutom att bidra med en låt tog Joakim Montelius på sig ansvaret att mastra skivan.
– Jag har arbetat professionellt med ljudinspelningar i många år, men hade faktiskt aldrig gjort den här typen av jobb tidigare, berättar han. Det är ett helt annat sätt att tänka än när man mixar eller spelar in. Verktygen är likartade, men måste användas helt annorlunda. Därför blev det ett krävande projekt, men samtidigt väldigt lärorikt och spännande. Glädjande nog hade de flesta gjort ett alldeles ypperligt arbete med sina inspelningar, vilket faktiskt överraskade mig lite. Att ett gäng som till stor del består av “glada amatörer” kan hålla en så hög nivå är fantastiskt. Och det visar tydligt hur långt den teknologiska demokratiseringen kommit. Att man med ganska enkla verktyg och lite nyfikenhet kan göra professionella musikproduktioner hemma på loftet är verkligen coolt!

Electronically Yours-gruppen bestämde sig för att skänka all vinst till Musikhjälpen.
– Att det skulle bli ett “non-profitprojekt” var vi överens om från första början, poängterar Joakim. Det känns bra att göra något för andra, särskilt med en så självisk aktivitet som musiksnickrande. Det känns också bättre att ge bort en vettig summa pengar än att själv tjäna en obetydlig hacka, samtidigt som stora förlag håvar in ännu mer pengar på låtar de redan tjänat enorma summor på. Att sedan hitta något som funkar för så många människor var inte alldeles oproblematiskt. Så vi diskuterade lite hit och lite dit tills någon föreslog Musikhjälpen. Det fina med det projektet är att det är skräddarsytt för musiker och att det är enkelt att enas om. Klart som korvspad att världens barn behöver rent vatten!

Ett par av artisterna på skivan kommer att framföra sina låtar på ElectriXmas-festivalen i Malmö den 15 december.
– Som det ser ut nu blir det Page, Compute, Independent State, Clark Gable och Dvala som sjunger och ackompanjeras av Electronically Yours eget husband, avslöjar Joakim. Att det inte blir alla är en rent logistisk och tidsmässig kompromiss. Men jag lovar att den uppsättningen är mer än tillräcklig för en riktigt fin upplevelse.

Johan Billing, som är med på skivan med sin elektroniska orkester Diskodiktator, ställde sitt skivbolags resurser till förfogande och tog på sig rollen som praktisk projektledare.
– Jag låg på de medverkande artisterna för att ro projektet i hamn, förklarar han. Det var inte ett helt enkelt jobb, då många var inblandade och alla hade olika uppfattningar om vad som skulle göras. Men efter några veckors intensiv jakt med blåslampan i högsta hugg fick jag till sist in allt, strax före deadline. Efter lite modigt övervägande beslutade vi oss för att inte bara släppa albumet digitalt, utan även som cd. Vanligtvis brukar jag vara skeptiskt inställd till fysiska produkter nuförtiden, men med tanke på målgruppen kändes det lämpligt. Skivan släpps på en underetikett till Electric Fantastic Sound. På så sätt riskerar ingen av de medverkande banden att bli förknippade med mig eller vice versa, hehe.

Herr Billing ligger även bakom det eleganta albumkonvolutet.
– Min första tanke var att mer eller mindre rakt av kopiera omslaget till Human Leagues fantastiska “Being Boiled”, men efter lite experimenterande återanvände jag istället en gammal teckning jag gjort av en Korg SQ-10 sequencer. Fotografiet som bilden är baserad på finns på skivan The World According To Diskodiktator, om någon är intresserad av att jämföra. Valet av färger var inte svårt: svart, vitt och rött är klassiska “synthfärger” och den orangea bakgrunden känns extremt sjuttiotal, även om den också ursprungligen kommer från “Being Boiled”.
Den mystiske mannen på framsidan bytte skepnad ett par gånger under resans gång. Först ville jag ha en bild på någon sjuttiotalsikon, men även här slutade det med en gammal favorit, närmare bestämt en skamlöst kalkerad figur från ett seriealbum med det hisnande namnet “Lever Hitler?” Han ser både nöjd och fundersam ut, vilket passar bra ihop med skivans tema.
Typsnittet som används heter MicroGamma och är också knyckt från Human League. Det andas precis lagom mycket retrofuturism, och jag tror att den som skapade stilen tänkte sig att den skulle användas precis så här.

Kommentarer från ett par av de deltagande artisterna:

Jesper Ödemark: analogare än de flesta

Jesper Ödemark, a k a Angaudlinn, som gjort om Sly and the Family Stones “If You Want Me To Stay”:
– Det är alltid kul att göra covers på otippade låtar, vilket det helt klart var i det här fallet, då funk inte är något jag brukar lyssna på. Jag bestämde mig för att göra en “fyrkantig” och helanalog tolkning. Pianot gjorde jag till exempel om helt och ersatte med den tyska blåssynten Variophon. Livekänslan fanns kvar, men samtidigt fick låten en annan prägel. För att få fram lite sjuttiotalsstuk programmerade jag trummorna i Tangerine Dreams gamla trummaskin från 1976, lät minimoogen bröla och lade till en knorrig vocoder.

Clark Gable: stöpte om Sweet till söt, elektronisk pop

Jonas Rying, ena halvan av Clark Gable, som stöpte om Sweets “Action”:
– När jag blev tilldelad låten, och hörde det höga tempot, var min första tanke att göra en drum’n’bass-version. Electronically Yours-kollegan Patrick Wanker Larsson fick dock in mig på ett annat spår, så det blev en elektropopig, luftig tolkning istället, utan tunga basgångar eller reverbtrummor. När musiken var klar presenterade jag den för Daniel Ekelund, den andra halvan av Clark Gable, som la på alldeles förträfflig sång, med tanke på att det är en ganska svår låt. Jag är inte så mycket för att ratta på externa synthar eller koppla ihop maskiner, så vi jobbade i Logic Pro och använde uteslutande virtuella instrument.

Ulrika Mild: lyckades göra om umpa-umpa till electro

Ulrika Mild från Compute, som gett Mary Hopkins “Goodbye” en ny elektronisk skrud:
– Jag måste erkänna att jag gick in i det här projektet utan några större förväntningar. Sjuttiotalet har ingen jätteplats i mitt hjärta, helt enkelt. Vanligtvis håller jag mig till covers av låtar jag älskar, men som ligger långt från mig musikaliskt. Men nyfikenheten tog över. Det kändes spännande att ge sig på en låt som någon annan hade valt ut, men som jag själv inte ens hade hört tidigare. Det var väl inte kärlek vid första genomlyssningen precis. Men när jag låtit “Goodbye” vila ett par månader och sedan lyssnade igen, kändes det som att jag kunde knäcka koden. Det kändes rätt att ha kvar det drömska i låten, men lägga på lite mer glitter och danskänsla. Och dra ner på flummet och “umpa-umpan”. Nu är jag väldigt förtjust i originalet, bör tilläggas. Ibland är det inte första intrycket som är det viktigaste.

Khyber Westlund: gillar både Nitzer Ebb och sitarer

Khyber Westlund, maskinoperatör i Independent State, som nytolkat Deep Purples “Strange Kind of Woman”:
– När jag fick låten satte jag mig i studion och började kolla på intressanta infallsvinklar. Vad skulle jag kunna behålla från orginalet? Det finns egentligen många intressanta element i Purples version, som jag övervägde att inkorperera i min version, men då jag lämnat bluesen bakom mig blev det inte mycket som slutligen kunde plockas över. Så jag byggde upp praktiskt taget allt från scratch.
Första steget var att göra om arrangemanget. En sidoeffekt som uppstod var att fraseringen på sången blev annorlunda, vilket lät intressant. Sedan bestämde jag mig för att ha med ett solo. Men gitarr var aldrig intressant, då det kändes för uppenbart. Istället fick det bli sitar, då Independent State är ett indisk-pakistanskt band. I slutändan blev det en intressant resa, då jag i en och samma låt faktiskt lyckades få in tre element jag aldrig tidigare använt: falsettsång, ett solo och en doakör.

Mer information om projektet här:
www.electricfantasticsound.com

Stöd Musikhjälpen här:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3946

Lyssna på Electronically Yours här:
www.soundcloud.com